Ännu en höst med Kiehl’s

nya_krämer

Jag kan knappt gå förbi Kiehl’s längre utan att vilja köpa saker, för typ allt jag har tes­tat där­i­från har varit under­bart — utom ögon­krä­men med avo­kado, som visade sig vara för tung för mig, och den där van­liga ansikts­tvät­ten blir jag lite torr av — well, vissa pro­duk­ter har varit under­bara, alltså under­bara, som i att jag inte vill leva utan dem. Här kan man läsa om vilka jag tän­ker på, och så här drygt ett år efter att det län­kade inläg­get posta­des är jag besatt av Mid­night recovery-oljan: vil­ken jät­te­bra pro­dukt! Man vak­nar verk­li­gen och är snygg när man har använt den! (Och idag såg jag att de lan­se­rat en dag-version av den, men den är så ny att det inte gick att tigga till sig ett prov ännu. Jag blir exal­te­rad över blotta tan­ken på den.)*

Senaste jag köpte en ny Skin rescuer-kräm gav den sluga Kehl’s-expediten mig ett prov på en kräm mot mörka ringar runt ögo­nen — Clearly corrective dark cir­cle per­fector — och nu har jag pro­vat den i en vecka och tyc­ker att även den är under­bar. Vil­ken jät­te­bra pro­dukt det också! Alltså, den fun­kar verk­li­gen. För­låt om jag låter som tv-shop nu, men jag har inte använt con­ce­a­ler på en vecka (jät­teskönt, sär­skilt med tanke på att Make up store, som till­ver­kar con­ce­a­lern jag före­drar under ögo­nen, ver­kar ha fuc­kat upp sin pro­duk­tion full­stän­digt när de bytt för­pack­ningar och har sak­nat den till för­sälj­ning sedan i somras.)

Jag hatar egent­li­gen att tipsa om hud­vård, för det är så himla svårt att veta vad som fun­kar för någon annan, och jag vill inte att nån ska bränna 300 spänn på en kräm som inte pas­sar, men är man upp­ta­gen av sina ringar runt ögo­nen tyc­ker jag att man ska gå och be om ett gra­tis­prov! På bil­den här ovan­för syns min nya vän till­sam­mans med dagens andra spän­nande köp: en gul­lig liten BUS från Clarins, som man blan­dar i sin dag– eller natt­kräm. Jag tänkte testa att inte vara blek som ett lik i vinter.

* * *

Och jo, angå­ende det nya smin­ket från H&M: jag har köpt ytter­li­gare läpp­stift, nagel­lack och ögon­skug­gor sedan det inläg­get posta­des, och en lip tint (som är som exakt alla andra lip tints jag tes­tat: extremt cerise, extremt håll­fast), och jag tyc­ker att det är bra. Inte jät­te­bra, men klart bra med tanke på pri­set, och fram­för allt KUL! Jag har lik­som känt en glädje över smink igen, efter att ha smin­kat mig exakt lika­dant varje dag i typ… år. Jag gil­lar det röda nagel­lac­ket bäst av allt, det har jag använt näs­tan kon­stant sedan jag köpte det. Det sit­ter inte lika bra som till exem­pel OPI (som är mitt favo­rit­märke när det gäl­ler håll­bar­het, men som även är tre gånger så dyrt), men lika bra som nagel­lack som sit­ter lite sämre. Jag tyc­ker att H&M:s nya smink är per­fekt för att just testa gre­jer: det finns som sagt typ en mil­jon fär­ger att välja bland, så har man all­tid fun­de­rat över grönt nagel­lack eller knall­blå ögon­skugga så är det per­fekt. Nu när jag har kom­mit på att jag verk­li­gen, verk­li­gen gil­lar klar­rött nagel­lack fun­de­rar jag dock på att köpa ett som hål­ler lite bättre — typ från OPI.

*Obs, jag är fort­fa­rande (tyvärr) inte spons­rad av Kiehl’s.

 


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Hösten med Kiehl’s

kiehls2

Jag har en period då jag är besatt av hud­vård. Det beror på att jag har haft lite brå­kig hy på senaste tiden (jag tän­ker att det är då man blir intres­se­rad av sådana här saker på all­var: med per­fekt hy finns ju lik­som inte någon rik­tig moti­va­tion?). Tidi­gare har jag kun­nat göra lite vad som helst med min hy — peela ytterst omilt, typ hur ofta som helst, till exem­pel, och huden har bara gil­lat det — men dessa dagar tycks nu vara över (åtminstone till­fäl­ligt). Nu tror jag att min hud­typ gått från »fet och job­big« till »fet, job­big och dess­utom känslig«.

