Doftskola för den lata och sinnliga

Det här är en liten och högst sub­jek­tivt utfor­mad doft­skola för den lata och sinn­liga: Det man gil­lar bru­kar man vilja veta mer om, och pre­cis så tänkte jag för ett par år sedan angå­ende par­fy­mer. Jag tänkte att jag ville skaffa mig en begrepps­ap­pa­rat, att jag ville lära mig om till­verk­nings­pro­ces­ser och olika noter och kate­go­ri­se­ringar. Så jag bör­jade göra efter­forsk­ningar på nätet, läsa artik­lar och låna böc­ker om par­fy­mer. Och blev helt bedrö­vad. Her­re­gud, så trå­kigt jag tyckte att det var! I stäl­let för att vara något helt ige­nom lust­fyllt och sinn­ligt, hade jag för­vand­lat min pas­sion för dof­ter till en ste­ril verk­sam­het för intel­lek­tet. Jag insåg att mitt intresse för par­fym inte var det minsta veten­skap­ligt – det enda jag var intres­se­rad av var att med minsta möj­liga ansträng­ning hitta mina dofter.

I Doft­skola för den lata och sinn­liga – bestå­ende av sex enkla lek­tio­ner – delar jag med mig av min myc­ket begrän­sade, men fullt till­räck­liga kun­skap om hur man på bästa sätt går till väga för att hitta en doft man trivs med. De fem första lek­tio­nerna rör valet av par­fym, medan den sista lek­tio­nen tar upp sådant som rör använd­ning och förvaring.

doftskola

Mina dof­ter, översta raden från väns­ter: Dolce Vita från Dior, Shali­mar från Guer­lain, Vanilla från Jalaine, Elle­ni­sia från Penhaligon’s, Escale à Por­to­fino från Dior, Sum­mer Cla­si­que 2009 från Jean Paul Gaul­tier, Cha­nel N°5  från Cha­nel, Laura från Laura Biagiotti.

Lek­tion 1: Gen­re­kun­skap.
Nu är vi för­visso inne och nosar på det teo­re­tiska, men härda ut – att kunna omsätta kun­skap om doft­gen­rer i prak­ti­ken är myc­ket använd­bart. De allra flesta har åtminstone en doft de vet att de gil­lar. Genom att ta reda på vil­ken kate­gori den till­hör (vil­ket går att göra på till exem­pel Fragran­tica) kan man också ta reda på vilka andra dof­ter som hör till samma kate­gori. Ända sedan ton­å­ren har  jag – utan att ens vara med­ve­ten om det – haft en fai­blesse för ori­en­ta­liska dof­ter. När man ringat in den typen av basala fakta kan man ute­sluta enorma mäng­der par­fy­mer som man san­no­likt inte kom­mer att gilla, och i stäl­let foku­sera sitt sökande till ett mindre antal.

Lek­tion 2: Prova, prova, prova!
Det vik­ti­gaste att veta när man bota­ni­se­rar bland par­fy­mer är att hur de dof­tar på flaska eller på en sådan där pov­sticka i pap­per på sin höjd kan tjäna som väg­led­ning. Köp ald­rig en doft innan du har pro­vat den. Men på samma sätt som man inte ska falla för fres­tel­sen att göra för­has­tade inköp, ska man hel­ler inte vara för snabb med att avfärda dof­ter. Shali­mar, för att nämna en av mina abso­luta favo­ri­ter, luk­tar rent veder­vär­digt på flaska men för­vand­las till en varm och för­fö­riskt kryd­dig vanilj  efter en halv­timme på huden.

Lek­tion 3: Klas­si­kerna.
Det finns ett antal dof­ter som kvin­nor äls­kat gene­ra­tion efter gene­ra­tion, och man ska inte tveka att gå direkt på gigan­terna. Jag blev ome­del­bart för­äls­kad i både Cha­nel N°5 och Shali­mar, till exem­pel. Den första lan­se­ra­des 1921, och den andra 1925. Andra äls­kade klas­si­ker är Guer­lains Jicky från 1889, Jean Patous Joy från 1930 och Miss Dior från Christian Dior (1947), men det finns många, många fler. Den som söker (på nätet) skall finna – till exem­pel den här för­teck­ningen över kvinn­liga film­stjär­nor och deras favoritparfymer!

