Att köpa eller inte köpa

Idag har jag köpt hårprodukter för 621 kronor och det känns helt värdelöst. Först var jag glad, för jag behövde en inpackning eller ett extremt bra balsam, och på PUB:s bottenvåning finns det en affär som bara säljer hårprodukter och den är helt, helt underbar, och jag gick omkring där alldeles yr av lycka över alla otroligt vackra förpackningar och tänkte mys, mys, nu ska jag unna mig något bra till mitt risiga vinterhår.

Sedan såg jag att det balsam – Paul Mitchells The Detangler – som jag egentligen var ute efter fanns i en presentask som blivit över från julhandeln och som reades ut, så då köpte jag den. Det är första gången jag har köpt så dyrt schampo och balsam (att jag över huvud taget känner till deras existens beror på att jag fick Paul Mitchell-grejer i present en gång, jag är mycket dåligt orienterad bland bättre hårvårdsprodukter annars). Nu blev det inte ens dyrare än Aussie-produkterna jag brukar köpa i vanliga fall.

hårgrejerBra dyrt balsam.

Fast sedan kom jag på att jag behövde Aussie-produkter också, för min värmeskyddskräm och min anti-frisskräm (båda absolut nödvändigt för mitt vildsinta, torra lockiga hår) var slut, och sedan såg jag i en varuhusspegel hur oerhört behovet av ny hårfärg var och sedan hade jag alltså köpt hårvård för 621 kronor.

Ni kanske inte tycker att det är mycket, kanske säger det mest att jag har rätt billiga vanor, och jag vill verkligen inte moralisera över någons hårvårdsvanor vare sig de är billiga eller dyra, och det kanske är inte 621 kronor så jättemycket, om man ser till vad jag fick: hälften är produkter av salongskvalitet som jag vet är underbara och resten är sådant jag ser som absoluta nödvändigheter, och att det kostade så pass mycket beror mest av allt på att ALLA mina hårvårdsprodukter var slut på samma gång, och de där Paul Mitchell-grejerna kommer att räcka i typ ett år… men ändå.

Jag tänkte på tunnelbanan hem hur oerhört kort steget är mellan eufori och äckel över konsumtion. Vissa dagar känns det som typ det högsta livet har att bjuda, att stryka runt på ett varuhus och provdofta på parfymer och känna sig flärdfull, det är den bästa eskapism jag vet. Andra dagar känns det som idag: Vad tusan håller jag på med? Är jag verkligen en sådan person som köper dyrt balsam? (Dessutom passade jag på att provlukta på Roses de Chloé, eftersom jag länge har velat ha en rosparfym, och den var underbar, och jag tänkte att det här borde kanske bli min vårparfym, men nu tänker jag: Ingen ny parfym på mycket länge!!)

Ja, jag vet inte vad jag vill säga med det här. Att det är tråkigt att shoppa när man inte blir glad av det? Ja, det är det verkligen. När man blir glad av det är det däremot underbart. Ja, jag tycker verkligen det. Förhoppningsvis kommer jag resten av denna kalla, fattiga, stressiga och deadlinespäckade januari åtminstone vara fin i håret.


Comments { 12 }

Tags: , , , ,