Röda dagar

Drastic från China Glaze är det lack jag oftast åter­kom­mer till. Eller »åter­kom­mer« och »åter­kom­mer« — det är i prin­cip det enda lack jag använ­der bort­sett från de få gånger jag för­sö­ker mig på något blek­rosa i för­hopp­ning om att det ska vara den per­fekta Marilyn Mon­roe sit­ter i sof­fan och läser Art­hur Mil­lers manus-färgen, vil­ket det ald­rig är.

Jag före­drar aningen mör­kare fär­ger (Drastic är dju­pare och lik­som mus­ti­gare än det ser ut att vara på bil­den), för jag tyc­ker att de är lite mer låg­mälda och lät­tare att mat­cha med det man har på sig. Dess­utom ser mina hän­der torra och nariga ut när jag har röda lack som är mer åt tomat/tomte-hållet. Tidi­gare bru­kade jag all­tid använda Bor­deaux från Essie, som är en ännu dju­pare färg än Drastic, men de har gjort något så irri­te­rande som att ändra fär­gen men inte nam­net. Köper man Bor­deaux nu får man alltså inte samma Bor­deaux som tidi­gare, utan något rost-röd-brunt lack som inte alls är fint. Där­e­mot har Essie en massa klar­röda lack som är rik­tigt snygga, bland annat Rus­sian Rou­lette och A-List.

Rött nagel­lack är pålit­ligt och tid­löst på samma sätt som Den lilla svarta, ett pärl­hals­band eller ett par bal­le­ri­nas­kor. Och det är hett! Jag tyc­ker att det för tan­karna till sena vin­ter­fes­ter med en massa snygga män­ni­skor i trånga lägen­he­ter, knappt upp­lysta av levande ljus och det svaga ske­net från gat­lyk­torna utan­för. Sådana fes­ter som är så varma att man utan pro­blem kan gå ut i kylan på bal­kongen och röka utan att börja frysa, och den enda anled­ningen till att man röker är att man tyc­ker att det ser så tju­sigt och franskt ut när man hål­ler ciga­ret­ten mel­lan fingrarna.

bild1

 

Bild: Två lager Drastic från China Glaze.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,


Mamelon Rose

När jag låg och filo­so­fe­rade i sängen i går kväll slog det mig att Eter­nal Opti­mist (som jag skrev om här) är ett äls­ka­rin­ne­lack. I dags­ljus är det lite för vul­gärt för att jag ska känna mig helt bekväm, men i sov­rum­met, bland prass­liga lakan och i det däm­pade ske­net från ett ste­a­rin­ljus, kän­des det plöts­ligt helt rätt. Fär­gen var inte längre lika påträng­ande skär utan mer åt det dim­migt brun-rosa hål­let, unge­fär som ett par bleka bröst­vår­tor, och mina hän­der såg nakna ut på samma sätt som en kropp ser naken ut i tunna, cre­me­fär­gade underkläder.

Eter­nal Opti­mist är verk­li­gen inte ett mångsidiga nagel­lack, men det har sin upp­gift att fylla när man är i behov av en färg som får en att känna sig som en för­fö­risk Sid­ney Sheldon-kvinna, och när man vet säkert att man inte kom­mer att lämna sovrummet.

marilyn-monroe-bert-stern

 

Bild: Marilyn Mon­roe foto­gra­fe­rad av Bert Stern 1962, under det som kom att kal­las The Last Sit­ting.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Eternal optimist

Det är verk­li­gen svårt att hitta fina beiga nagel­lack. Jag är rätt nöjd med Samoan Sand från OPI, men jag skulle vilja ha något som är aningen mindre grå­das­kigt. För ett par vec­kor sedan köpte jag Eter­nal Opti­mist från Essie, och i dag tes­tade jag det för första gången, Men nja, jag vet inte rik­tigt om det var så myc­ket att hänga i jul­gra­nen. Det var väl helt okej, men jag hade öns­kat att det var lite lju­sare och gräd­di­gare i fär­gen. Jag tyc­ker att det är lite för rosa på ett sätt som för tan­karna till de lack min mamma bru­kade använda på som­rarna när jag var liten. Jag inser när jag skri­ver det här att den typen av asso­ci­a­tio­ner fak­tiskt är ganska efter­strä­vans­värda, men det är inte rik­tigt vad jag är ute efter just nu. Jag vill inte ha en glad färg, utan en däm­pad, dim­mig, drömsk färg. En färg som man före­stäl­ler sig att Marilyn Mon­roe hade på sina nag­lar när hon satt osmin­kad i sof­fan och läste Art­hur Mil­lers manus.

bild-1

 

Bild: Två lager Eter­nal Opti­mist från Essie.


Comments { 5 }

Tags: , , , ,