Skönhetsnytt!

Jag har bör­jat fila mina nag­lar i en aningen mer spet­sig form. Som ton­å­ring tyckte jag att spet­siga nag­lar var det fulaste som fanns. Rakt avklippta skulle de vara. Men åren går och plöts­ligt har man änd­rat sig. Antag­li­gen har jag influ­e­rats av Lana Del Rey eller Dita Von Teese. Jag är myc­ket lätt­på­ver­kad este­tiskt när det kom­mer till dem – jag­svag, till och med.

Annat nytt på skön­hets­fron­ten: I dag anlände änt­li­gen mitt Hyp­no­tic Poison-prov som jag beställt från The Per­fu­med Court! Jag ska prova den så snart jag får till­fälle – det vill säga efter nästa dusch – och åter­kom­mer med en utvär­de­ring. Tyvärr är mina för­hopp­ningar så höga att jag med största san­no­lik­het kom­mer att bli besviken.

lolita

Två lager Drastic från China Glaze, och Nabo­kovs Lolita.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,


Omväxling förnöjer…

Nej, så tän­ker jag näs­tan ald­rig. Jag är till exem­pel inte en sådan shop­pare som loc­kas av tan­ken på något nytt. I stäl­let vill jag hitta det ulti­mata – klän­ningen, skorna, kap­pan – och sedan använda det tills jag dör, då det går i arv till nästa gene­ra­tion. Det är min mål­sätt­ning i alla fall. Men i min jakt på det per­fekta nagel­lac­ket som ska få mig att för­lora intres­set för alla andra lack har jag insett att det helt enkelt inte finns. Just när det kom­mer till nagel­lack ver­kar jag gilla vari­a­tion för vari­a­tio­nens skull. Jag har så smått bör­jat bejaka den här nya, vilda sidan av mig själv – ena dagen har jag ett ljust lack, andra dagen har jag ett mörkt. Det hela känns myc­ket äventyrligt!

I dag har jag på mig ett av mina favo­rit­lack: Drastic från China Glaze. Det är mörkt vin­rött – kanske aningen åt berry-hållet. En typiskt mus­tig och bra vin­ter­färg som får hän­derna att se roman­tiskt ane­miska ut.

naglar

Två lager av fär­gen Drastic från China Glaze, och L’Origine du monde av Courbet.


Comments { 4 }

Tags: , ,


Röda dagar

Drastic från China Glaze är det lack jag oftast åter­kom­mer till. Eller »åter­kom­mer« och »åter­kom­mer« — det är i prin­cip det enda lack jag använ­der bort­sett från de få gånger jag för­sö­ker mig på något blek­rosa i för­hopp­ning om att det ska vara den per­fekta Marilyn Mon­roe sit­ter i sof­fan och läser Art­hur Mil­lers manus-färgen, vil­ket det ald­rig är.

Jag före­drar aningen mör­kare fär­ger (Drastic är dju­pare och lik­som mus­ti­gare än det ser ut att vara på bil­den), för jag tyc­ker att de är lite mer låg­mälda och lät­tare att mat­cha med det man har på sig. Dess­utom ser mina hän­der torra och nariga ut när jag har röda lack som är mer åt tomat/tomte-hållet. Tidi­gare bru­kade jag all­tid använda Bor­deaux från Essie, som är en ännu dju­pare färg än Drastic, men de har gjort något så irri­te­rande som att ändra fär­gen men inte nam­net. Köper man Bor­deaux nu får man alltså inte samma Bor­deaux som tidi­gare, utan något rost-röd-brunt lack som inte alls är fint. Där­e­mot har Essie en massa klar­röda lack som är rik­tigt snygga, bland annat Rus­sian Rou­lette och A-List.

Rött nagel­lack är pålit­ligt och tid­löst på samma sätt som Den lilla svarta, ett pärl­hals­band eller ett par bal­le­ri­nas­kor. Och det är hett! Jag tyc­ker att det för tan­karna till sena vin­ter­fes­ter med en massa snygga män­ni­skor i trånga lägen­he­ter, knappt upp­lysta av levande ljus och det svaga ske­net från gat­lyk­torna utan­för. Sådana fes­ter som är så varma att man utan pro­blem kan gå ut i kylan på bal­kongen och röka utan att börja frysa, och den enda anled­ningen till att man röker är att man tyc­ker att det ser så tju­sigt och franskt ut när man hål­ler ciga­ret­ten mel­lan fingrarna.

bild1

 

Bild: Två lager Drastic från China Glaze.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,