Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skönhetsprodukter tar slut drabbas jag av en sådan självgodhet. Jag ser förbrukningen som en bekräftelse på att jag är en riktig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla badrumsskåpet med en massa burkar och flaskor, men det krävs viss hängivenhet för att också använda upp innehållet. Jag tror att det här sättet att tänka är en rest från min barndom, då de första stegen mot att bli en vuxen kvinna – i bemärkelsen någon som med lätthet hanterar den rekvisita som hör kvinnligheten till – togs genom att högtidligt placera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovanför skrivbordet i mitt flickrum. Inte i badrumsskåpet alltså, vilket vore det naturliga, utan tydligt exponerade, liksom på hedersplats. (Therese skrev väldigt bra om dessa små altare och annan feminin rekvisita i Expressen härom dagen.)

Då, precis före tonåren, var blotta innehavet av de här produkterna nog för att markera att man var införstådd med vad det innebar att vara kvinna. Men det dröjde förstås inte lång tid innan vördnaden för produkterna förväntades utökas till konsumtion av dem, vilket inte alls kom lika naturligt för mig: Samma burkar och flaskor stod och samlade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade igenom mina gömmor och hittade följande bevis på att jag är en kvinna av hyfsad kvalitet. Den nästan tomma parfymflaskan är jag extra stolt över. 

Jag får fortfarande kämpa för att använda upp mina skönhetsprodukter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombytlig att jag helt enkelt inte hinner innan jag tröttnar och går vidare till något nytt. Men i ärlighetens namn handlar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsminkad, väldoftande och superkvinnlig femme fatale som jag drömmer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ordning, men till vardags? Nej, jag orkar verkligen inte.

bord1

Det syns inte på bilden, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog precis slut! Och visst ligger mina smycket naturligt i skålen? Som om jag använder dem dagligen och bara rafsar av mig dem helt nonchalant innan jag går till sängs.

Jag blir så imponerad av kvinnor som betraktar skönhetsprodukter som vilka förbrukningsvaror som helst; kvinnor med badrumsskåpen fulla av nästan tomma burkar och tuber vars innehåll de använt med samma självklarhet som tandkräm eller deodorant. Varenda gång jag sprutar på mig parfym håller jag upp flaskan mot ljuset för att se hur mycket som finns kvar. Först när innehållet i min Shalimar-flaska har nått ner till texten på flaskans framsida får jag inkorporera Shalimar-kvinna i min självbild, har jag bestämt.

Den enda skönhetsprodukten jag använt riktigt mycket genom åren är Försvarets hudsalva, vilket å ena sidan tilltalar den del av mig som uppskattar enkla, rejäla och prisvärda produkter. Å andra sidan känner jag mig lite förnärmad av att vara storkonsument av en produkt som, bortsett från att mjuka upp nariga läppar, även kan användas som skidvalla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,


Plötsligt händer det

Jag köpte mig en sån där presentask med krämer som alltid reas ut efter jul. Det var säkert en bra deal, man fick en Eight Hour Cream i full storlek, och fyra andra små tuber från Elizabeth Arden, i en fin röd låda, men grejen med sådana där kartonger är ju tyvärr att det är vansinnigt liten chans att alla produkter passar en, om man som jag är känslig och kräsen. Jag är rädd att min hy skulle slå bakut om jag plötsligt började servera den Elizabeth Ardens dagcreme istället för den som jag efter långt utprövande använder.

Mycket lyckad var dock handkrämen som ingick. Jag behöver verkligen använda handkräm under vinterhalvåret, men ändå drar jag mig ofta för att göra det eftersom jag hatar att gå runt och ha lite kletiga händer och vänta på att jag ska sluta utgöra en fara för flottiga fläckar på papper, böcker och tangentbord. Men Eight Hour Cream Intensive Moisturizing Hand Treatment, som dess fulla namn lyder, bara sugs upp av mina händer – slurp, säger det, och sedan är de mjuka och helt okladdiga.

handkräm elizabeth arden

Det här gjorde mig så förtjust att jag genast glömde bort min första, stora invändning: att den har en rätt konstig doft. Inte den karaktäristiska Eight Hour Cream-doften, den gillar jag. Handkrämen luktar timjan (!?). På ett lite medicinskt vis, som jag nu har börjat tycka är okej. (Jag gillar medicinska dofter. Kiehl’s handkräm, som också är bra, men lite kletigare, har en liknande doft.)

Runt 200 kronor verkar Elizabeth Arden-handkrämen kosta om man beställer den på nätet, och en femtiolapp till i butik, vilket är rätt saftigt för en handkräm. Eftersom min budget är lite tight för tillfället ska jag snåla med min lilla tub.


Comments { 2 }

Tags: , , , ,


Stor & liten

eight hour cream
Jag gillar nästan allt med Elizabeth Ardens Eight Hour Cream. Den är jättebra för mina läppar och de blir fint glansiga av den, jag tycker om förpackningen och känslan av att den verkligen är en klassiker. Jag blir liksom glad av att ha den i mitt hem! Jag brukar ha den stående på sängbordet och tänka att nu ser det minsann ut som att det bor en kvinna med klassisk, god smak i det här hemmet. (Jag är pyttelite tveksam till den speciella doften. Eller: egentligen tycker jag om den. Jag tycker att den doftar nytjärad brygga, en doft som påminner mig om något i min barndom, även om jag inte direkt kan minnas några nytjärade bryggor i den. Ska jag vara helt ärlig är jag mest lite tveksam till hur doften emottas av män, så jag brukar låta bli att använda Eight Hour Cream om jag ska på dejt… trots att bra män rimligtvis borde gilla doften av nytjärad brygga..? Ursäkta denna SATC-utvikning.)

Nyligen såg jag att det hade lanserats ett lip balm i Eight Hour-serien, och trots att det egentligen var väldigt dyrt för att vara så lite (250 kr för 14,8 ml) köpte jag det en dag när jag fått lön och var glad. Det innehåller spf 20, vilket inte den vanliga Eight Hour-krämen gör, så det tyckte jag lät bra.

Men jag är inte imponerad av Eight Hour Cream Nourishing lip balm. Det är liksom inget särskilt med det alls. Färgen är som en mer utspädd variant av originalets mysiga kolasås/bärnstens-nyans, och på läpparna känns det som vilken vaselin-produkt som helst (det ingår sådant som bivax, honung och vattenkrasse i innehållsförteckningen, men huvudingredienserna i Eight Hour Cream-lip balmet är polybuten, som brukar ingå i läppstift, och även i till exempel motorolja och plaströr, och petrolatum, som är detsamma som vaselin). Trots att den är gjord speciellt för läpparna tycker jag att originalkrämen är en mycket bättre läpprodukt, och jag skulle hellre se att det var den som förpackades i den lilla läpp-appliceringsvänliga tuben och förseddes med spf 20. Kanske är lip balmet dejtvänligare (det doftar mycket svagt av mandel), men utöver solskyddsfaktorn tycker jag inte att det finns några fördelar med det. Inte ens känslan av glamour gör mig glad, det känns mest som att jag har betalat alldeles för mycket för ett helt vanligt, halvbra lip balm.


Comments { 0 }

Tags: , , ,