Ännu en höst med Kiehl’s

nya_krämer

Jag kan knappt gå förbi Kiehl’s längre utan att vilja köpa saker, för typ allt jag har testat därifrån har varit underbart – utom ögonkrämen med avokado, som visade sig vara för tung för mig, och den där vanliga ansiktstvätten blir jag lite torr av – well, vissa produkter har varit underbara, alltså underbara, som i att jag inte vill leva utan dem. Här kan man läsa om vilka jag tänker på, och så här drygt ett år efter att det länkade inlägget postades är jag besatt av Midnight recovery-oljan: vilken jättebra produkt! Man vaknar verkligen och är snygg när man har använt den! (Och idag såg jag att de lanserat en dag-version av den, men den är så ny att det inte gick att tigga till sig ett prov ännu. Jag blir exalterad över blotta tanken på den.)*

Senaste jag köpte en ny Skin rescuer-kräm gav den sluga Kehl’s-expediten mig ett prov på en kräm mot mörka ringar runt ögonen – Clearly corrective dark circle perfector – och nu har jag provat den i en vecka och tycker att även den är underbar. Vilken jättebra produkt det också! Alltså, den funkar verkligen. Förlåt om jag låter som tv-shop nu, men jag har inte använt concealer på en vecka (jätteskönt, särskilt med tanke på att Make up store, som tillverkar concealern jag föredrar under ögonen, verkar ha fuckat upp sin produktion fullständigt när de bytt förpackningar och har saknat den till försäljning sedan i somras.)

Jag hatar egentligen att tipsa om hudvård, för det är så himla svårt att veta vad som funkar för någon annan, och jag vill inte att nån ska bränna 300 spänn på en kräm som inte passar, men är man upptagen av sina ringar runt ögonen tycker jag att man ska gå och be om ett gratisprov! På bilden här ovanför syns min nya vän tillsammans med dagens andra spännande köp: en gullig liten BUS från Clarins, som man blandar i sin dag- eller nattkräm. Jag tänkte testa att inte vara blek som ett lik i vinter.

* * *

Och jo, angående det nya sminket från H&M: jag har köpt ytterligare läppstift, nagellack och ögonskuggor sedan det inlägget postades, och en lip tint (som är som exakt alla andra lip tints jag testat: extremt cerise, extremt hållfast), och jag tycker att det är bra. Inte jättebra, men klart bra med tanke på priset, och framför allt KUL! Jag har liksom känt en glädje över smink igen, efter att ha sminkat mig exakt likadant varje dag i typ… år. Jag gillar det röda nagellacket bäst av allt, det har jag använt nästan konstant sedan jag köpte det. Det sitter inte lika bra som till exempel OPI (som är mitt favoritmärke när det gäller hållbarhet, men som även är tre gånger så dyrt), men lika bra som nagellack som sitter lite sämre. Jag tycker att H&M:s nya smink är perfekt för att just testa grejer: det finns som sagt typ en miljon färger att välja bland, så har man alltid funderat över grönt nagellack eller knallblå ögonskugga så är det perfekt. Nu när jag har kommit på att jag verkligen, verkligen gillar klarrött nagellack funderar jag dock på att köpa ett som håller lite bättre – typ från OPI.

*Obs, jag är fortfarande (tyvärr) inte sponsrad av Kiehl’s.

 


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Hösten med Kiehl’s

kiehls2

Jag har en period då jag är besatt av hudvård. Det beror på att jag har haft lite bråkig hy på senaste tiden (jag tänker att det är då man blir intresserad av sådana här saker på allvar: med perfekt hy finns ju liksom inte någon riktig motivation?). Tidigare har jag kunnat göra lite vad som helst med min hy – peela ytterst omilt, typ hur ofta som helst, till exempel, och huden har bara gillat det – men dessa dagar tycks nu vara över (åtminstone tillfälligt). Nu tror jag att min hudtyp gått från ”fet och jobbig” till ”fet, jobbig och dessutom känslig”.

En dag när mitt ansikte kändes extra känsligt och bråkigt gick jag och köpte Kiehl’s Skin rescuer – en lugnande fuktkräm i en trivsam liten pumpflaska. Den har varit jättebra, på ett lågmält sätt – inte uträttat några mirakel, men fungerat fint som dagkräm, lugnat och varit snäll mot hyn, inte gjort huden fet eller finnig (det händer mig med ALLA krämer som inte är… bra. Jag har alltid problem med vanliga solskyddskrämer av just den anledningen), dessutom varit dryg trots att jag varit generös med den.

