Sommarstil: den amerikanska utlandsturisten

MCDSUMM EC027

Den amerikanska utlandsturisten är en utmärkt sommarstil, som i detta inlägg kommer att exemplifieras av en mogen Katherine Hepburn i Sir David Lean’s tämligen fåniga Summertime (från 1955, ”Sommarens Dårskåp” på svenska). Filmen är en av många liknande skildringar om amerikaner som reser i Italien, där resmålet och tillika resemodet står särskilt i fokus och nästan tar så mycket utrymme i anspråk att de blir som en ytterligare karaktärer. The Talented Mr Ripley är också en sådan film, som även den utspelar sig i 50-talets italien, och brukar få utgöra standardexemplet på den ultimata resestilen. Men denna gång blir det alltså sommarens dårskaper vi rullar ögonen i…

summertime09Historien i korthet handlar om Jane Hudson (Katherine Hepburn), sekreterare vid en grundskola i Ohio, som uppfyller sin dröm om att besöka Venedig där hon checkar in på Pensione Fiorini. Om man vill bo på samma hotell som filmen spelades in på, så bör man boka rum på Pensione Accademia. Handlingen är i princip ett mishmash av Roman Holiday och Brief Encounter, och trots vissa tidsenliga, plumpa ”kulturkrockar” mellan den puritanska amerikanskan och hennes kontinentala, undertrykta begär, är den ganska söt och ibland tankvärd. Enligt mig är ensamhet en fundamental del av att uppleva sommaren, vilket gestaltas väl i denna film (Lana del Rey håller med om detta!)

summertime04

summertime01Hepburns korallfärgade bomullsklänning, med tillhörande hårband, är otroligt fin särskilt eftersom den tycks ha kvaliteterna av skjortklänning, omlottklänning, byxdress och kimono på samma gång. Vad jag vidare gillar med Hepburns klänning är hur högt upp i halsen den går. Jag brukar själv ofta säkra luftiga sommarklänningar högt upp i halsen med en vanlig säkerhetsnål, för att inte bränna bröstet. Om det gick att köpa Signora Fiorinis (Isa Miranda, en italiesk Marlene Dietrich) vita, djupt urringade blus så skulle jag göra det utan att blinka. Kanske det perfekta sommarplagget som tyvärr lyser med sin frånvaro i min garderob. I skrivande stund känns det som att jag skulle kunna betala vad som helst för en sådan blus. Läsare kan vänligen utnyttja denna bekännelse för att bättra på sin egen ekonomi!

summertime08

summertime05Bra med svart på sommaren!

summertime11Hepburn får en venetiansk makeover! Så avundsjuk.

En dag beger sig Hepburns karaktär till Piazza San Marco (nähä!?), där hon slår sig ned vid ett cafébord med sin filmkamera, och tycks slitas mellan känslor av såväl ensamhet som exaltering. Här stiftar hon för första gången bekantskap med filmens manliga karaktär, antikhandlaren Renato de Rossi (Rossano Brazzi), som iakttar henne snett bakifrån och då särskilt hennes bara vrister i ett par söta, vita sandaler. Besvärad av detta möte stormar Hepburns karaktär därifrån. Scenen kan med fördel ses nedan, och jag kan tänka mig att exempelvis genusvetare kan få ut mycket av ett minituöst studie av obekvämligheten i detta första möte, innan den logiska kärleksaffären börjar spira.

 summertime02

Hepburn och Brazzi, och den röda bägare som till slut gör att de träffas igen (han säljer den i sin antikbutik). Det är väldigt svårt att inte tolka denna röda bägare som en starkt sensuell och feminin symbol. När bägaren för dem samman framställs den som unik av sitt slag, men senare i filmen avslöjas att det finns ett flertal kopior. Mister du en står dig tusen åter! Eller fem. Under filmens gång återkommer även ett par ljuvliga röda skor, som tas på varje gång hon ägnar sig åt någonting mer handfast sensuellt.

summertime12

summertime13Hepburn gråter och tar farväl, med en kabelstickad tröja givetvis. Vad jag vet är inte twitterdebatten angående kabelstickade tröjor totalt avstannad än.

summertime06Hepburn deppar i Venedig.

Det är svårt att slå fast om Summertime slutar lyckligt eller olyckligt. Filmen spelades in under vad man skulle kunna kalla Hepburns ”spinster”-period då hon framför allt spelade mogna kvinnor alternativt änkor som får uppleva kärlek utan att vara i sina naivaste år, och underförstått slutar lyckligt.  Efter ett antal melodrama intriger lämnar Hepburn Venedig och sin passionerade men smått lögnaktiga antikhandlare, som en emotionellt och sexuellt mer erfaren kvinna – själv, men inte lika ensam.


Comments { 2 }

Tags: , , ,