Lek­tion 4: Börja smått.
Innan jag köper en ny par­fym vill jag prova ut den ordent­ligt. Det är otro­ligt irri­te­rande – och oeko­no­miskt! – att lägga flera hundra kro­nor på en doft som man sedan trött­nar på en vecka senare. Där­för ser jag till att först inför­skaffa ett doft­prov. Tyvärr har utbu­det av gra­tis­pro­ver i buti­kerna mins­kat dra­ma­tiskt de senaste åren – pro­ver på lite mer exklu­siva par­fy­mer är sär­skilt svåra att få tag på – men det är så klart fort­fa­rande värt att fråga. Där­e­mot finns i prin­cip allt att beställa via nätet. Både The Per­fu­med Court och Lucky Scent har pris­värda pro­ver i olika storlekar.

Lek­tion 5: Eau de vadå?
Många dof­ter finns att köpa i olika kon­cent­ra­tio­ner. De van­li­gaste är: par­fym, eau de par­fum, eau de toi­lette och eau de cologne. (»Par­fym« är alltså både nam­net på bland­ningen med högst kon­cent­ra­tion, och ett sam­lings­namn för alla dof­ter oav­sett kon­cent­ra­tion.) Ju högre kon­cent­ra­tion, desto dyrare är dof­ten. Den främsta skill­na­den mel­lan de olika kon­cent­ra­tio­nerna är inten­si­te­ten i dof­ten och hur länge den stan­nar kvar på huden. Men även pro­por­tio­nerna mel­lan ingre­di­en­serna kan skilja sig åt, så hit­tar man en doft som är näs­tan rätt är det defi­ni­tivt värt att testa en annan koncentration. 

Lek­tion 6: Bära och för­vara.
Nu har vi kom­mit fram till den sista lek­tio­nen, vars inne­håll blir aktu­ellt först när man har en doft i sin ägo…vilket ni nu har, för ni har väl varit fli­tiga ele­ver, non? Par­fym kom­mer till sin rätt där huden är tunn och varm: hand­le­der, arm­veck, hals, bröst, insi­dan på låren. Appli­cera gör man enklast genom att spreja på hand­le­den och sedan dutta par­fy­men där man vill ha den. Gnugga inte – då för­störs doft­mo­le­ky­lerna (säger auk­to­ri­te­terna barskt, så det är lika bra att lyda, även om det låter som hokus pokus)! Par­fy­mer ska helst för­va­ras både mörkt och svalt, och så länge man und­vi­ker sol och värme kan en par­fym hålla i många år. Jag för­va­rar mina flas­kor i en gar­de­rob i sov­rum­met, vil­ket är ide­a­liskt om man före­drar att sova svalt.


Comments { 10 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Doften i Venedig

Om drygt ett dygn ska jag åka till Venedig. Jag har ald­rig varit i Venedig förut, och jag är inte sär­skilt för­tjust i att resa, så fast jag tyc­ker att det ska bli allti­ge­nom under­bart att se denna stad är jag just nu sjukt ner­vös: mest över flyg­re­san, men även lite all­mänt skär­rad över det brott från min var­dag­liga trygg­het som en resa inne­bär. Jag för­sö­ker att han­tera det här genom att ta med mig ganska myc­ket olika klä­der, för att ingen kris ska upp­stå på den fron­ten om väd­ret får för sig att växla, men jag kän­ner mig in i det sista lite osä­ker på hur jag ska se ut i Venedig.

Något i den här sti­len vore ju trevligt…

The Tourist

…eller, jag visar mest den där bil­den för att den är fin. Jag är i Venedig för jobb, och måste orka gå och stå myc­ket, och titta på sam­tids­konst, så att vara allt­för pif­fig dag­tid är nog bara att glömma. Dess­utom ska det regna näs­tan varje dag. Jag tän­ker mig lite mer så här…

the-tourist-angelina-jolie-4

…snäv svart kjol och tröja, bal­le­ri­nas­kor. Trench­coat vid neder­börd. Jag är lite rädd för att frysa — det ska inte vara sär­skilt myc­ket var­mare i Venedig än vad det är i Stock­holm, vil­ket jag tyc­ker är ytterst upp­rö­rande, så jag är intres­se­rad av att hålla mig varm och glad. För kvälls­tid tän­ker jag mig helt enkelt olika vari­an­ter på Den lilla svarta.

