Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har bli­vit gam­mal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte rik­tigt, kanske, men jag fick barn för snart tio måna­der sedan, och en gra­vi­di­tet med efter­föl­jande amning sli­ter på krop­pen, visade det sig. Om min hor­mon­sam­man­sätt­ning tidi­gare var en späns­tig kvin­nas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag över­dri­ver lite, men jag ser verk­li­gen tröt­tare ut nu, mitt hår har bör­jat bli grått och huden känns lik­som slapp och genom­skin­lig. Jag är lite mindre nypon­ros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt för­håll­nings­sätt till smink för­änd­rats. Även om jag inte var purung innan jag blev gra­vid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite beda­gade loo­ken. Ni vet – myc­ket svart smink kring ögo­nen, stort hår, leo­pard­mönst­rade klä­der. Okej, jag kanske inte hade den loo­ken på rik­tigt – äger jag ens något i leo­pard? – sna­rare var det något slags abstrakt mål­bild. Hur som helst bru­kade jag fnysa lite åt sti­li­de­a­let »ung och fräsch«, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man fak­tiskt är ung och fräsch, när det beda­gade är något man lite kokett iklär sig. Jag fny­ser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bron­zer Skinny Dip från bare­Mi­ne­rals, rouge Joues Con­t­raste i fär­gen Rose Ecrin från Cha­nel och läpp­stif­tet Sand­wash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkru­ti­ner för att för­söka hitta till­baka till något slags ung­dom­lig frä­schör. Entré – bron­zern! Jag har inte varit i när­he­ten av en bron­zer sedan det kal­la­des »sol­pu­der«, så här chan­sade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bare­Mi­ne­rals eftersom deras founda­tion är den enda som gör att jag ser åter­fuk­tad och dewy ut. Bron­zern finns i två nyan­ser, jag valde den lju­sare av dem – Skinny Dip. Jag har för­visso ingen annan att jäm­föra med, men wow! På en intel­lek­tu­ell nivå har jag varit med­ve­ten om att en sol­kysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ung­dom­lig ut, men tyd­li­gen var jag tvungen att appli­cera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skill­nad det fak­tiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga pro­blem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte hel­ler något som ställde till det.

Jag har dra­git ner på mäng­den smink runt ögo­nen också, och foku­se­rar mer på att få min hud att se jämn och åter­fuk­tad ut. Av någon anled­ning bru­kar benäm­ningen »natur­lig smink­ning« pro­vo­cera, men det är i alla fall det jag efter­strä­var. Allt jag begär är att bli avkrävd legi­ti­ma­tion på Syste­met. Mitt rouge är i samma färg som jag all­tid ( = 15 år) använt – en nyans som mar­ke­rar över­gången mel­lan rosa och per­sika. Hål­ler man upp det bred­vid ett rosa rouge ser det per­si­ko­fär­gat ut, hål­ler man upp det bred­vid ett per­si­ko­fär­gat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika fär­ger från Cha­nel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läpp­stift! Allt­för ljusa fär­ger på läp­parna ser syre­fat­tigt och sjuk­ligt ut, och mör­kare fär­ger har jag all­tid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vil­ket bara har bli­vit mer påtag­ligt med åren. Mål­sätt­ningen var där­för att hitta en vuxen färg: inte för ung­dom­ligt poc­kande, men inte hel­ler för tan­tig. Jag hann bara bota­ni­sera på Åhléns en liten stund innan jag hit­tade Sand­wash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halv­matt ganska täc­kande läpp­stift med natur­lig finish som inte gör så myc­ket mer än att för­stärka läp­par­nas egen färg. Om man gil­lar kul smink ska man passa sig – man ser lik­som bara välsmin­kad ut, eller som jag läste i en recen­sion: »If you are fair and have a hard time fin­ding a nude lip­stick that doesn’t make you look like a corpse, give this lip­stick a try.« Tyd­li­gen är det ett av Kate Midd­le­tons favo­rit­läpp­stift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oer­hört för­tjust när jag snubb­lade över den infor­ma­tio­nen. Kanske är jag ingen ung­dom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


En fet okrossbar glasyta

skonhetskabinettetEtt smärre pro­blem för mig med att beau­ty­blogga är att jag säl­lan eller ald­rig köper nya pro­duk­ter. Men! Så slog det mig härom­da­gen att jag fak­tiskt har ploc­kat på mig en hel del nya saker den senaste tiden, och det finns där­för ingen anled­ning att inte foto­gra­fera detta samt inrätta en ny röd dag.