En dag när mitt ansikte kän­des extra käns­ligt och brå­kigt gick jag och köpte Kiehl’s Skin rescuer - en lug­nande fukt­kräm i en triv­sam liten pump­flaska. Den har varit jät­te­bra, på ett låg­mält sätt — inte uträt­tat några mira­kel, men fun­ge­rat fint som dag­kräm, lug­nat och varit snäll mot hyn, inte gjort huden fet eller fin­nig (det hän­der mig med ALLA krä­mer som inte är… bra. Jag har all­tid pro­blem med van­liga sol­skydds­krä­mer av just den anled­ningen), dess­utom varit dryg trots att jag varit gene­rös med den.

Tidi­gare i vec­kan, när jag stres­sat, varit på fest, sovit dåligt och såg helt död och grå ut i ansik­tet insåg jag att jag verk­li­gen sak­nade en natt-produkt som man vak­nar och har bli­vit snygg av. (Jag har egent­li­gen en syra för sådant, som jag ska åter­komma till i ett annat inlägg, men den är så stark att jag med min nya, käns­liga hy måste vara lite för­sik­tig med den.)  Efter lite goog­lande insåg jag att Kiehl’s Mid­night reco­very kanske kunde vara vad jag var ute efter. Än så länge gil­lar jag den verk­li­gen: nu har jag för tredje dagen vak­nat all­de­les mjuk och mysig i ansik­tet. Jag har till och med läng­tat efter lägg­dags, så att jag ska få använda den. Det är ett slags oljig vätska i en glas­flaska med pipett (känns väl­digt gammel­dags apotek/laboratorium på ett kul sätt), som det bara behövs några drop­par av. Den åter­fuk­tar, lug­nar, gör mig inte fet trots att den är oljig, och gör alltså att min hy ser lik­som glad ut när jag vaknar.

När jag köpte Mid­night reco­very bad jag också om ett prov på Kiehl’s ögon­kräm med avocado, som jag nu tes­tat några dagar. Bara tan­ken på en kräm med avocado gör mig näs­tan… upp­het­sad. Och den är verk­li­gen så sjukt krä­mig, och grön, och… mas­siv lik­som. Even­tu­ellt tror jag att den är för tung för mig, men jag vill inte att det ska vara så, för jag är så för­tjust i dess uppen­ba­relse. Jag ska testa vidare och even­tu­ellt återkomma.

Jag tänkte dra ige­nom allt jag gil­lar från Kiehl’s när jag ändå är i far­ten: Deras Creme de corps body but­ter är under­bart — lik­som vis­pat, med en luf­tig kon­si­stens, och helt ljuv­lig doft av… vanilj, kokos, någon god nöt? Jag vill typ äta det med sked. Jag vet att till exem­pel Kata­rina också gil­lar denna mysiga produkt.

Kiehl’s muskolja är sedan länge en av mina favo­rit­dof­ter, av en anled­ning som för­kla­ras i det här inläg­get. Jag åter­kom­mer till den varje höst. Och på tal om hös­ten: Kiehl’s hand­kräm är bra också, men jag har gjort slut på min tub och kunde inte fota den. Antag­li­gen köper jag en ny när den kalla, torra höst­luf­ten drar in på allvar.

Över­lag lig­ger Kiehl’s pri­ser rätt högt — sär­skilt bur­ken med body but­ter, som kos­tar 330 kro­nor, vil­ket jag egent­li­gen tyc­ker är HUTLÖST för något jag fram­för allt använ­der på benen och arm­bå­garna. Om allt var sådär en fem­ti­o­lapp bil­li­gare (eller i vissa fall en hund­ra­lapp…) skulle det kän­nas rim­li­gare, men å andra sidan tyc­ker jag att gre­jerna verk­li­gen är bra. De känns lik­som rustika, och ser dess­utom all­tid trev­liga ut, med en apoteks-känsla som jag är oer­hört svag för.

(OBS, detta inlägg är inte spons­rat! Är det väl bäst att påpeka nu när jag rik­tar så myc­ket posi­tiv upp­märk­sam­het mot ett och samma märke. Jag är lojal mot Kiehl’s av fri vilja och har köpt varenda mil­li­li­ter kräm för mina egna slantar.)


