Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skönhetsprodukter tar slut drabbas jag av en sådan självgodhet. Jag ser förbrukningen som en bekräftelse på att jag är en riktig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla badrumsskåpet med en massa burkar och flaskor, men det krävs viss hängivenhet för att också använda upp innehållet. Jag tror att det här sättet att tänka är en rest från min barndom, då de första stegen mot att bli en vuxen kvinna – i bemärkelsen någon som med lätthet hanterar den rekvisita som hör kvinnligheten till – togs genom att högtidligt placera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovanför skrivbordet i mitt flickrum. Inte i badrumsskåpet alltså, vilket vore det naturliga, utan tydligt exponerade, liksom på hedersplats. (Therese skrev väldigt bra om dessa små altare och annan feminin rekvisita i Expressen härom dagen.)

Då, precis före tonåren, var blotta innehavet av de här produkterna nog för att markera att man var införstådd med vad det innebar att vara kvinna. Men det dröjde förstås inte lång tid innan vördnaden för produkterna förväntades utökas till konsumtion av dem, vilket inte alls kom lika naturligt för mig: Samma burkar och flaskor stod och samlade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade igenom mina gömmor och hittade följande bevis på att jag är en kvinna av hyfsad kvalitet. Den nästan tomma parfymflaskan är jag extra stolt över. 

Jag får fortfarande kämpa för att använda upp mina skönhetsprodukter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombytlig att jag helt enkelt inte hinner innan jag tröttnar och går vidare till något nytt. Men i ärlighetens namn handlar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsminkad, väldoftande och superkvinnlig femme fatale som jag drömmer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ordning, men till vardags? Nej, jag orkar verkligen inte.

bord1

Det syns inte på bilden, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog precis slut! Och visst ligger mina smycket naturligt i skålen? Som om jag använder dem dagligen och bara rafsar av mig dem helt nonchalant innan jag går till sängs.

Jag blir så imponerad av kvinnor som betraktar skönhetsprodukter som vilka förbrukningsvaror som helst; kvinnor med badrumsskåpen fulla av nästan tomma burkar och tuber vars innehåll de använt med samma självklarhet som tandkräm eller deodorant. Varenda gång jag sprutar på mig parfym håller jag upp flaskan mot ljuset för att se hur mycket som finns kvar. Först när innehållet i min Shalimar-flaska har nått ner till texten på flaskans framsida får jag inkorporera Shalimar-kvinna i min självbild, har jag bestämt.

Den enda skönhetsprodukten jag använt riktigt mycket genom åren är Försvarets hudsalva, vilket å ena sidan tilltalar den del av mig som uppskattar enkla, rejäla och prisvärda produkter. Å andra sidan känner jag mig lite förnärmad av att vara storkonsument av en produkt som, bortsett från att mjuka upp nariga läppar, även kan användas som skidvalla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,


I min handväska

Jag när ett lätt freudiansk intresse för innehållet i andra kvinnors handväskor. Kanske är det för att det inte är lika exponerat, men jag föreställer mig att innehållet i någons väska berättar mer om den personen än till exempel vilka böcker hon har i sin bokhylla (jag har aldrig riktigt förstått varför just bokhyllan antas säga så mycket om vem man är: I min bokhylla samsas kurslitteratur med min pojkväns böcker och böcker jag fått i present och inte ens läst). I handväskan, däremot,  hamnar sällan saker av en slump. Det är behovet som styr urvalet och det är inte lika nära till hands att hemfalla åt viljan att ha en viss framtoning (jag känner knappt någon som inte sorterar bort ”pinsamma” böcker ur sin bokhylla). En väninna brukade till exempel alltid ha med sig sitt pass, ett par extra trosor och en tandborste. Jag är väl inte riktigt lika äventyrlig, men här är innehållet i min väska:

bild-22

1) Plånbok. Det som vanliga människor förvarar i sina plånböcker har oftast skramlat omkring i mina fickor och på botten i min väska. Men senast jag fyllde år fick jag en portmonnä (jag tycker att ”portmonnä” är det mest passande ordet för en plånbok utan separata fack för sedlar, kort och mynt) av mina småsystrar. Den är ljusblå, flickig och fin.

2) Solglasögon. Jag verkar ha något slags Hollywood-komplex, för jag känner mig jätteobekväm utan solglasögon. Just det här paret kommer från Karen Walker och är mycket snyggare och kattigare än de ser ut att vara på bilden. Nu när jag skriver det här tänker jag att jag antagligen borde skaffa ett glasögonfodral så att de inte repas.

3) Utfyllnadströja. Under flera år hade jag en tjock halsduk som utfyllnad, men nu har jag övergått till en något mindre voluminös tröja. Det är så praktiskt med en utfyllnadströja! Den väger nästan ingenting, men den gör att väskan håller formen och att innehållet håller sig på plats. Dessutom har man alltid en tröja med sig ifall man skulle börja frysa.

4) Läppglans. Eh, okej, här har jag ”hemfallit åt viljan att ha en viss framtoning”, för den här läppglansen använder jag nästan aldrig. Den ser däremot ganska flärdfull ut på bilden, och det var väl ungefär därför jag stoppade ner den i väskan: Jag vill verkligen vara den typ av kvinna som har läppglans från Chanel i sin väska.

5) Försvarets hudsalva. Jag älskar Försvarets hudsalva! En snabb överslagsräkning gör gällande att jag har åtminstone sju stycken placerade på olika strategiska platser i mitt hem. Folk verkar dock göra så mycket konstigt med sin hudsalva, men jag använder den bara på läpparna.

6) Läppstift. Visst känns det vuxet med ett läppstift i sin väska! Och det här använder jag faktiskt. Det är från Make Up Store och färgen heter Baby.

7) Bajspåse. Jag har en liten mops och är paniskt rädd för att hon ska sätta sig och poopa inför någon sur granne utan att jag har med mig en påse.

8) Anteckningsbok. Här skriver jag upp viktiga saker, till exempel hur mycket jag knäböjer på gymmet.

9) Hörlurar. Jag lyssnar bara på musik när jag tränar, åker tåg eller dricker alkohol, ändå lägger jag alltid tillbaka hörlurarna i väskan efter träningen ifall andan helt plötsligt skulle falla på, men det gör den aldrig.

10) Linser. Eftersom jag är halvblind utan linser har jag alltid med mig ett extra par. Just de här visade sig dock ha utgångsdatumet 2009-08-23, så jag måste komma ihåg att byta ut dem mot ett par nya.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,