Dagens doft

balmain ivoireJag älskar Balmains Ambre Gris: ingen doft jag äger får mig att känna mig så sofistikerad. Och jag älskar den air av elegans som flaskan utstrålar. Det låter kanske konstigt, men jag tycker till och med att typsnittet på BALMAIN på etiketten är så fruktansvärt vackert. Eftersom jag är så förtjust i Ambre Gris, har jag funderat på om även Balmains Ivoire kanske är något för mig. Samma typsnitt, samma tillfredsställelse?

Efter att ha blivit bjuden på mat och vin av en äldre bildad herre som till exempel berättade om en gång när han delade taxi med Isabel Allende i London, begav jag mig till Åhléns citys nya trevliga parfymavdelning och tänker att känslan av elegans som vilat över min kväll gjorde den till det optimala tillfället att testa Ivoire igen. Så det gjorde jag. Det var bara två timmar sedan, men den har nästan försvunnit från min handled redan. Å andra sidan tror jag att min hud liksom slukar parfym på ett närmast bulimiskt sätt, vilket är väldigt dåligt med tanke på att jag fördrar parfym som inte doftar speciellt starkt. Ett så kallat moment 22.

Hur som helst. Ivoire beskrivs i min fina nittiotalsbok ”100 legendariska parfymer” som en doft skapad för en ”strålande vacker kvinna klädd i blekt siden” som Pierre Balmain fantiserade ihop vid ett operabesök 1979. Själv tycker jag att den doftar mer som 1979 än som opera. Precis som jag tycker att Ambre Gris har något vagt, sjuttiotaligt över sig, trots att den är från 2008. Jag kan inte förklara det här, det är mer en känsla. Av Sigourney Weaver i ”Ice Storm” och den fantastiska, fiskbensmönstrade kappan som Julie Christie bär i den jättebra filmen ”Don’t look now” (det kommer nog snart ett separat blogginlägg om den).

Både Ambre Gris och Ivoire landar i en doft som jag inte kan beskriva som annat än gräddig. Jag är väldigt fascinerad av det, eftersom jag älskar allt som är gräddigt. Och eftersom jag gillar gourmanddofter – parfym som doftar som något man äter. Det gör egentligen inte Ivoire alls (Ambre Gris gör det lite, eftersom den doftar nejlika och peppar), den är mer som att dofta på något träskrin på Indiska på åttiotalet (minns ni hur det doftade på Indiska på  åttiotalet?! Rökelse all over the place.) som någon lagt en rosknopp och ett grönt blad på, och sedan hällt grädde över.

Nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag behöver en vårdoft, och Ivoire skulle kunna vara den. Men jag är fattig. Jag skulle kunna beställa ett prov, men då får jag ju inte etiketten. Med typsnittet. Vilket dilemma.


Comments { 5 }

Tags: , ,