Comments { 1 }

Tags: , , , , , ,


Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skön­hets­pro­duk­ter tar slut drab­bas jag av en sådan själv­god­het. Jag ser för­bruk­ningen som en bekräf­telse på att jag är en rik­tig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla bad­rums­skå­pet med en massa bur­kar och flas­kor, men det krävs viss hän­gi­ven­het för att också använda upp inne­hål­let. Jag tror att det här sät­tet att tänka är en rest från min barn­dom, då de första ste­gen mot att bli en vuxen kvinna – i bemär­kel­sen någon som med lätt­het han­te­rar den rek­vi­sita som hör kvinn­lig­he­ten till – togs genom att hög­tid­ligt pla­cera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovan­för skriv­bor­det i mitt flick­rum. Inte i bad­rums­skå­pet alltså, vil­ket vore det natur­liga, utan tyd­ligt expo­ne­rade, lik­som på heders­plats. (The­rese skrev väl­digt bra om dessa små altare och annan femi­nin rek­vi­sita i Expres­sen härom dagen.)

Då, pre­cis före ton­å­ren, var blotta inne­ha­vet av de här pro­duk­terna nog för att mar­kera att man var inför­stådd med vad det inne­bar att vara kvinna. Men det dröjde för­stås inte lång tid innan vörd­na­den för pro­duk­terna för­vän­ta­des utö­kas till kon­sum­tion av dem, vil­ket inte alls kom lika natur­ligt för mig: Samma bur­kar och flas­kor stod och sam­lade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade ige­nom mina göm­mor och hit­tade föl­jande bevis på att jag är en kvinna av hyf­sad kva­li­tet. Den näs­tan tomma par­fymflas­kan är jag extra stolt över. 

Jag får fort­fa­rande kämpa för att använda upp mina skön­hets­pro­duk­ter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombyt­lig att jag helt enkelt inte hin­ner innan jag trött­nar och går vidare till något nytt. Men i ärlig­he­tens namn hand­lar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsmin­kad, väl­dof­tande och super­kvinn­lig femme fatale som jag dröm­mer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ord­ning, men till var­dags? Nej, jag orkar verk­li­gen inte.

bord1

Det syns inte på bil­den, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog pre­cis slut! Och visst lig­ger mina smyc­ket natur­ligt i skå­len? Som om jag använ­der dem dag­li­gen och bara raf­sar av mig dem helt non­cha­lant innan jag går till sängs.

Jag blir så impo­ne­rad av kvin­nor som betrak­tar skön­hets­pro­duk­ter som vilka för­bruk­nings­va­ror som helst; kvin­nor med bad­rums­skå­pen fulla av näs­tan tomma bur­kar och tuber vars inne­håll de använt med samma själv­klar­het som tand­kräm eller deo­do­rant. Varenda gång jag spru­tar på mig par­fym hål­ler jag upp flas­kan mot lju­set för att se hur myc­ket som finns kvar. Först när inne­hål­let i min Shalimar-flaska har nått ner till tex­ten på flas­kans fram­sida får jag inkor­po­rera Shalimar-kvinna i min själv­bild, har jag bestämt.

Den enda skön­hets­pro­duk­ten jag använt rik­tigt myc­ket genom åren är För­sva­rets hud­salva, vil­ket å ena sidan till­ta­lar den del av mig som upp­skat­tar enkla, rejäla och pris­värda pro­duk­ter. Å andra sidan kän­ner jag mig lite för­när­mad av att vara stor­kon­su­ment av en pro­dukt som, bort­sett från att mjuka upp nariga läp­par, även kan använ­das som skid­valla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,


Min doftgarderob

Till för inte så länge sedan var jag inte alls intres­se­rad av par­fym. Nu i efter­hand tän­ker jag att det kanske berodde på att jag är så himla krä­sen (när det gäl­ler allt! Men sär­skilt sub­ti­li­te­ter som dof­ter och nyan­ser) att par­fymav­del­ningen på ett mindre Åhléns helt enkelt inte hade något som fång­ade mitt intresse. Sedan hängde jag runt lite på NK när jag bodde i Göte­borg och råkade prov­lukta på Laura Mer­ci­ers godis­par­fym Crème Brû­lée och höll på att dö för att den dof­tade så fan­tas­tiskt: kola, vanilj, musk, sött, sex­igt… Min första tid med den – en vin­ter – gick jag omkring som i ett rus, i något som påmin­ner om sex­u­ell upp­hets­ning, över mig själv.

