Sammanfattning av årets inköp

Året bör­jar lida mot sitt slut och enligt gängse för­fa­rande inom bloggo­sfä­ren (finns det ordet fort­fa­rande?) så bru­kar års­lis­tor spri­das fli­tigt. Nu har ju ni som föl­jer Skön­hetska­bi­net­tet inte känt mig till­räck­ligt länge för att vara inför­stådd i min skönhetsprodukt-konsumtion, men som jag skri­vit i min pre­sen­ta­tion här, så går i prin­cip allt ut på att fynda nytt junk att testa. Har alltså under året hun­nit avverka en hel del olika pro­duk­ter, så här kom­mer min egen­hän­digt ska­pade bäst och sämst-lista över årets shop­ping! Som ni för­står är detta bara ett urval, myc­ket av gre­jerna som tril­lat ner i shop­ping­kor­gen är inte ens värt att nämna.

Bästa schampo, bal­sam eller inpack­ning: På inrå­dan av min fri­sör tes­tade jag Bum­ble & Bum­bles Men­ding Com­plex–serie (schampo, bal­sam) för att repa­rera mitt pro­te­in­fat­tiga hår. Serien var fak­tiskt bättre än för­vän­tat, men å andra sidan, sky­höga för­vänt­ningar när ett schampo i mini­mal för­pack­ning kos­tar typ 500kr? Antar att jag helt enkelt kände mig tvingad att tycka om det.

Sämsta dito: Jag köpte en Red­ken Extreme Cat Tre­at­ment i bör­jan av året på rekom­men­da­tion av en väninna. Pro­duk­ten i sig är kanske bra, men man orkar som inte ens för­söka eftersom appli­ce­ringen är en vat­ten­spray (?!) som ska appli­ce­ras i duschen? Usch vad job­bigt det varit. Kanske är den jät­te­bra om man ids, eller kör hela serien, men var­ning för fru­stra­tion. Att pro­te­in­pro­duk­ter oftast gör håret strävt under­lät­tar inte när man vill ha spa-tajm i badet. 

bbcat

Favo­rit­läpp­stift: I år bör­jade jag änt­li­gen för­stå tjus­ningen med läpp­stifts­fär­ger i ”neutrala” nyan­ser och min favo­rit blev Make Up Sto­res Black Cur­rant. Neutrala nyan­ser säger ni… detta är ju lila!? Ja men! Det har en per­fekt trans­pa­rens till­sam­mans med en, på mig!, väl­digt hud­nära varm lila nyans. Myc­ket fin även efter någon timme av mat och dryck när den lila fär­gen mat­tas av och de fina glit­ter­kor­nen lig­ger kvar på läpparna. 

Läpp­stift att kasta: Jag måste ge upp på fnösk­torra matta mörk­röda läpp­stift, nu senast inköpt i H&Ms nya sminkse­rie, ver­sio­nen Vel­vet Lip Cream. Det krac­ke­le­rar direkt och är omöj­ligt appli­cera utan att se ut som att man har en hud­sjuk­dom på läp­parna. Jag köpte i fär­gen Screen Siren, som inte ens ver­kar fin­nas utmärkt på hem­si­dan – så dålig är den! – alltså stäm­mer inte fär­gen på bil­den. Gis­sar dock att det hand­lar mer om for­mula än färg här, så var­ning för hela serien! 

original

Hud­för­bätt­rande pro­dukt jag rekom­men­de­rar: Här säl­lar jag mig till hyll­nings­kö­ren angå­ende Paula’s Cho­ice och hen­nes syror. Under året har jag pro­vat både Skin Per­fecting BHA 2% gel och Resist Daily Smoot­hing Tre­at­ment AHA 5%. Även om jag ofta får höra att jag har bra hud (hehe) så har dessa två, i kom­bi­na­tion – ej sam­ti­digt! – fak­tiskt hjälpt mig mot små kviss­lor och por­mas­kar på kin­derna. Samt, däm­pat rod­nad på kin­der! Jag använ­der efter tvätt och innan natt­kräm på kväl­len, det finns näm­li­gen risk för pig­ment­fläc­kar om pro­duk­ten expo­ne­ras för solen, så bet­ter safe than sorry. 

Skit i att köpa denna: Årets nya skön­hetst­rend har varit Micel­lar Water och de allra flesta stora mär­ken har hun­nit ta fram sitt eget. Jag, som äls­kar en ny trend, kas­tade mig i hös­tas till Ö&B och köpte mig en flaska mira­kel­vat­ten från Gar­nier. Det var inte ett bra beslut. Gar­nier påstår själva att deras micel­lar water ”drar till sig smuts som en mag­net och avlägs­nar makeup”, något jag har svårt att tro… Sär­skilt eftersom inget hände när jag för­sökte använda det som smink­bort­tag­ning. Skippa denna från Gar­nier, men und­vik inte pro­dukt­kon­cep­tet helt! Det finns andra mag­netvat­ten att testa, för­slagsvis Bio­der­mas vari­ant som du hit­tar på Apoteket.