Men all­de­les nyss kom jag på att jag inte vet hur jag ska dofta. Utö­ver Annick Gou­tals Petite Chérie som åker med hade jag pla­ner på Etat Libre d‘Oranges Rossy de Palma som jag har tes­tat på senaste tiden, men den känns inte rätt. Kanske behö­ver jag en mysig doft för att värma mig om jag fry­ser? Jalai­nes Silk kanske, som jag har en liten prov­flaska av hemma? Men den är så… mas­tig. Det är ju för­som­mar. Jag öns­kar mig kanske Penhaligon’s nya doft Peo­neve, som alltså dof­tar pion… grun­dad med lite vaniljolja..? Nej, hur ska man dofta i Venedig? Jag tän­ker att kväl­larna kanske kom­mer att vara lite råa, fuktiga…

Angelina Jolie as "Elise" in Columbia Pictures' THE TOURIST.

…hur dof­tar denna kvinna? Jag vill dofta som hon.



Bil­der: Ange­lina Jolie i fil­men The Tou­rist.


Comments { 5 }

Tags: , , , , ,


Min doftgarderob

Till för inte så länge sedan var jag inte alls intres­se­rad av par­fym. Nu i efter­hand tän­ker jag att det kanske berodde på att jag är så himla krä­sen (när det gäl­ler allt! Men sär­skilt sub­ti­li­te­ter som dof­ter och nyan­ser) att par­fymav­del­ningen på ett mindre Åhléns helt enkelt inte hade något som fång­ade mitt intresse. Sedan hängde jag runt lite på NK när jag bodde i Göte­borg och råkade prov­lukta på Laura Mer­ci­ers godis­par­fym Crème Brû­lée och höll på att dö för att den dof­tade så fan­tas­tiskt: kola, vanilj, musk, sött, sex­igt… Min första tid med den – en vin­ter – gick jag omkring som i ett rus, i något som påmin­ner om sex­u­ell upp­hets­ning, över mig själv.

Nu inser jag att Crème Brû­lée kanske inte är så sofisti­ke­rad, och senast jag pro­vade att bära den fick jag huvud­värk direkt. Men den fick mig att inse att jag gil­lar så kal­lade gour­mandpar­fy­mer: par­fy­mer som dof­tar som något man äter. Det här tyc­ker jag egent­li­gen inte hel­ler känns sär­skilt sofisti­ke­rat — jag tän­ker att jag hellre vill vara en sval, ele­gant kvinna som dof­tar stora, dag­giga vita blom­mor än någon som dof­tar godis och efter­rätt, men nu är det väl bara att accep­tera att det är sådan jag är.

Jag är myc­ket käns­lig för års­ti­der­nas väx­lingar, så det är abso­lut nöd­vän­digt för mig med en som­mar– och en vin­ter­par­fym. Helst också en tidig vår-parfym, och en tidig höst-parfym, och för all del par­fy­mer för olika väder­lek, klock­slag, sin­nes­stäm­ningar, omstän­dig­he­ter och säll­skap. Så här ser dock min bas-doftgarderob ut:

doftgarderob

Bal­mains Ambre Gris är min vin­ter­par­fym. Jag blev nyfi­ken på den för att flas­kan är så fan­tas­tiskt fin (den påmin­ner om Wie­ner­se­ces­sio­nens bygg­nad med den stora guld­bol­len på taket). Och för att nam­net – Ambre Gris – är så vac­kert, och fär­gen på gla­set så per­fekt rökigt grå, och eti­ket­ten så snygg (her­re­gud, jag äls­kar till och med allt med eti­ket­ten: typ­snit­ten, guld­ra­men, pap­pers­kva­li­tén…). Och dof­ten: ald­rig har jag känt mig så ele­gant kvinn­lig som när jag bär Ambre Gris. Den går från varm kanel och pep­par till mjuk musk, och är på något vis kryd­dig och gräd­dig på samma gång. Jag kän­ner mig så sofisti­ke­rad med den! Jag vill bara svepa in mig i kash­mir och bära höga klac­kar och under­klä­der med spet­sar och skaffa en rik äls­kare som ger mig äkta pärlor.