Nu inser jag att Crème Brû­lée kanske inte är så sofisti­ke­rad, och senast jag pro­vade att bära den fick jag huvud­värk direkt. Men den fick mig att inse att jag gil­lar så kal­lade gour­mandpar­fy­mer: par­fy­mer som dof­tar som något man äter. Det här tyc­ker jag egent­li­gen inte hel­ler känns sär­skilt sofisti­ke­rat — jag tän­ker att jag hellre vill vara en sval, ele­gant kvinna som dof­tar stora, dag­giga vita blom­mor än någon som dof­tar godis och efter­rätt, men nu är det väl bara att accep­tera att det är sådan jag är.

Jag är myc­ket käns­lig för års­ti­der­nas väx­lingar, så det är abso­lut nöd­vän­digt för mig med en som­mar– och en vin­ter­par­fym. Helst också en tidig vår-parfym, och en tidig höst-parfym, och för all del par­fy­mer för olika väder­lek, klock­slag, sin­nes­stäm­ningar, omstän­dig­he­ter och säll­skap. Så här ser dock min bas-doftgarderob ut:

doftgarderob

Bal­mains Ambre Gris är min vin­ter­par­fym. Jag blev nyfi­ken på den för att flas­kan är så fan­tas­tiskt fin (den påmin­ner om Wie­ner­se­ces­sio­nens bygg­nad med den stora guld­bol­len på taket). Och för att nam­net – Ambre Gris – är så vac­kert, och fär­gen på gla­set så per­fekt rökigt grå, och eti­ket­ten så snygg (her­re­gud, jag äls­kar till och med allt med eti­ket­ten: typ­snit­ten, guld­ra­men, pap­pers­kva­li­tén…). Och dof­ten: ald­rig har jag känt mig så ele­gant kvinn­lig som när jag bär Ambre Gris. Den går från varm kanel och pep­par till mjuk musk, och är på något vis kryd­dig och gräd­dig på samma gång. Jag kän­ner mig så sofisti­ke­rad med den! Jag vill bara svepa in mig i kash­mir och bära höga klac­kar och under­klä­der med spet­sar och skaffa en rik äls­kare som ger mig äkta pärlor.

Annick Gou­tals Petite Chérie är min som­mar­par­fym. I myc­ket är den raka mot­sat­sen till Ambre Gris: flic­kig, fräsch, lite kris­pig och söt på samma gång. Det är också en gour­manddoft, men en grö­nare, fruk­ti­gare: den bör­jar att dofta päron, lite per­sika, och lan­dar i något slags vanilj. Första gången jag hade varit och pro­vat den på NK fick jag en kom­pli­mang av en man på bus­sen hem: han tyckte att jag dof­tade fan­tas­tiskt, och det såg jag som bevi­set för att jag måste köpa den. Det är lik­som en ofar­lig doft, den dof­tar som­mar­lov och bekym­mers­lös­het, och är lite som dof­ter­nas mot­sva­rig­het till com­fort food: jag blir trygg av den. Jag äls­kar att känna mig trygg.

Varje höst får jag lust att dofta musk, som är en doft jag har äls­kat sedan hög­sta­di­ets White Musk–par­fy­m­olja från Body Shop (som jag fort­fa­rande tyc­ker om). Kiehl’s Ori­gi­nal Musk är en vux­nare musk­doft, på samma gång lik­som fräsch och… eh, kropps­lig. Eller, jag skip­par omskriv­ning­arna: musk luk­tar sex.

Jalai­nes Vanilla har Kata­rina redan skri­vit om, och jag äls­kar den av pre­cis samma anled­ningar: det är den per­fekta vanil­jen! Jag använ­der den både för sig själv, och till­sam­mans med andra par­fy­mer för att skapa en vanil­jig bas i dem (den gif­ter sig till exem­pel väl­digt fint med Petite Chérie, om man vill göra den lite tyngre när som­ma­ren bör­jar lida mot sitt slut och kväl­larna blir mörka). Jag tyc­ker att den fun­kar året runt, även om jag inte använ­der den under den allra lju­saste som­ma­ren, och vin­ter­tid är den fan­tas­tisk: så varm, så len. Även jag måste nog skaffa en hel — dyr! — flaska av den här under­bara doften.


Comments { 6 }

Tags: , , , , , , , , ,