I trollskogen

Det första jag tänkte på när jag vaknade i morse var att jag fortfarande kunde känna parfymen jag igår sprutade på mina handleder strax innan lunch. Svarta vinbär och söt mossa är det bästa jag kan komma på för att beskriva Enchanted Forest av The Vagabond Prince. 

Jag tror att mitt intresse för parfym mest handlar om möjligheterna till associationer och minnen. Ganska ofta slås jag av att parfymer handlar om ett introvert bruk för mig. Kan man säga så? Jag menar inte att det ena är bättre än det andra, men jag märker att jag mindre och mindre intresserar mig för vad andra tycker om min parfym eller hur jag doftar (eller stinker, för den delen). Behållningen med en ny parfym är istället hur min inre värld sätts igång och triggas av olika noter och kombinationer. Och lyckan i att få återvända till en parfym, som då både har en slags ursprunglig association och sedan byggts på med minnen från när man använt den.

Enchanted Forest får mig att tänka på John Bauer och den trollska, nordiska skogen. Jag tänker på svarta tjärnar, på Der Erlkönig, på norrländska sommarnätter, på skira spetsgardiner i röda torp där en till synes osynlig mygga surrar natten igenom och håller en vaken,  jag tänker på gläntan i Goblin Market (Men sell not such in any town), på sommarängar vid skogens kant och starkast av allt är ju alla barndomsminnen från när farmor tog mig till skogen vid vårt lantställe för att plocka svamp eller vildhallon – den där sekunden när hon försvann bakom en tuva eller gran, och jag kände mig alldeles ensam; omsluten av granar, mossa och skogens oförklarliga ljud.

Ännu_sitter_Tuvstarr_kvar_och_ser_ner_i_vattnet

John Bauer, ”Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet”, 1913.


Comments { 14 }

Tags: , , ,


Skönhetsminnen, del 1: Dålig parfym och rosigt rouge

Den första riktiga sminkprodukt jag köpte för egna pengar, utöver kanske någon mascara från H&M och någon förvirrad knallblå ögonskugga, var ett rouge från Bourjois. Det var på samma Danmarksfärja där jag köpte min första parfym, den knallgula Samba Nova, som jag tyckte doftade fantastiskt: spännande, färgsprakande! Lite som en Bennetton-reklam.

bennetton

(När jag nu läser recensioner av Samba Nova på Fragrantica finner jag till exempel utlåtandet ”Quite possibly one of the worst fragrances I have ever smelled. The scent of a tour bus filled with ladies in polyester leisure suits, en route to a factory outlet.” Kanske ligger det något i detta. Det hindrade dock inte att jag kände mig på samma gång sofistikerad och spännande i den.)

När det gällde rouget visade jag prov på säkrare omdöme. Man kunde inte köpa Bourjois produkter i Sverige då, så bara det gjorde att det kändes spännande. Jag drogs dessutom till den fina formen på förpackningen – rund, mysig att hålla i handen – och formen på själva rouget, pressat till en rosa liten kulle som jag i efterhand tänker kan föra tankarna till såväl prinsessbakelser som kvinnobröst. Jag valde den kallaste, krispigaste rosa nyans som fanns, exakt samma typ av rouge som jag fortfarande föredrar.

blush-open-34_1Jag använde upp varenda smula av det där rouget. Fortfarande är rouge absolut livsnödvändigt för mig, jag kan inte gå ut utan det. Antagligen använder jag alldeles för mycket, men det struntar jag fullständigt i. Jag älskar rouge. Under en kort period för några år sedan (eller ganska många? Tio? Jag håller på att förlora tidsuppfattningen) kunde man köpa Bourjois på Åhléns, då köpte jag ett rouge som ändå inte var riktigt detsamma. För mörkt, för guldigt. Som på bilden här ovanför, som ändå är det närmaste jag kan komma mitt idévärldens rouge i dagens Bourjois-utbud.

Samma erfarenhet gjorde jag under den tid då jag bodde i Paris, och brukade gå till ett närbeläget Monoprix för att köpa mina skönhetsprodukter: jag köpte säkert tre olika, rosa Bourjois-rouge, och blev besviken på samtliga. De glittrade, de innehöll någon dålig guldnyans. Mitt första rouge var kallt och matt, som en vattenfärgspuck med kyligt pastellrosa puder. Idag går det att hitta precis sådana rouge på till exempel Make Up Store, där jag köper mitt rouge idag. Men jag tänker ändå ofta på det där första från Bourjois. Jag vet att om det fanns att köpa i Sverige så skulle jag står där vid rougehyllan och pilla på de runda burkarna.

Det går så klart lätt att beställa Bourjois på nätet idag, om jag verkligen skulle vilja, men jag vet inte. Det är något med minnet av det där rouget som är så mycket bättre än vad verkligheten någonsin kan bli.


Comments { 2 }

Tags: , , , , ,