F.v. 1. Man­del­olja som Anna köpte till mig under sin senaste resa till Rom. Jag använ­der den dag­li­gen över hela krop­pen, den är lät­tare och dry­gare än de man­del­ol­jor jag köpt i Sve­rige. 2. Sal­sy­vase 2% från Apo­te­ket som jag läg­ger som mask och skrub­bar bort med en frot­té­han­duk, efter tips på Quet­zala Blan­cos blogg vars tips jag för­be­hålls­lös bru­kar testa eftersom hon ver­kar ha den vack­raste hyn i stan. 3. OPI Top Coat, eftersom jag biter på nag­larna men inte kla­rar av för­ned­ringen att för tionde året i rad köpa Stop n grow. Kom­mer ald­rig bli en rik­tig dam. 4. MAC Lip­glass. Jag har inte använt lip­gloss sedan hög­sta­diet då lip­glos­sen påminde om Karls­sons klis­ter: när man väl lagt på sitt gloss så gick det bara att le botox eftersom mas­san stra­made så hårt. Sedan ägna­des åter­sto­den av dagen till att ömsom äta upp, ömsom smula bort och måla på igen och igen. Jag kan givet­vis bara tala för mig själv. Detta lipglass påmin­ner efter använd­ning om en fet okross­bar gla­syta, därav dess namn, och gör att man ler falsk diamant!


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Vegas Volt

vegasvolt2

Jag har köpt ett nytt läpp­stift! Det kom­mer från MAC och heter Vegas Volt. Spon­tant ham­nade det i min ägo då jag var på jakt efter en födel­se­dags­pre­sent — jag kunde inte rik­tigt mot­stå det och ärligt talat har jag ett tag tänkt att jag sak­nar just ett per­siko– och korall­fär­gat läpp­stift. Det behövs en sådan nyans för den look jag varje sen­vin­ter läng­tar efter, näm­li­gen Jac­kie O möter Ver­sace.

MAC gör bra läpp­stift. Nyan­sen Lady Danger, som är en ljust röd nyans med myc­ket orange i samt den otro­ligt mät­tat röda Ruby Woo är båda två stam­mi­sar i min sminkväska. Lady Danger är för­hål­lan­de­vis krä­migt och kan appli­ce­ras utan läp­penna samt i vari­e­rande inten­si­tet, medan Ruby Woo krä­ver både läp­penna och jämn appli­ce­ring. Vegas Volt är mer som Lady Danger så till vida att det inte är helt matt och torrt, men alla läpp­stift med myc­ket färg­pig­ment krä­ver väl omhän­der­tagna läp­par. Minsta lilla flisa blot­tas annars, så man gör rätt i att peela läp­parna innan använd­ning eller se till att ha använt läpp­bal­sam strax innan appli­ce­ring. En snabb och enkel pee­ling är för­res­ten en tesked honung och lika myc­ket soc­ker som man geg­gar runt på läp­parna och sedan sköl­jer av.

