En fet okrossbar glasyta

skonhetskabinettetEtt smärre pro­blem för mig med att beau­ty­blogga är att jag säl­lan eller ald­rig köper nya pro­duk­ter. Men! Så slog det mig härom­da­gen att jag fak­tiskt har ploc­kat på mig en hel del nya saker den senaste tiden, och det finns där­för ingen anled­ning att inte foto­gra­fera detta samt inrätta en ny röd dag.

F.v. 1. Man­del­olja som Anna köpte till mig under sin senaste resa till Rom. Jag använ­der den dag­li­gen över hela krop­pen, den är lät­tare och dry­gare än de man­del­ol­jor jag köpt i Sve­rige. 2. Sal­sy­vase 2% från Apo­te­ket som jag läg­ger som mask och skrub­bar bort med en frot­té­han­duk, efter tips på Quet­zala Blan­cos blogg vars tips jag för­be­hålls­lös bru­kar testa eftersom hon ver­kar ha den vack­raste hyn i stan. 3. OPI Top Coat, eftersom jag biter på nag­larna men inte kla­rar av för­ned­ringen att för tionde året i rad köpa Stop n grow. Kom­mer ald­rig bli en rik­tig dam. 4. MAC Lip­glass. Jag har inte använt lip­gloss sedan hög­sta­diet då lip­glos­sen påminde om Karls­sons klis­ter: när man väl lagt på sitt gloss så gick det bara att le botox eftersom mas­san stra­made så hårt. Sedan ägna­des åter­sto­den av dagen till att ömsom äta upp, ömsom smula bort och måla på igen och igen. Jag kan givet­vis bara tala för mig själv. Detta lipglass påmin­ner efter använd­ning om en fet okross­bar gla­syta, därav dess namn, och gör att man ler falsk diamant!


Comments { 0 }

Tags: , , , ,


Som smort

Jag blir galen på den här torra vin­ter­luf­ten! Huden blir fna­sig, håret torrt och fly­gigt, och alla mina klä­der spra­kar av sta­tisk elekt­ri­ci­tet. Jag smör­jer maniskt in mig med alla mina oljor, vil­ket – om inte annat – lug­nar mina ner­ver. Alltså, jag har bli­vit en sådan olje­jun­kie de senaste åren. Det bör­jade med att jag köpte en flaska Oléo-Relax (som är så fan­tas­tisk att den ska få ett eget inlägg vid till­fälle) och insåg att bra hår­ol­jor fak­tiskt inte gör håret fett. Men sedan gick det snabbt utför. Hår­ol­jan blev en inkörsport till tyngre gre­jer och nu använ­der jag oljor pre­cis över­allt, även i ansik­tet. Jag har till och med bör­jat tycka om den flot­tiga käns­lan efter en lät­tare överdos bad– och duscholja.

Oljor

ACO:s bad– och dusch­olja, Moroc­ca­noil, Bar­näng­ens barn­olja, vanilj­dof­tande par­fy­m­olja från Jalaine och mandelolja.


Comments { 9 }

Tags: , , , , ,


Sparkrav

Eftersom det är nyårsaf­ton vore det kul att skriva en rik­tigt flärd­full bloggtext…men jag sit­ter hemma i sof­fan och job­bar. Även om jag har det ganska trev­ligt till­sam­mans med min kille – som också  job­bar – och ett glas vin, så är jag inte på ett sär­skilt flärd­fullt humör. Så här föl­jer ett redigt och näst intill hus­mo­der­ligt inlägg.

Jag bru­kar van­ligt­vis inte syssla med nyårs­löf­ten, men inför 2014 har jag bestämt att jag ska för­söka leva lite mer spar­samt. Det är väl inte direkt ett löfte, men i alla fall en mål­sätt­ning. När jag satte mig ner och tänkte ige­nom vad det är jag egent­li­gen gör med mina pengar så insåg jag snart (nåja, jag visste väl redan från bör­jan) att jag läg­ger väl­digt myc­ket pengar på hud– och hår­vårds­pro­duk­ter. I stäl­let för alla scham­pon, krä­mer och ren­gö­rings­pro­duk­ter jag van­ligt­vis använ­der, ska jag under året som föl­jer övergå till dessa rejäla folkhemsprodukter.