Annick Gou­tals Petite Chérie är min som­mar­par­fym. I myc­ket är den raka mot­sat­sen till Ambre Gris: flic­kig, fräsch, lite kris­pig och söt på samma gång. Det är också en gour­manddoft, men en grö­nare, fruk­ti­gare: den bör­jar att dofta päron, lite per­sika, och lan­dar i något slags vanilj. Första gången jag hade varit och pro­vat den på NK fick jag en kom­pli­mang av en man på bus­sen hem: han tyckte att jag dof­tade fan­tas­tiskt, och det såg jag som bevi­set för att jag måste köpa den. Det är lik­som en ofar­lig doft, den dof­tar som­mar­lov och bekym­mers­lös­het, och är lite som dof­ter­nas mot­sva­rig­het till com­fort food: jag blir trygg av den. Jag äls­kar att känna mig trygg.

Varje höst får jag lust att dofta musk, som är en doft jag har äls­kat sedan hög­sta­di­ets White Musk–par­fy­m­olja från Body Shop (som jag fort­fa­rande tyc­ker om). Kiehl’s Ori­gi­nal Musk är en vux­nare musk­doft, på samma gång lik­som fräsch och… eh, kropps­lig. Eller, jag skip­par omskriv­ning­arna: musk luk­tar sex.

Jalai­nes Vanilla har Kata­rina redan skri­vit om, och jag äls­kar den av pre­cis samma anled­ningar: det är den per­fekta vanil­jen! Jag använ­der den både för sig själv, och till­sam­mans med andra par­fy­mer för att skapa en vanil­jig bas i dem (den gif­ter sig till exem­pel väl­digt fint med Petite Chérie, om man vill göra den lite tyngre när som­ma­ren bör­jar lida mot sitt slut och kväl­larna blir mörka). Jag tyc­ker att den fun­kar året runt, även om jag inte använ­der den under den allra lju­saste som­ma­ren, och vin­ter­tid är den fan­tas­tisk: så varm, så len. Även jag måste nog skaffa en hel — dyr! — flaska av den här under­bara doften.


Comments { 6 }

Tags: , , , , , , , , ,


Min doftgarderob

Den senaste tiden har jag läst lite här och var att man bör ha en doft­gar­de­rob, det vill säga ett antal dof­ter som till­sam­mans till­freds­stäl­ler alla doft­re­la­te­rade behov man kan tän­kas ha. En var­dags­par­fym, en fest­par­fym, en semester­par­fym och så vidare. Jag har verk­li­gen inte varit sär­skilt struk­tu­re­rad när det gäl­ler mina par­fymin­köp, och sna­rare  än att för­söka hitta olika par­fy­mer för olika till­fäl­len har jag letat efter uni­ver­sal­par­fy­men som pas­sar alla till­fäl­len. Men jag inser att det är att hop­pas på lite för myc­ket. Jag har dock lyc­kats begränsa mig till fem olika dofter:

1) Laura från Laura Bia­gi­otti. Av par­fy­merna i min doft­gar­de­rob är det här den jag har haft längst. Min lil­la­sys­ter fick den i pre­sent när vi fort­fa­rande bodde hemma, och om jag inte minns fel bru­kade vi använda den båda två. Den är anspråks­lös, men inte trå­kig. Blom­mig, men inte för söt. Frisk, men inte CK One-tramsig. Den är inte sexig, men där­e­mot väl­digt trev­lig. Länge var det här min var­dags­par­fym, men efter att jag velat för­nya mig lite, och av en slump upp­täckt att den luk­tar extra gott när man svet­tas, har Laura bli­vit min trä­nings­par­fym (jag inser att det kan verka kons­tigt, onö­digt eller fåfängt att ha en trä­nings­par­fym, men jag för­står inte var­för man skulle vilja avstå från att lukta gott bara för att man är på gymmet.)

