Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har blivit gammal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte riktigt, kanske, men jag fick barn för snart tio månader sedan, och en graviditet med efterföljande amning sliter på kroppen, visade det sig. Om min hormonsammansättning tidigare var en spänstig kvinnas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag överdriver lite, men jag ser verkligen tröttare ut nu, mitt hår har börjat bli grått och huden känns liksom slapp och genomskinlig. Jag är lite mindre nyponros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt förhållningssätt till smink förändrats. Även om jag inte var purung innan jag blev gravid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite bedagade looken. Ni vet – mycket svart smink kring ögonen, stort hår, leopardmönstrade kläder. Okej, jag kanske inte hade den looken på riktigt – äger jag ens något i leopard? – snarare var det något slags abstrakt målbild. Hur som helst brukade jag fnysa lite åt stilidealet ”ung och fräsch”, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man faktiskt är ung och fräsch, när det bedagade är något man lite kokett iklär sig. Jag fnyser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bronzer Skinny Dip från bareMinerals, rouge Joues Contraste i färgen Rose Ecrin från Chanel och läppstiftet Sandwash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkrutiner för att försöka hitta tillbaka till något slags ungdomlig fräschör. Entré – bronzern! Jag har inte varit i närheten av en bronzer sedan det kallades ”solpuder”, så här chansade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bareMinerals eftersom deras foundation är den enda som gör att jag ser återfuktad och dewy ut. Bronzern finns i två nyanser, jag valde den ljusare av dem – Skinny Dip. Jag har förvisso ingen annan att jämföra med, men wow! På en intellektuell nivå har jag varit medveten om att en solkysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ungdomlig ut, men tydligen var jag tvungen att applicera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skillnad det faktiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga problem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte heller något som ställde till det.

Jag har dragit ner på mängden smink runt ögonen också, och fokuserar mer på att få min hud att se jämn och återfuktad ut. Av någon anledning brukar benämningen ”naturlig sminkning” provocera, men det är i alla fall det jag eftersträvar. Allt jag begär är att bli avkrävd legitimation på Systemet. Mitt rouge är i samma färg som jag alltid ( = 15 år) använt – en nyans som markerar övergången mellan rosa och persika. Håller man upp det bredvid ett rosa rouge ser det persikofärgat ut, håller man upp det bredvid ett persikofärgat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika färger från Chanel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läppstift! Alltför ljusa färger på läpparna ser syrefattigt och sjukligt ut, och mörkare färger har jag alltid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vilket bara har blivit mer påtagligt med åren. Målsättningen var därför att hitta en vuxen färg: inte för ungdomligt pockande, men inte heller för tantig. Jag hann bara botanisera på Åhléns en liten stund innan jag hittade Sandwash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halvmatt ganska täckande läppstift med naturlig finish som inte gör så mycket mer än att förstärka läpparnas egen färg. Om man gillar kul smink ska man passa sig – man ser liksom bara välsminkad ut, eller som jag läste i en recension: ”If you are fair and have a hard time finding a nude lipstick that doesn’t make you look like a corpse, give this lipstick a try.” Tydligen är det ett av Kate Middletons favoritläppstift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oerhört förtjust när jag snubblade över den informationen. Kanske är jag ingen ungdom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Comments { 1 }

Tags: , , , , , , , , ,


En fet okrossbar glasyta

skonhetskabinettetEtt smärre problem för mig med att beautyblogga är att jag sällan eller aldrig köper nya produkter. Men! Så slog det mig häromdagen att jag faktiskt har plockat på mig en hel del nya saker den senaste tiden, och det finns därför ingen anledning att inte fotografera detta samt inrätta en ny röd dag.

F.v. 1. Mandelolja som Anna köpte till mig under sin senaste resa till Rom. Jag använder den dagligen över hela kroppen, den är lättare och drygare än de mandeloljor jag köpt i Sverige. 2. Salsyvase 2% från Apoteket som jag lägger som mask och skrubbar bort med en frottéhanduk, efter tips på Quetzala Blancos blogg vars tips jag förbehållslös brukar testa eftersom hon verkar ha den vackraste hyn i stan. 3. OPI Top Coat, eftersom jag biter på naglarna men inte klarar av förnedringen att för tionde året i rad köpa Stop n grow. Kommer aldrig bli en riktig dam. 4. MAC Lipglass. Jag har inte använt lipgloss sedan högstadiet då lipglossen påminde om Karlssons klister: när man väl lagt på sitt gloss så gick det bara att le botox eftersom massan stramade så hårt. Sedan ägnades återstoden av dagen till att ömsom äta upp, ömsom smula bort och måla på igen och igen. Jag kan givetvis bara tala för mig själv. Detta lipglass påminner efter användning om en fet okrossbar glasyta, därav dess namn, och gör att man ler falsk diamant!


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Vegas Volt

vegasvolt2

Jag har köpt ett nytt läppstift! Det kommer från MAC och heter Vegas Volt. Spontant hamnade det i min ägo då jag var på jakt efter en födelsedagspresent – jag kunde inte riktigt motstå det och ärligt talat har jag ett tag tänkt att jag saknar just ett persiko- och korallfärgat läppstift. Det behövs en sådan nyans för den look jag varje senvinter längtar efter, nämligen Jackie O möter Versace.

MAC gör bra läppstift. Nyansen Lady Danger, som är en ljust röd nyans med mycket orange i samt den otroligt mättat röda Ruby Woo är båda två stammisar i min sminkväska. Lady Danger är förhållandevis krämigt och kan appliceras utan läppenna samt i varierande intensitet, medan Ruby Woo kräver både läppenna och jämn applicering. Vegas Volt är mer som Lady Danger så till vida att det inte är helt matt och torrt, men alla läppstift med mycket färgpigment kräver väl omhändertagna läppar. Minsta lilla flisa blottas annars, så man gör rätt i att peela läpparna innan användning eller se till att ha använt läppbalsam strax innan applicering. En snabb och enkel peeling är förresten en tesked honung och lika mycket socker som man geggar runt på läpparna och sedan sköljer av.

Förutom mitt tips om dämpad blå kajalpenna på den undre fransraden, så skulle jag säga att ett starkt läppstift i rätt nyans är det bästa tipset på snygg och snabb sminkning. Avancerade skuggningar i all ära, likaså min favoritprodukt radiance, men dagtid är det ganska svårt att hinna få till snygg ögonskugga och med handen på hjärtat vet jag inte om jag tycker att en för hård bas med rouge och radiance egentligen gör sig bra i solljus. Det är gatans ljus, stadens ljus, som med fördel kan reflekteras artificiellt – dagens ljus, det naturliga ljuset – det lurar man inte så lätt. För dagsljus är en enkel och jämn bas i allmänhet bäst, och vill man vara litet frank görs det bäst med en klart onaturlig läppnyans.

paz-de-la-huerta-2011-golden-globes-01172011-15-820x1127

Paz de la Huerta tycker som jag! Här har hon dock kört min dagssminkning på ett Hollywood-event som jag bara antar är kvällstid. Jag hade lagt till radiance eller highlighter på kindbenen och under ögonbrynen, samt haft ett mattande puder över t-zonen.


Comments { 5 }

Tags: , , , , ,


To whom it may concern

Det kan vara så att någon läsare redan listat ut det. Att en av de primära anledningarna till att vi startade Skönhetskabinettet är att vi pö om pö ska få utlopp för att skriva om så banala ting som möjligt! De mer intellektuellt-, estetiskt, historiskt- och personligt orienterade inläggens primära funktion är att skapa en rimlig inramning för våra badrumsskåp, handväskor och inköpslistor. Skämt åsido, så minns jag den irriterande ambivalensen jag som inte särskilt attraktiv och ganska tråkigt humaniorastudent upplevde runt 2005 när modebloggarna kom. Jag insåg tidigt att de var minerad mark. Det gläder mig att ytlighetsbloggandet (inte nödvändigtvis i negativ bemärkelse) idag allt oftare associeras med entreprenörskap, högklassiskt hobbyfoto och något sorts feminint gemenskapsskapande. Det gör det så mycket lättare för mig att blogga utförligt om innehållet i mitt badrumsskåp!