Skön­hets­in­sikt jag fått under året: Att jag borde lägga mer pengar på mitt hår än mitt ansikte. I år var året jag fak­tiskt bör­jade gå till en fri­sör ”regel­bun­det” (oftare än 1 gång vartan­nat år) och det har varit värt peng­arna att inte se ut som ett skatbo i huvu­det. Inför nästa år dröm­mer jag om att ha råd att börja färga håret på salong, vil­ket för mig känns som den ulti­mata lyxkonsumtionen. 

Skön­hets­in­sikt jag öns­kar jag hade fått: att sluta tidi­gare med Bare Mine­rals Founda­tion. Inte för att det är en dålig pro­dukt i sig, utan för att jag verk­li­gen gått runt med fel färg i ett halvår? Så går det när man hets­hop­par smink på rea… Att det dess­utom är all­de­les för lätt att översminka ansik­tet med denna founda­tion har också under­lät­tat mitt beslut att ta en paus och återgå till heder­lig fly­tande foundation.

Sam­man­fatt­nings­vis så har detta varit ett ganska hän­del­se­rikt pro­duk­tår där läpp­stif­tet helt klart domi­ne­rat min make up. Inför det nya året hop­pas att jag för en gångs skull lär mig att sluta okyn­nesköpa pro­duk­ter som bara står och dam­mar… Loo­king at you, YstéAL eye and lip cream från Avène. 


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Kvinnlighet på burk

Varje gång någon av mina skön­hets­pro­duk­ter tar slut drab­bas jag av en sådan själv­god­het. Jag ser för­bruk­ningen som en bekräf­telse på att jag är en rik­tig kvinna, inte bara en posör. Vem som helst kan fylla bad­rums­skå­pet med en massa bur­kar och flas­kor, men det krävs viss hän­gi­ven­het för att också använda upp inne­hål­let. Jag tror att det här sät­tet att tänka är en rest från min barn­dom, då de första ste­gen mot att bli en vuxen kvinna – i bemär­kel­sen någon som med lätt­het han­te­rar den rek­vi­sita som hör kvinn­lig­he­ten till – togs genom att hög­tid­ligt pla­cera en flaska Date och en burk Nivea på en hylla ovan­för skriv­bor­det i mitt flick­rum. Inte i bad­rums­skå­pet alltså, vil­ket vore det natur­liga, utan tyd­ligt expo­ne­rade, lik­som på heders­plats. (The­rese skrev väl­digt bra om dessa små altare och annan femi­nin rek­vi­sita i Expres­sen härom dagen.)

Då, pre­cis före ton­å­ren, var blotta inne­ha­vet av de här pro­duk­terna nog för att mar­kera att man var inför­stådd med vad det inne­bar att vara kvinna. Men det dröjde för­stås inte lång tid innan vörd­na­den för pro­duk­terna för­vän­ta­des utö­kas till kon­sum­tion av dem, vil­ket inte alls kom lika natur­ligt för mig: Samma bur­kar och flas­kor stod och sam­lade damm i min hylla under flera år.

smink

Jag letade ige­nom mina göm­mor och hit­tade föl­jande bevis på att jag är en kvinna av hyf­sad kva­li­tet. Den näs­tan tomma par­fymflas­kan är jag extra stolt över. 

Jag får fort­fa­rande kämpa för att använda upp mina skön­hets­pro­duk­ter. Till viss del beror det på att jag ofta är så ombyt­lig att jag helt enkelt inte hin­ner innan jag trött­nar och går vidare till något nytt. Men i ärlig­he­tens namn hand­lar det till stor del om att jag är…en dålig kvinna, det vill säga jag orkar helt enkelt inte lägga ner all den tid som krävs för att bli en sådan där välsmin­kad, väl­dof­tande och super­kvinn­lig femme fatale som jag dröm­mer om att vara. Visst, om jag ska gå på fest kan jag ägna en hel dag åt att göra mig i ord­ning, men till var­dags? Nej, jag orkar verk­li­gen inte.

bord1

Det syns inte på bil­den, men Creme de Corps-burken från Kiehl’s tog pre­cis slut! Och visst lig­ger mina smyc­ket natur­ligt i skå­len? Som om jag använ­der dem dag­li­gen och bara raf­sar av mig dem helt non­cha­lant innan jag går till sängs.

Jag blir så impo­ne­rad av kvin­nor som betrak­tar skön­hets­pro­duk­ter som vilka för­bruk­nings­va­ror som helst; kvin­nor med bad­rums­skå­pen fulla av näs­tan tomma bur­kar och tuber vars inne­håll de använt med samma själv­klar­het som tand­kräm eller deo­do­rant. Varenda gång jag spru­tar på mig par­fym hål­ler jag upp flas­kan mot lju­set för att se hur myc­ket som finns kvar. Först när inne­hål­let i min Shalimar-flaska har nått ner till tex­ten på flas­kans fram­sida får jag inkor­po­rera Shalimar-kvinna i min själv­bild, har jag bestämt.