För­u­tom mitt tips om däm­pad blå kajal­penna på den undre frans­ra­den, så skulle jag säga att ett starkt läpp­stift i rätt nyans är det bästa tip­set på snygg och snabb smink­ning. Avan­ce­rade skugg­ningar i all ära, likaså min favo­rit­pro­dukt radi­ance, men dag­tid är det ganska svårt att hinna få till snygg ögon­skugga och med han­den på hjär­tat vet jag inte om jag tyc­ker att en för hård bas med rouge och radi­ance egent­li­gen gör sig bra i sol­ljus. Det är gatans ljus, sta­dens ljus, som med för­del kan reflek­te­ras arti­fi­ci­ellt — dagens ljus, det natur­liga lju­set — det lurar man inte så lätt. För dags­ljus är en enkel och jämn bas i all­män­het bäst, och vill man vara litet frank görs det bäst med en klart ona­tur­lig läppnyans.

paz-de-la-huerta-2011-golden-globes-01172011-15-820x1127

Paz de la Huerta tyc­ker som jag! Här har hon dock kört min dags­smink­ning på ett Hollywood-event som jag bara antar är kvälls­tid. Jag hade lagt till radi­ance eller high­ligh­ter på kind­be­nen och under ögon­bry­nen, samt haft ett mat­tande puder över t-zonen.


Comments { 4 }

Tags: , , , , ,


To whom it may concern

Det kan vara så att någon läsare redan listat ut det. Att en av de pri­mära anled­ning­arna till att vi star­tade Skön­hetska­bi­net­tet är att vi pö om pö ska få utlopp för att skriva om så banala ting som möj­ligt! De mer intellektuellt-, este­tiskt, histo­riskt– och per­son­ligt ori­en­te­rade inläg­gens pri­mära funk­tion är att skapa en rim­lig inram­ning för våra bad­rums­skåp, hand­väs­kor och inköpslis­tor. Skämt åsido, så minns jag den irri­te­rande ambi­va­len­sen jag som inte sär­skilt attrak­tiv och ganska trå­kigt huma­nio­rastu­dent upp­levde runt 2005 när mode­blog­garna kom. Jag insåg tidigt att de var mine­rad mark. Det glä­der mig att ytlig­hets­blog­gan­det (inte nöd­vän­digt­vis i nega­tiv bemär­kelse) idag allt oftare asso­cie­ras med ent­re­pre­nör­skap, hög­klas­siskt hob­by­foto och något sorts femi­nint gemen­skaps­ska­pande. Det gör det så myc­ket lät­tare för mig att blogga utför­ligt om inne­hål­let i mitt badrumsskåp!

badrumsskap
1) Leu­ko­silk. Jag får sko­skav av allt från pumps till con­verse, från vin­ter­stöv­lar till toff­lor. Jag har myc­ket svårt att för­stå andra skav­sårs­drab­bade som använ­der van­liga plås­ter. Skav­sår är ju som vi alla vet en kon­se­kvens av frik­tion mel­lan hud och sko. För att slippa skav­sår är det en bra idé att arti­fi­ci­ellt skapa ytter­li­gare frik­tions­la­ger, och då är just tex­til väl­digt bra eftersom att det rör sig längs foten på ett smi­di­gare sätt än exem­pel­vis plast (se: plås­ter). Men tyvärr räc­ker det inte med exem­pel­vis bara en strumpa. Av denna anled­ning är plås­ter till­ver­kade av tex­tiltejp ulti­mata. När man använ­der tex­tiltejp kan man skapa hur många smi­diga tex­tila frik­tions­la­ger man vill mel­lan hud och sko! Den tejp jag just nu använ­der är till­ver­kad av konst­silke och finns att köpa på apoteket.

2) Aspi­rin. Bra att ha när man läg­ger sin aspi­rin­mask, samt efter att man vis­tats i soci­ala medier.

3) Clean. Detta är det första och enda jag någon­sin kom­mer att skriva på Skön­hetska­bi­net­tet som rör par­fym, eftersom jag är totalt oin­tres­se­rad av det och säl­lan bär det. Jag kän­ner mig utan­för gemen­ska­pen! Det som är bra med par­fy­merna i clean­se­rien (alla luk­tar myc­ket hud­nära, rent och prag­ma­tiskt) är att om en man lutar sig fram och dis­kret frå­gar dig om detta »…är din… natur­liga… doft?« så går det jät­te­bra att svara ja utan att ris­kera att bli avslöjad.