badrumsskap
1) Leukosilk. Jag får skoskav av allt från pumps till converse, från vinterstövlar till tofflor. Jag har mycket svårt att förstå andra skavsårsdrabbade som använder vanliga plåster. Skavsår är ju som vi alla vet en konsekvens av friktion mellan hud och sko. För att slippa skavsår är det en bra idé att artificiellt skapa ytterligare friktionslager, och då är just textil väldigt bra eftersom att det rör sig längs foten på ett smidigare sätt än exempelvis plast (se: plåster). Men tyvärr räcker det inte med exempelvis bara en strumpa. Av denna anledning är plåster tillverkade av textiltejp ultimata. När man använder textiltejp kan man skapa hur många smidiga textila friktionslager man vill mellan hud och sko! Den tejp jag just nu använder är tillverkad av konstsilke och finns att köpa på apoteket.

2) Aspirin. Bra att ha när man lägger sin aspirinmask, samt efter att man vistats i sociala medier.

3) Clean. Detta är det första och enda jag någonsin kommer att skriva på Skönhetskabinettet som rör parfym, eftersom jag är totalt ointresserad av det och sällan bär det. Jag känner mig utanför gemenskapen! Det som är bra med parfymerna i cleanserien (alla luktar mycket hudnära, rent och pragmatiskt) är att om en man lutar sig fram och diskret frågar dig om detta ”…är din… naturliga… doft?” så går det jättebra att svara ja utan att riskera att bli avslöjad.

4) Fenjal. Detta är den enda doft jag accepterar när det kommer till hudcrèmer. Det är en klassiker från 60-talets Schweiz. Doften känns väldigt pudrig-äldre-moster-som-kliver-ut-ur-en-lagom-varm-dusch-och-sprutar-på-sig-några-stänk-liljekonvalj-och-äter-en-vaniljbulle.

5) Läppstift. Från vänster: Sweetheart från Make Up Store, Blush (Eight Hour Cream Lip Protectant Stick Sheer Tint) från Elizabeth Arden, Beloved från FACE Stockholm, Berry-nånting från Lumene. När jag lägger på mitt läppstift har jag en ovana att använda samtliga läppstift i min ägo (alla syns inte på bilden) för att bygga upp den perfekta nyansen, som enligt mig är någon sorts överblommad pion som förmultnar i en pöl av husets röda.

6) Glasögon från Amsterdam, 1920-tal. Lita inte på optikern som säger att det finns en risk att dina vintagebågar går sönder när du kräver att de ska monstera nya glas i dem. Dessa glasögonbågar inhandlade jag när jag var i Amsterdam över midsommar 2012. De är väldigt sköra och håller utmärkt.

7) Tangle Teezer. Denna borste ger ingen Mason Pearson-glans, men den reder ut vilket trassel som helst, och det utan att förstöra några hårstrå. Har din pojkvän varit otrogen med din syster? Problem med privatekonomin? Det är ingen som läser din skönhetsblogg? Inga problem för Tangle att reda ut! En annan av dess fördelar är att den ser ut som en sexleksak, vilket är jättebra om du vill verka äventyrlig i kollektivtrafiken: bara att råka tappa ur väskan – bend, and snap!


Comments { 7 }

Tags: , , ,


Smicker på gatan

Igår blev jag stannad på gatan av en mycket tjusig kvinna i övre medelåldern. Hon var snygg på samma sätt som Meryl Streep är så bländande; ett sätt eller kanske manér som är omöjligt att anamma om man inte själv är i övre medelåldern och med en viss medfödd pondus. Kvinnan undrade var jag köpt min vackra klänning. Tyvärr är den köpt i San Francisco, dock inte vintage som hon först trodde, men jag blev så paff av smickret att jag inte kunde minnas märket. ”Men var har du köpt ditt snygga läppstift?” undrade hon då istället, och där hade hon tur ty det var mitt mest använda läppstift – Lady Danger från MAC. När kvinnan leende hälsat adjö, vände jag mig till min svägerska och sa ”Om jag hade en blogg skulle jag skriva om det här.*” ”Du har ju en blogg!” sa hon då, och det stämmer ju.