Den enda skön­hets­pro­duk­ten jag använt rik­tigt myc­ket genom åren är För­sva­rets hud­salva, vil­ket å ena sidan till­ta­lar den del av mig som upp­skat­tar enkla, rejäla och pris­värda pro­duk­ter. Å andra sidan kän­ner jag mig lite för­när­mad av att vara stor­kon­su­ment av en pro­dukt som, bort­sett från att mjuka upp nariga läp­par, även kan använ­das som skid­valla och stekfett.


Comments { 3 }

Tags: , , , , , , , , , , ,


I min handväska

Jag när ett lätt freu­di­ansk intresse för inne­hål­let i andra kvin­nors hand­väs­kor. Kanske är det för att det inte är lika expo­ne­rat, men jag före­stäl­ler mig att inne­hål­let i någons väska berät­tar mer om den per­so­nen än till exem­pel vilka böc­ker hon har i sin bok­hylla (jag har ald­rig rik­tigt för­stått var­för just bok­hyl­lan antas säga så myc­ket om vem man är: I min bok­hylla sam­sas kurslit­te­ra­tur med min pojk­väns böc­ker och böc­ker jag fått i pre­sent och inte ens läst). I hand­väs­kan, där­e­mot,  ham­nar säl­lan saker av en slump. Det är beho­vet som styr urva­let och det är inte lika nära till hands att hem­falla åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning (jag kän­ner knappt någon som inte sor­te­rar bort »pin­samma« böc­ker ur sin bok­hylla). En väninna bru­kade till exem­pel all­tid ha med sig sitt pass, ett par extra tro­sor och en tand­borste. Jag är väl inte rik­tigt lika även­tyr­lig, men här är inne­hål­let i min väska:

bild-22

1) Plån­bok. Det som van­liga män­ni­skor för­va­rar i sina plån­böc­ker har oftast skram­lat omkring i mina fic­kor och på bot­ten i min väska. Men senast jag fyllde år fick jag en port­monnä (jag tyc­ker att »port­monnä« är det mest pas­sande ordet för en plån­bok utan sepa­rata fack för sed­lar, kort och mynt) av mina små­syst­rar. Den är ljus­blå, flic­kig och fin.

2) Sol­glas­ö­gon. Jag ver­kar ha något slags Hollywood-komplex, för jag kän­ner mig jät­te­o­be­kväm utan sol­glas­ö­gon. Just det här paret kom­mer från Karen Wal­ker och är myc­ket snyg­gare och kat­ti­gare än de ser ut att vara på bil­den. Nu när jag skri­ver det här tän­ker jag att jag antag­li­gen borde skaffa ett glas­ö­gon­fo­dral så att de inte repas.

3) Utfyll­nads­tröja. Under flera år hade jag en tjock hals­duk som utfyll­nad, men nu har jag över­gått till en något mindre volu­mi­nös tröja. Det är så prak­tiskt med en utfyll­nads­tröja! Den väger näs­tan ingen­ting, men den gör att väs­kan hål­ler for­men och att inne­hål­let hål­ler sig på plats. Dess­utom har man all­tid en tröja med sig ifall man skulle börja frysa.

4) Läpp­glans. Eh, okej, här har jag »hem­fal­lit åt vil­jan att ha en viss fram­to­ning«, för den här läpp­glan­sen använ­der jag näs­tan ald­rig. Den ser där­e­mot ganska flärd­full ut på bil­den, och det var väl unge­fär där­för jag stop­pade ner den i väs­kan: Jag vill verk­li­gen vara den typ av kvinna som har läpp­glans från Cha­nel i sin väska.

5) För­sva­rets hud­salva. Jag äls­kar För­sva­rets hud­salva! En snabb över­slags­räk­ning gör gäl­lande att jag har åtminstone sju styc­ken pla­ce­rade på olika stra­te­giska plat­ser i mitt hem. Folk ver­kar dock göra så myc­ket kons­tigt med sin hud­salva, men jag använ­der den bara på läpparna.

6) Läpp­stift. Visst känns det vuxet med ett läpp­stift i sin väska! Och det här använ­der jag fak­tiskt. Det är från Make Up Store och fär­gen heter Baby.

7) Baj­spåse. Jag har en liten mops och är paniskt rädd för att hon ska sätta sig och poopa inför någon sur granne utan att jag har med mig en påse.

8) Anteck­nings­bok. Här skri­ver jag upp vik­tiga saker, till exem­pel hur myc­ket jag knä­bö­jer på gymmet.

9) Hör­lu­rar. Jag lyss­nar bara på musik när jag trä­nar, åker tåg eller dric­ker alko­hol, ändå läg­ger jag all­tid till­baka hör­lu­rarna i väs­kan efter trä­ningen ifall andan helt plöts­ligt skulle falla på, men det gör den aldrig.

10) Lin­ser. Eftersom jag är halv­blind utan lin­ser har jag all­tid med mig ett extra par. Just de här visade sig dock ha utgångs­da­tu­met 2009-08-23, så jag måste komma ihåg att byta ut dem mot ett par nya.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , ,