Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skön­hets­pro­duk­ter tar slut drab­bas jag av en sådan själv­god­het. Jag ser för­bruk­ningen som en bekräf­telse på att jag är en rik­tig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla bad­rums­skå­pet med en massa bur­kar och flas­kor, men det krävs viss hän­gi­ven­het för att också använda upp inne­hål­let. Jag tror att det här sät­tet att tänka är en rest från min barn­dom, då de första ste­gen mot att bli en vuxen kvinna – i bemär­kel­sen någon som med lätt­het han­te­rar den rek­vi­sita som hör kvinn­lig­he­ten till – togs genom att hög­tid­ligt pla­cera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovan­för skriv­bor­det i mitt flick­rum. Inte i bad­rums­skå­pet alltså, vil­ket vore det natur­liga, utan tyd­ligt expo­ne­rade, lik­som på heders­plats. (The­rese skrev väl­digt bra om dessa små altare och annan femi­nin rek­vi­sita i Expres­sen härom dagen.)

Då, pre­cis före ton­å­ren, var blotta inne­ha­vet av de här pro­duk­terna nog för att mar­kera att man var inför­stådd med vad det inne­bar att vara kvinna. Men det dröjde för­stås inte lång tid innan vörd­na­den för pro­duk­terna för­vän­ta­des utö­kas till kon­sum­tion av dem, vil­ket inte alls kom lika natur­ligt för mig: Samma bur­kar och flas­kor stod och sam­lade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade ige­nom mina göm­mor och hit­tade föl­jande bevis på att jag är en kvinna av hyf­sad kva­li­tet. Den näs­tan tomma par­fymflas­kan är jag extra stolt över. 

Jag får fort­fa­rande kämpa för att använda upp mina skön­hets­pro­duk­ter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombyt­lig att jag helt enkelt inte hin­ner innan jag trött­nar och går vidare till något nytt. Men i ärlig­he­tens namn hand­lar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsmin­kad, väl­dof­tande och super­kvinn­lig femme fatale som jag dröm­mer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ord­ning, men till var­dags? Nej, jag orkar verk­li­gen inte.

bord1

Det syns inte på bil­den, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog pre­cis slut! Och visst lig­ger mina smyc­ket natur­ligt i skå­len? Som om jag använ­der dem dag­li­gen och bara raf­sar av mig dem helt non­cha­lant innan jag går till sängs.

Jag blir så impo­ne­rad av kvin­nor som betrak­tar skön­hets­pro­duk­ter som vilka för­bruk­nings­va­ror som helst; kvin­nor med bad­rums­skå­pen fulla av näs­tan tomma bur­kar och tuber vars inne­håll de använt med samma själv­klar­het som tand­kräm eller deo­do­rant. Varenda gång jag spru­tar på mig par­fym hål­ler jag upp flas­kan mot lju­set för att se hur myc­ket som finns kvar. Först när inne­hål­let i min Shalimar-flaska har nått ner till tex­ten på flas­kans fram­sida får jag inkor­po­rera Shalimar-kvinna i min själv­bild, har jag bestämt.

Den enda skön­hets­pro­duk­ten jag använt rik­tigt myc­ket genom åren är För­sva­rets hud­salva, vil­ket å ena sidan till­ta­lar den del av mig som upp­skat­tar enkla, rejäla och pris­värda pro­duk­ter. Å andra sidan kän­ner jag mig lite för­när­mad av att vara stor­kon­su­ment av en pro­dukt som, bort­sett från att mjuka upp nariga läp­par, även kan använ­das som skid­valla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,


Plötsligt händer det

Jag köpte mig en sån där pre­sentask med krä­mer som all­tid reas ut efter jul. Det var säkert en bra deal, man fick en Eight Hour Cream i full stor­lek, och fyra andra små tuber från Eli­za­beth Arden, i en fin röd låda, men gre­jen med sådana där kar­tonger är ju tyvärr att det är van­sin­nigt liten chans att alla pro­duk­ter pas­sar en, om man som jag är käns­lig och krä­sen. Jag är rädd att min hy skulle slå bakut om jag plöts­ligt bör­jade ser­vera den Eli­za­beth Ardens dagcreme istäl­let för den som jag efter långt utprö­vande använder.