4) Fen­jal. Detta är den enda doft jag accep­te­rar när det kom­mer till hudcrè­mer. Det är en klas­si­ker från 60-talets Schweiz. Dof­ten känns väl­digt pudrig-äldre-moster-som-kliver-ut-ur-en-lagom-varm-dusch-och-sprutar-på-sig-några-stänk-liljekonvalj-och-äter-en-vaniljbulle.

5) Läpp­stift. Från väns­ter: Sweet­he­art från Make Up Store, Blush (Eight Hour Cream Lip Pro­tectant Stick Sheer Tint) från Eli­za­beth Arden, Belo­ved från FACE Stock­holm, Berry–nån­ting från Lumene. När jag läg­ger på mitt läpp­stift har jag en ovana att använda samt­liga läpp­stift i min ägo (alla syns inte på bil­den) för att bygga upp den per­fekta nyan­sen, som enligt mig är någon sorts över­blom­mad pion som för­mult­nar i en pöl av husets röda.

6) Glas­ö­gon från Ams­ter­dam, 1920-tal. Lita inte på opti­kern som säger att det finns en risk att dina vin­ta­ge­bå­gar går sön­der när du krä­ver att de ska monstera nya glas i dem. Dessa glas­ö­gon­bå­gar inhand­lade jag när jag var i Ams­ter­dam över mid­som­mar 2012. De är väl­digt sköra och hål­ler utmärkt.

7) Tangle Tee­zer. Denna borste ger ingen Mason Pearson-glans, men den reder ut vil­ket tras­sel som helst, och det utan att för­störa några hårstrå. Har din pojk­vän varit otro­gen med din sys­ter? Pro­blem med pri­va­te­ko­no­min? Det är ingen som läser din skön­hets­blogg? Inga pro­blem för Tangle att reda ut! En annan av dess för­de­lar är att den ser ut som en sex­lek­sak, vil­ket är jät­te­bra om du vill verka även­tyr­lig i kol­lek­tiv­tra­fi­ken: bara att råka tappa ur väs­kan — bend, and snap!


Comments { 7 }

Tags: , , ,


Smicker på gatan

Igår blev jag stan­nad på gatan av en myc­ket tju­sig kvinna i övre medel­ål­dern. Hon var snygg på samma sätt som Meryl Streep är så blän­dande; ett sätt eller kanske manér som är omöj­ligt att anamma om man inte själv är i övre medel­ål­dern och med en viss med­född pon­dus. Kvin­nan und­rade var jag köpt min vackra klän­ning. Tyvärr är den köpt i San Fran­ci­sco, dock inte vin­tage som hon först trodde, men jag blev så paff av smickret att jag inte kunde min­nas mär­ket. »Men var har du köpt ditt snygga läpp­stift?« und­rade hon då istäl­let, och där hade hon tur ty det var mitt mest använda läpp­stift — Lady Danger från MAC. När kvin­nan leende häl­sat adjö, vände jag mig till min svä­gerska och sa »Om jag hade en blogg skulle jag skriva om det här.*« »Du har ju en blogg!« sa hon då, och det stäm­mer ju.

För­res­ten är klän­ningen som orsa­kade denna upp­märk­sam­het från Bet­tie Page Clot­hing, som gör otro­ligt snygga klän­ningar i retrostil.

*= Man blir kanske litet extra glad för kom­pli­manger från främ­lingar när man har en 4-veckorsbebis och såle­des litet mer hull än vad man bru­kar och helt sjukt mindre tid än vad man är van vid. Så litet tid att man till exem­pel går ut i hår­knu­ten man sovit i. I tre nätter.