2) Sum­mer Clas­si­que 2009 från Jean Paul Gaul­tier. Det här är en som­mar­par­fym, och det är bara på som­ma­ren jag använ­der den. Den dof­tar sol och bad, cykel­tu­rer genom folk­tomma stä­der och Hen­kel Troc­ken–berus­ning. Den för­svin­ner ganska snabbt från huden, vil­ket jag antar beror på att den inte inne­hål­ler någon alko­hol, men det gör sam­ti­digt att den känns väl­digt lätt och just som­ma­ran­pas­sad. Sum­mer Clas­si­que kom­mer i en ny ver­sion varje som­mar. Det är lite trå­kigt att det inte går att fort­sätta köpa sin favo­rit, men sam­ti­digt gil­lar jag tan­ken på att man kan låta varje som­mar få sin spe­ci­ella doft.

3) Escale á Por­to­fino från Dior. Just nu är det här den par­fy­men jag använ­der oftast. Kanske beror det på de asso­ci­a­tio­ner man får av nam­net, men jag tyc­ker verk­li­gen att den dof­tar medel­havs­se­mes­ter! Lata dagar på en stor altan med utsikt över havet, mörka sol­glas­ö­gon och sol­hat­tar med breda brät­ten — sådant får Escale á Por­to­fino mig att tänka på. Den har tyd­liga inslag av citrus vil­ket jag inte all­tid gil­lar, men den dof­tar unge­fär som en iskall gin och tonic och inte alls så där inten­sivt och huvud­värks­fram­kal­lande apelsinblommigt.

4) Elle­ni­sia från Penhaligon’s. Det här är min mest sofisti­ke­rade par­fym. Den dof­tar så som jag före­ställde mig att franska kvin­nor dof­tade när jag var liten, det vill säga kvinn­ligt, för­fö­riskt och respek­tin­gi­vande. När jag bär den är det också lite så jag kän­ner mig. Eller i ärlig­he­tens namn kän­ner jag nog att det är egen­ska­per jag bör leva upp till, sna­rare än egen­ska­per jag plöts­ligt får. På så sätt är  Elle­ni­sia en ganska krä­vande parfym.

5) Vanilla från Jalaine. Den här par­fy­men — som är en olja — blev jag tip­sad om av The­rese. Jag har all­tid gil­lat tan­ken på att dofta vanilj, men har ald­rig hit­tat en vanilj­par­fym som jag tyc­ker om i prak­ti­ken. Oftast är de för söta och kväl­jande, och inte säl­lan upp­le­ver jag dem som all­de­les för syn­te­tiska. Men Vanilla är allt jag drömt om! Inled­nings­vis dof­tar den för­vå­nans­värt kärvt (på samma sätt som jag före­stäl­ler mig att en vilt väx­ande vanil­jor­kidé dof­tar om man bry­ter stjäl­ken på den), och det kärva fort­sät­ter hela tiden att lura under den smö­riga vanil­jen. Vanilla har en väl­digt mät­tad doft, vil­ket jag verk­li­gen tyc­ker om. Den läm­nar inget utrymme för tolk­ning. Och den är sexig utan att vara inställ­sam. Än så länge hus­hål­ler jag med de få drop­parna som finns kvar av mitt prov, men jag hop­pas snart ha över­ta­lat mig själv om att 975 kr är ett skä­ligt pris för 5 ml vanilj­dof­tande olja.

bild-1-1

 

Bild: Laura från Laura Bia­gi­otti, Clas­si­que Sum­mer 2009 från Jean Paul Gaul­tier, Escale à Por­to­fino från Dior, Elle­ni­sia från Penhaligon’s och Vanilla från Jalaine.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , , , , ,


Dagens doft

Vanilla från Jalaine. Som att ha svet­tigt sex med någon i Marie Anto­i­net­tes kök.


Comments { 0 }

Tags: , ,