Förresten är klänningen som orsakade denna uppmärksamhet från Bettie Page Clothing, som gör otroligt snygga klänningar i retrostil.

*= Man blir kanske litet extra glad för komplimanger från främlingar när man har en 4-veckorsbebis och således litet mer hull än vad man brukar och helt sjukt mindre tid än vad man är van vid. Så litet tid att man till exempel går ut i hårknuten man sovit i. I tre nätter.


Comments { 2 }

Tags: , , , ,


I min handväska

Jag när ett lätt freudiansk intresse för innehållet i andra kvinnors handväskor. Kanske är det för att det inte är lika exponerat, men jag föreställer mig att innehållet i någons väska berättar mer om den personen än till exempel vilka böcker hon har i sin bokhylla (jag har aldrig riktigt förstått varför just bokhyllan antas säga så mycket om vem man är: I min bokhylla samsas kurslitteratur med min pojkväns böcker och böcker jag fått i present och inte ens läst). I handväskan, däremot,  hamnar sällan saker av en slump. Det är behovet som styr urvalet och det är inte lika nära till hands att hemfalla åt viljan att ha en viss framtoning (jag känner knappt någon som inte sorterar bort ”pinsamma” böcker ur sin bokhylla). En väninna brukade till exempel alltid ha med sig sitt pass, ett par extra trosor och en tandborste. Jag är väl inte riktigt lika äventyrlig, men här är innehållet i min väska:

bild-22

1) Plånbok. Det som vanliga människor förvarar i sina plånböcker har oftast skramlat omkring i mina fickor och på botten i min väska. Men senast jag fyllde år fick jag en portmonnä (jag tycker att ”portmonnä” är det mest passande ordet för en plånbok utan separata fack för sedlar, kort och mynt) av mina småsystrar. Den är ljusblå, flickig och fin.

2) Solglasögon. Jag verkar ha något slags Hollywood-komplex, för jag känner mig jätteobekväm utan solglasögon. Just det här paret kommer från Karen Walker och är mycket snyggare och kattigare än de ser ut att vara på bilden. Nu när jag skriver det här tänker jag att jag antagligen borde skaffa ett glasögonfodral så att de inte repas.

3) Utfyllnadströja. Under flera år hade jag en tjock halsduk som utfyllnad, men nu har jag övergått till en något mindre voluminös tröja. Det är så praktiskt med en utfyllnadströja! Den väger nästan ingenting, men den gör att väskan håller formen och att innehållet håller sig på plats. Dessutom har man alltid en tröja med sig ifall man skulle börja frysa.

4) Läppglans. Eh, okej, här har jag ”hemfallit åt viljan att ha en viss framtoning”, för den här läppglansen använder jag nästan aldrig. Den ser däremot ganska flärdfull ut på bilden, och det var väl ungefär därför jag stoppade ner den i väskan: Jag vill verkligen vara den typ av kvinna som har läppglans från Chanel i sin väska.

5) Försvarets hudsalva. Jag älskar Försvarets hudsalva! En snabb överslagsräkning gör gällande att jag har åtminstone sju stycken placerade på olika strategiska platser i mitt hem. Folk verkar dock göra så mycket konstigt med sin hudsalva, men jag använder den bara på läpparna.

6) Läppstift. Visst känns det vuxet med ett läppstift i sin väska! Och det här använder jag faktiskt. Det är från Make Up Store och färgen heter Baby.

7) Bajspåse. Jag har en liten mops och är paniskt rädd för att hon ska sätta sig och poopa inför någon sur granne utan att jag har med mig en påse.

8) Anteckningsbok. Här skriver jag upp viktiga saker, till exempel hur mycket jag knäböjer på gymmet.

9) Hörlurar. Jag lyssnar bara på musik när jag tränar, åker tåg eller dricker alkohol, ändå lägger jag alltid tillbaka hörlurarna i väskan efter träningen ifall andan helt plötsligt skulle falla på, men det gör den aldrig.

10) Linser. Eftersom jag är halvblind utan linser har jag alltid med mig ett extra par. Just de här visade sig dock ha utgångsdatumet 2009-08-23, så jag måste komma ihåg att byta ut dem mot ett par nya.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,