Bar­nängen barn­tvål: Det här var min go-to tvål under stu­di­e­ti­dens knapra år. För 25:- får man ett fem­pack prima tvål som fun­kar till både kropp och hän­der. Två­len är ovan­ligt fast och blir inte alls så där geg­gig som till exem­pel tvål från Dove blir. Den känns där­för väl­digt fräsch (jag har annars för­stått att många upp­le­ver tvål som mindre hygi­e­nisk än dusch­kräm på flaska) och räc­ker i en oänd­lig­het. Dof­ten är mild och behag­lig – ”klas­sisk tvål” – och får antas vara anpas­sad till små barn­stjär­tar. Hett tips för aller­gi­ker, alltså! Finns på närmsta ICA.

Barnangen

 

ACO:s bad– och dusch­olja: Tyvärr har jag satt i system att köpa dyra hud­krä­mer, använda unge­fär en tred­je­del av dem, för att sedan tröttna. Jag vill så gärna vara en sådan där kvinna som kli­ver upp ur ett ång­ande varmt bad och smör­jer in sig med en lyxig kräm, men jag är för rast­lös för att bada, och jag ogil­lar den klad­diga hinna som jag upp­le­ver att alla krä­mer läm­nar efter sig. ACO:s bad– och dusch­olja inhand­las för unge­fär en fem­ti­o­lapp på Apo­te­ket. Den är, för­u­tom pris­värd, oänd­ligt myc­ket mer effek­tiv än van­liga hud­krä­mer jag har tes­tat, och eftersom man använ­der den i duschen så slip­per man det sed­van­liga klad­det med att smörja in sig. Eller sna­rare: Eftersom man använ­der den i duschen så spe­lar det ingen roll att det blir lite klad­digt. Första gången jag köpte den här oljan var det för att testa ett bil­li­gare alter­na­tiv, men nu skulle jag ald­rig välja något annat även om jag hade en obe­grän­sad kräm­bud­get. Gud, jag blir helt till mig nu när jag skri­ver om den; ACO:s bad– och dusch­olja är verk­li­gen bra på alla sätt!

ACO

 

Fruc­tis schampo och bal­sam: Hm, okej, jag får väl medge att inget slår Kéras­ta­ses Nutritive-serie, men av alla bil­liga scham­pon och bal­sam jag tes­tat är Fruc­tis de jag tyc­ker bäst om. De är dryga och habila, och jag gil­lar verk­li­gen dof­ten. I jäm­fö­relse med exem­pel­vis veder­vär­diga Elvi­tal från L’Oréal är de när­mast att likna vid salongs­pro­duk­ter; krä­miga och rikt lödd­rande. När jag hade långt hår hade jag nog inte kom­pro­mis­sat på den här punk­ten, men min nuva­rande korta page har ännu ej revolterat.

Fructis

 

Man­del­olja: Jag har väl­digt käns­lig hy och har vant mig vid att behöva lägga myc­ket pengar på både ren­gö­rings­pro­duk­ter och en massa olika krä­mer till ansik­tet. De senaste tio åren har jag all­tid åter­kom­mit till Exu­vi­ance (även om jag har gjort rätt många avstic­kare och tes­tat annat). Exu­vi­ance är tyvärr ganska dyrt, men bil­li­gare hud­vårds­mär­ken är helt ute­slutna: Inom ett par dagar blir jag röd­flam­mig, torr och fet om vartan­nat. Helt ohåll­bart, alltså. Den senaste tiden har en hel del pris­värda franska mär­ken letat sig hit till våra apo­tek, men jag har var­ken hun­nit eller orkat bota­ni­sera ordent­ligt bland dem än. Men så slog det mig plöts­ligt: Man­del­olja – jag ska testa man­del­olja! Sagt och gjort. Den senaste vec­kan har jag ute­slu­tande använt mig av man­del­olja i ansik­tet. Jag bör­jar med att skölja av ansik­tet med ljum­met vat­ten, sedan smör­jer jag in mig med olja, för att avslut­nings­vis skölja ordent­ligt med ljum­met vat­ten igen. Klart! Ingen van­lig ren­gö­ring, inget ansikts­vat­ten, inget serum, ingen kräm. Det har som sagt bara gått en vecka sedan jag blev en Man­del­ol­jetjej, men hit­tills är resul­ta­tet över all för­vän­tan: Allt smink för­svin­ner i ett nafs, och huden känns len och åter­fuk­tad. Oljan jag använ­der mig av är en kall­pres­sad man­del­olja utan till­sat­ser från Apo­te­ket, och den kos­tar unge­fär fem­tio kronor.

mandelolja hårvård hudvård skönhet och hälsa


Comments { 12 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,