Tidigare i veckan, när jag stressat, varit på fest, sovit dåligt och såg helt död och grå ut i ansiktet insåg jag att jag verkligen saknade en natt-produkt som man vaknar och har blivit snygg av. (Jag har egentligen en syra för sådant, som jag ska återkomma till i ett annat inlägg, men den är så stark att jag med min nya, känsliga hy måste vara lite försiktig med den.)  Efter lite googlande insåg jag att Kiehl’s Midnight recovery kanske kunde vara vad jag var ute efter. Än så länge gillar jag den verkligen: nu har jag för tredje dagen vaknat alldeles mjuk och mysig i ansiktet. Jag har till och med längtat efter läggdags, så att jag ska få använda den. Det är ett slags oljig vätska i en glasflaska med pipett (känns väldigt gammeldags apotek/laboratorium på ett kul sätt), som det bara behövs några droppar av. Den återfuktar, lugnar, gör mig inte fet trots att den är oljig, och gör alltså att min hy ser liksom glad ut när jag vaknar.

När jag köpte Midnight recovery bad jag också om ett prov på Kiehl’s ögonkräm med avocado, som jag nu testat några dagar. Bara tanken på en kräm med avocado gör mig nästan… upphetsad. Och den är verkligen så sjukt krämig, och grön, och… massiv liksom. Eventuellt tror jag att den är för tung för mig, men jag vill inte att det ska vara så, för jag är så förtjust i dess uppenbarelse. Jag ska testa vidare och eventuellt återkomma.

Jag tänkte dra igenom allt jag gillar från Kiehl’s när jag ändå är i farten: Deras Creme de corps body butter är underbart – liksom vispat, med en luftig konsistens, och helt ljuvlig doft av… vanilj, kokos, någon god nöt? Jag vill typ äta det med sked. Jag vet att till exempel Katarina också gillar denna mysiga produkt.

Kiehl’s muskolja är sedan länge en av mina favoritdofter, av en anledning som förklaras i det här inlägget. Jag återkommer till den varje höst. Och på tal om hösten: Kiehl’s handkräm är bra också, men jag har gjort slut på min tub och kunde inte fota den. Antagligen köper jag en ny när den kalla, torra höstluften drar in på allvar.

Överlag ligger Kiehl’s priser rätt högt – särskilt burken med body butter, som kostar 330 kronor, vilket jag egentligen tycker är HUTLÖST för något jag framför allt använder på benen och armbågarna. Om allt var sådär en femtiolapp billigare (eller i vissa fall en hundralapp…) skulle det kännas rimligare, men å andra sidan tycker jag att grejerna verkligen är bra. De känns liksom rustika, och ser dessutom alltid trevliga ut, med en apoteks-känsla som jag är oerhört svag för.

(OBS, detta inlägg är inte sponsrat! Är det väl bäst att påpeka nu när jag riktar så mycket positiv uppmärksamhet mot ett och samma märke. Jag är lojal mot Kiehl’s av fri vilja och har köpt varenda milliliter kräm för mina egna slantar.)


Comments { 1 }

Tags: , , , , , ,


Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skönhetsprodukter tar slut drabbas jag av en sådan självgodhet. Jag ser förbrukningen som en bekräftelse på att jag är en riktig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla badrumsskåpet med en massa burkar och flaskor, men det krävs viss hängivenhet för att också använda upp innehållet. Jag tror att det här sättet att tänka är en rest från min barndom, då de första stegen mot att bli en vuxen kvinna – i bemärkelsen någon som med lätthet hanterar den rekvisita som hör kvinnligheten till – togs genom att högtidligt placera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovanför skrivbordet i mitt flickrum. Inte i badrumsskåpet alltså, vilket vore det naturliga, utan tydligt exponerade, liksom på hedersplats. (Therese skrev väldigt bra om dessa små altare och annan feminin rekvisita i Expressen härom dagen.)

Då, precis före tonåren, var blotta innehavet av de här produkterna nog för att markera att man var införstådd med vad det innebar att vara kvinna. Men det dröjde förstås inte lång tid innan vördnaden för produkterna förväntades utökas till konsumtion av dem, vilket inte alls kom lika naturligt för mig: Samma burkar och flaskor stod och samlade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade igenom mina gömmor och hittade följande bevis på att jag är en kvinna av hyfsad kvalitet. Den nästan tomma parfymflaskan är jag extra stolt över. 

Jag får fortfarande kämpa för att använda upp mina skönhetsprodukter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombytlig att jag helt enkelt inte hinner innan jag tröttnar och går vidare till något nytt. Men i ärlighetens namn handlar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsminkad, väldoftande och superkvinnlig femme fatale som jag drömmer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ordning, men till vardags? Nej, jag orkar verkligen inte.

bord1

Det syns inte på bilden, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog precis slut! Och visst ligger mina smycket naturligt i skålen? Som om jag använder dem dagligen och bara rafsar av mig dem helt nonchalant innan jag går till sängs.

