Osammanhängande tankar om att köpa fuktkräm

Nästan alla mina skönhetsprodukter sjunger på sista versen. Till skillnad från Katarina så använder jag snabbt upp produkter, men har å andra sidan inte så jättemånga. Eller har jag det? Det är svårt att jämföra och veta vad som är nödvändig och vad som är onödig konsumtion när det kommer till skönhetsvård. Ska man använda Body Butter? Jag gör inte det, men får alltid ett i julklapp av min pappa och just sådana radas upp på hög, så okej, jag använder inte alla mina produkter. Body lotion köper jag aldrig, istället har jag mandelolja i badet och någon handkräm vid enstaka tillfällen som jag också tar på armar och ben om de ska blottas. Det är extremt sällan jag har någon produkt i håret – generellt ogillar jag att fixa med mitt hår och att ens borsta det är inte säkert att jag gör på över en vecka. Men att tvätta mitt ansikte, återfukta, lägga masker och att KEMPEELA, det älskar jag. Och att sminka mig. Och att parfymera mig, men det vet ni redan… 

Det tänkte jag på när jag läste Thereses inlägg; hur det för mig inte längre är förknippat som rolig lyxkonsumtion att köpa grunden i min hudvård utan att jag snarare ser att köpa fuktkräm som att köpa toalettpapper ungefär – som något som bara måste finnas hemma för att upprätthålla en minimistandard av civilisation.

Jag skulle paradoxalt nog  kalla mig själv för en konsumtionskritisk person. Utan att för den skull höja mig själv eller försöka skryta om min miljömedvetenhet så har jag varit en medveten konsument länge med tanke på min ålder. Mitt hem består av arvegods och min garderob av plagg som hängt där i flera år och jag har för vana att handla ekologiskt i den mån det går. Framför allt funderar jag mycket över mitt begär efter saker, och har någon slags grundinställning i stil med att man inte ska samla skatter på jorden. Bara för några veckor sedan hade jag och Sofie en lång diskussion om teserviser som är min senaste brinnande materiella längtan. Jag vill att den ska vara i porslin, ljus, ha höga koppar som bara får vara enkelt dekorerade och så ska den givetvis vara komplett med kanna, sockerskål och mjölksnipa. Denna servis ska jag främst bruka mig av i ensamhet när jag dricker mitt eftermiddagste, som jag i och för sig börjat med för att min son äter mellanmål och jag tror det pedagogiskt att också inmundiga något så att det blir en social aktivitet det här med maten, så visst, han skulle vara med, men ettåringar har i allmänhet inga eller låga krav på porslin – så det är mest för min egen skull. Men, denna servis ska också användas i sommar på min balkong och då är det kvällste det rör sig om. Jag föreställer mig en stilla julibris och en ljudfond av lekande barn som får ta tillvara på sommarens kvällssol men som nu är på väg hem, och därför kommer deras skratt snart att ersättas av semesterfirare på väg ut i natten, och det är med visst vemod som jag stänger dörren till julinatten när jag sedan går in. Ni förstår att jag tänkt mycket på denna servis, och det gav mig ångest och nästan skuldkänslor. En slags skam i att jag brydde mig så mycket om något så litet och onödigt. Jag har ju redan fungerande tekoppar hemma.

Det enda som ständigt tycks vara undantaget från min miljömedvetenhet och gudfruktighet är  just skönhetsvård men där använder jag å andra sidan det jag köper, förutom burkarna med body butter då. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget. Det finns nog många sätt att rädda planeten men att jag fem gånger per år skulle avstå från en dyr kräm är nog inte ett av dem. Och vad gäller den andra biten så är vi alla syndare.

women having tea

Ps. Jag ska köpa en teservis ändå. Ds.


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Att köpa eller inte köpa

Idag har jag köpt hårprodukter för 621 kronor och det känns helt värdelöst. Först var jag glad, för jag behövde en inpackning eller ett extremt bra balsam, och på PUB:s bottenvåning finns det en affär som bara säljer hårprodukter och den är helt, helt underbar, och jag gick omkring där alldeles yr av lycka över alla otroligt vackra förpackningar och tänkte mys, mys, nu ska jag unna mig något bra till mitt risiga vinterhår.

Sedan såg jag att det balsam – Paul Mitchells The Detangler – som jag egentligen var ute efter fanns i en presentask som blivit över från julhandeln och som reades ut, så då köpte jag den. Det är första gången jag har köpt så dyrt schampo och balsam (att jag över huvud taget känner till deras existens beror på att jag fick Paul Mitchell-grejer i present en gång, jag är mycket dåligt orienterad bland bättre hårvårdsprodukter annars). Nu blev det inte ens dyrare än Aussie-produkterna jag brukar köpa i vanliga fall.

hårgrejerBra dyrt balsam.

Fast sedan kom jag på att jag behövde Aussie-produkter också, för min värmeskyddskräm och min anti-frisskräm (båda absolut nödvändigt för mitt vildsinta, torra lockiga hår) var slut, och sedan såg jag i en varuhusspegel hur oerhört behovet av ny hårfärg var och sedan hade jag alltså köpt hårvård för 621 kronor.

Ni kanske inte tycker att det är mycket, kanske säger det mest att jag har rätt billiga vanor, och jag vill verkligen inte moralisera över någons hårvårdsvanor vare sig de är billiga eller dyra, och det kanske är inte 621 kronor så jättemycket, om man ser till vad jag fick: hälften är produkter av salongskvalitet som jag vet är underbara och resten är sådant jag ser som absoluta nödvändigheter, och att det kostade så pass mycket beror mest av allt på att ALLA mina hårvårdsprodukter var slut på samma gång, och de där Paul Mitchell-grejerna kommer att räcka i typ ett år… men ändå.

Jag tänkte på tunnelbanan hem hur oerhört kort steget är mellan eufori och äckel över konsumtion. Vissa dagar känns det som typ det högsta livet har att bjuda, att stryka runt på ett varuhus och provdofta på parfymer och känna sig flärdfull, det är den bästa eskapism jag vet. Andra dagar känns det som idag: Vad tusan håller jag på med? Är jag verkligen en sådan person som köper dyrt balsam? (Dessutom passade jag på att provlukta på Roses de Chloé, eftersom jag länge har velat ha en rosparfym, och den var underbar, och jag tänkte att det här borde kanske bli min vårparfym, men nu tänker jag: Ingen ny parfym på mycket länge!!)

Ja, jag vet inte vad jag vill säga med det här. Att det är tråkigt att shoppa när man inte blir glad av det? Ja, det är det verkligen. När man blir glad av det är det däremot underbart. Ja, jag tycker verkligen det. Förhoppningsvis kommer jag resten av denna kalla, fattiga, stressiga och deadlinespäckade januari åtminstone vara fin i håret.


Comments { 12 }

Tags: , , , ,