Myc­ket lyc­kad var dock hand­krä­men som ingick. Jag behö­ver verk­li­gen använda hand­kräm under vin­ter­halv­å­ret, men ändå drar jag mig ofta för att göra det eftersom jag hatar att gå runt och ha lite kle­tiga hän­der och vänta på att jag ska sluta utgöra en fara för flot­tiga fläc­kar på pap­per, böc­ker och tan­gent­bord. Men Eight Hour Cream Inten­sive Moistu­ri­zing Hand Tre­at­ment, som dess fulla namn lyder, bara sugs upp av mina hän­der – slurp, säger det, och sedan är de mjuka och helt okladdiga.

handkräm elizabeth arden

Det här gjorde mig så för­tjust att jag genast glömde bort min första, stora invänd­ning: att den har en rätt kons­tig doft. Inte den karak­tä­ris­tiska Eight Hour Cream-doften, den gil­lar jag. Hand­krä­men luk­tar tim­jan (!?). På ett lite medi­cinskt vis, som jag nu har bör­jat tycka är okej. (Jag gil­lar medi­cinska dof­ter. Kiehl’s hand­kräm, som också är bra, men lite kle­ti­gare, har en lik­nande doft.)

Runt 200 kro­nor ver­kar Eli­za­beth Arden-handkrämen kosta om man bestäl­ler den på nätet, och en fem­ti­o­lapp till i butik, vil­ket är rätt saf­tigt för en hand­kräm. Eftersom min bud­get är lite tight för till­fäl­let ska jag snåla med min lilla tub.


Comments { 2 }

Tags: , , , ,


Stor & liten

eight hour cream
Jag gil­lar näs­tan allt med Eli­za­beth Ardens Eight Hour Cream. Den är jät­te­bra för mina läp­par och de blir fint glan­siga av den, jag tyc­ker om för­pack­ningen och käns­lan av att den verk­li­gen är en klas­si­ker. Jag blir lik­som glad av att ha den i mitt hem! Jag bru­kar ha den stå­ende på säng­bor­det och tänka att nu ser det min­sann ut som att det bor en kvinna med klas­sisk, god smak i det här hem­met. (Jag är pyt­te­lite tvek­sam till den spe­ci­ella dof­ten. Eller: egent­li­gen tyc­ker jag om den. Jag tyc­ker att den dof­tar nytjä­rad brygga, en doft som påmin­ner mig om något i min barn­dom, även om jag inte direkt kan min­nas några nytjä­rade bryg­gor i den. Ska jag vara helt ärlig är jag mest lite tvek­sam till hur dof­ten emot­tas av män, så jag bru­kar låta bli att använda Eight Hour Cream om jag ska på dejt… trots att bra män rim­ligt­vis borde gilla dof­ten av nytjä­rad brygga..? Ursäkta denna SATC-utvikning.)

Nyli­gen såg jag att det hade lan­se­rats ett lip balm i Eight Hour-serien, och trots att det egent­li­gen var väl­digt dyrt för att vara så lite (250 kr för 14,8 ml) köpte jag det en dag när jag fått lön och var glad. Det inne­hål­ler spf 20, vil­ket inte den van­liga Eight Hour-krämen gör, så det tyckte jag lät bra.

Men jag är inte impo­ne­rad av Eight Hour Cream Nou­rishing lip balm. Det är lik­som inget sär­skilt med det alls. Fär­gen är som en mer utspädd vari­ant av ori­gi­na­lets mysiga kolasås/bärnstens-nyans, och på läp­parna känns det som vil­ken vaselin-produkt som helst (det ingår sådant som bivax, honung och vat­ten­krasse i inne­hålls­för­teck­ningen, men huvud­ingre­di­en­serna i Eight Hour Cream-lip bal­met är poly­bu­ten, som bru­kar ingå i läpp­stift, och även i till exem­pel motor­olja och plast­rör, och petro­la­tum, som är det­samma som vase­lin). Trots att den är gjord spe­ci­ellt för läp­parna tyc­ker jag att ori­gi­nalkrä­men är en myc­ket bättre läp­pro­dukt, och jag skulle hellre se att det var den som för­pac­ka­des i den lilla läpp-appliceringsvänliga tuben och för­sed­des med spf 20. Kanske är lip bal­met dejt­vän­li­gare (det dof­tar myc­ket svagt av man­del), men utö­ver sol­skydds­fak­torn tyc­ker jag inte att det finns några för­de­lar med det. Inte ens käns­lan av gla­mour gör mig glad, det känns mest som att jag har beta­lat all­de­les för myc­ket för ett helt van­ligt, halv­bra lip balm.


Comments { 0 }

Tags: , , ,