Jag blir så imponerad av kvinnor som betraktar skönhetsprodukter som vilka förbrukningsvaror som helst; kvinnor med badrumsskåpen fulla av nästan tomma burkar och tuber vars innehåll de använt med samma självklarhet som tandkräm eller deodorant. Varenda gång jag sprutar på mig parfym håller jag upp flaskan mot ljuset för att se hur mycket som finns kvar. Först när innehållet i min Shalimar-flaska har nått ner till texten på flaskans framsida får jag inkorporera Shalimar-kvinna i min självbild, har jag bestämt.

Den enda skönhetsprodukten jag använt riktigt mycket genom åren är Försvarets hudsalva, vilket å ena sidan tilltalar den del av mig som uppskattar enkla, rejäla och prisvärda produkter. Å andra sidan känner jag mig lite förnärmad av att vara storkonsument av en produkt som, bortsett från att mjuka upp nariga läppar, även kan användas som skidvalla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,


Min doftgarderob

Till för inte så länge sedan var jag inte alls intresserad av parfym. Nu i efterhand tänker jag att det kanske berodde på att jag är så himla kräsen (när det gäller allt! Men särskilt subtiliteter som dofter och nyanser) att parfymavdelningen på ett mindre Åhléns helt enkelt inte hade något som fångade mitt intresse. Sedan hängde jag runt lite på NK när jag bodde i Göteborg och råkade provlukta på Laura Merciers godisparfym Crème Brûlée och höll på att dö för att den doftade så fantastiskt: kola, vanilj, musk, sött, sexigt… Min första tid med den – en vinter – gick jag omkring som i ett rus, i något som påminner om sexuell upphetsning, över mig själv.

Nu inser jag att Crème Brûlée kanske inte är så sofistikerad, och senast jag provade att bära den fick jag huvudvärk direkt. Men den fick mig att inse att jag gillar så kallade gourmandparfymer: parfymer som doftar som något man äter. Det här tycker jag egentligen inte heller känns särskilt sofistikerat – jag tänker att jag hellre vill vara en sval, elegant kvinna som doftar stora, daggiga vita blommor än någon som doftar godis och efterrätt, men nu är det väl bara att acceptera att det är sådan jag är.

Jag är mycket känslig för årstidernas växlingar, så det är absolut nödvändigt för mig med en sommar- och en vinterparfym. Helst också en tidig vår-parfym, och en tidig höst-parfym, och för all del parfymer för olika väderlek, klockslag, sinnesstämningar, omständigheter och sällskap. Så här ser dock min bas-doftgarderob ut:

doftgarderob

Balmains Ambre Gris är min vinterparfym. Jag blev nyfiken på den för att flaskan är så fantastiskt fin (den påminner om Wienersecessionens byggnad med den stora guldbollen på taket). Och för att namnet – Ambre Gris – är så vackert, och färgen på glaset så perfekt rökigt grå, och etiketten så snygg (herregud, jag älskar till och med allt med etiketten: typsnitten, guldramen, papperskvalitén…). Och doften: aldrig har jag känt mig så elegant kvinnlig som när jag bär Ambre Gris. Den går från varm kanel och peppar till mjuk musk, och är på något vis kryddig och gräddig på samma gång. Jag känner mig så sofistikerad med den! Jag vill bara svepa in mig i kashmir och bära höga klackar och underkläder med spetsar och skaffa en rik älskare som ger mig äkta pärlor.

Annick Goutals Petite Chérie är min sommarparfym. I mycket är den raka motsatsen till Ambre Gris: flickig, fräsch, lite krispig och söt på samma gång. Det är också en gourmanddoft, men en grönare, fruktigare: den börjar att dofta päron, lite persika, och landar i något slags vanilj. Första gången jag hade varit och provat den på NK fick jag en komplimang av en man på bussen hem: han tyckte att jag doftade fantastiskt, och det såg jag som beviset för att jag måste köpa den. Det är liksom en ofarlig doft, den doftar sommarlov och bekymmerslöshet, och är lite som dofternas motsvarighet till comfort food: jag blir trygg av den. Jag älskar att känna mig trygg.

Varje höst får jag lust att dofta musk, som är en doft jag har älskat sedan högstadiets White Musk-parfymolja från Body Shop (som jag fortfarande tycker om). Kiehl’s Original Musk är en vuxnare muskdoft, på samma gång liksom fräsch och… eh, kroppslig. Eller, jag skippar omskrivningarna: musk luktar sex.

Jalaines Vanilla har Katarina redan skrivit om, och jag älskar den av precis samma anledningar: det är den perfekta vaniljen! Jag använder den både för sig själv, och tillsammans med andra parfymer för att skapa en vaniljig bas i dem (den gifter sig till exempel väldigt fint med Petite Chérie, om man vill göra den lite tyngre när sommaren börjar lida mot sitt slut och kvällarna blir mörka). Jag tycker att den funkar året runt, även om jag inte använder den under den allra ljusaste sommaren, och vintertid är den fantastisk: så varm, så len. Även jag måste nog skaffa en hel – dyr! – flaska av den här underbara doften.


Comments { 6 }

Tags: , , , , , , , , ,