Comments { 2 }

Tags: , , , ,


I min handväska

Jag när ett lätt freu­di­ansk intresse för inne­hål­let i andra kvin­nors hand­väs­kor. Kanske är det för att det inte är lika expo­ne­rat, men jag före­stäl­ler mig att inne­hål­let i någons väska berät­tar mer om den per­so­nen än till exem­pel vilka böc­ker hon har i sin bok­hylla (jag har ald­rig rik­tigt för­stått var­för just bok­hyl­lan antas säga så myc­ket om vem man är: I min bok­hylla sam­sas kurslit­te­ra­tur med min pojk­väns böc­ker och böc­ker jag fått i pre­sent och inte ens läst). I hand­väs­kan, där­e­mot,  ham­nar säl­lan saker av en slump. Det är beho­vet som styr urva­let och det är inte lika nära till hands att hem­falla åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning (jag kän­ner knappt någon som inte sor­te­rar bort »pin­samma« böc­ker ur sin bok­hylla). En väninna bru­kade till exem­pel all­tid ha med sig sitt pass, ett par extra tro­sor och en tand­borste. Jag är väl inte rik­tigt lika även­tyr­lig, men här är inne­hål­let i min väska:

bild-22

1) Plån­bok. Det som van­liga män­ni­skor för­va­rar i sina plån­böc­ker har oftast skram­lat omkring i mina fic­kor och på bot­ten i min väska. Men senast jag fyllde år fick jag en port­monnä (jag tyc­ker att »port­monnä« är det mest pas­sande ordet för en plån­bok utan sepa­rata fack för sed­lar, kort och mynt) av mina små­syst­rar. Den är ljus­blå, flic­kig och fin.

2) Sol­glas­ö­gon. Jag ver­kar ha något slags Hollywood-komplex, för jag kän­ner mig jät­te­o­be­kväm utan sol­glas­ö­gon. Just det här paret kom­mer från Karen Wal­ker och är myc­ket snyg­gare och kat­ti­gare än de ser ut att vara på bil­den. Nu när jag skri­ver det här tän­ker jag att jag antag­li­gen borde skaffa ett glas­ö­gon­fo­dral så att de inte repas.

3) Utfyll­nads­tröja. Under flera år hade jag en tjock hals­duk som utfyll­nad, men nu har jag över­gått till en något mindre volu­mi­nös tröja. Det är så prak­tiskt med en utfyll­nads­tröja! Den väger näs­tan ingen­ting, men den gör att väs­kan hål­ler for­men och att inne­hål­let hål­ler sig på plats. Dess­utom har man all­tid en tröja med sig ifall man skulle börja frysa.

4) Läpp­glans. Eh, okej, här har jag »hem­fal­lit åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning«, för den här läpp­glan­sen använ­der jag näs­tan ald­rig. Den ser där­e­mot ganska flärd­full ut på bil­den, och det var väl unge­fär där­för jag stop­pade ner den i väs­kan: Jag vill verk­li­gen vara den typ av kvinna som har läpp­glans från Cha­nel i sin väska.

5) För­sva­rets hud­salva. Jag äls­kar För­sva­rets hud­salva! En snabb över­slags­räk­ning gör gäl­lande att jag har åtminstone sju styc­ken pla­ce­rade på olika stra­te­giska plat­ser i mitt hem. Folk ver­kar dock göra så myc­ket kons­tigt med sin hud­salva, men jag använ­der den bara på läpparna.

6) Läpp­stift. Visst känns det vuxet med ett läpp­stift i sin väska! Och det här använ­der jag fak­tiskt. Det är från Make Up Store och fär­gen heter Baby.

7) Baj­spåse. Jag har en liten mops och är paniskt rädd för att hon ska sätta sig och poopa inför någon sur granne utan att jag har med mig en påse.

8) Anteck­nings­bok. Här skri­ver jag upp vik­tiga saker, till exem­pel hur myc­ket jag knä­bö­jer på gymmet.

9) Hör­lu­rar. Jag lyss­nar bara på musik när jag trä­nar, åker tåg eller dric­ker alko­hol, ändå läg­ger jag all­tid till­baka hör­lu­rarna i väs­kan efter trä­ningen ifall andan helt plöts­ligt skulle falla på, men det gör den aldrig.

10) Lin­ser. Eftersom jag är halv­blind utan lin­ser har jag all­tid med mig ett extra par. Just de här visade sig dock ha utgångs­da­tu­met 2009-08-23, så jag måste komma ihåg att byta ut dem mot ett par nya.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,