Jag var ung en gång för inte så länge sen

Jag har bli­vit gam­mal. Det skedde mer eller mindre över en natt. Inte rik­tigt, kanske, men jag fick barn för snart tio måna­der sedan, och en gra­vi­di­tet med efter­föl­jande amning sli­ter på krop­pen, visade det sig. Om min hor­mon­sam­man­sätt­ning tidi­gare var en späns­tig kvin­nas, så är den numera en tants. Ja, jag vet att jag över­dri­ver lite, men jag ser verk­li­gen tröt­tare ut nu, mitt hår har bör­jat bli grått och huden känns lik­som slapp och genom­skin­lig. Jag är lite mindre nypon­ros, och lite mer … nypon?

I och med detta har mitt för­håll­nings­sätt till smink för­änd­rats. Även om jag inte var purung innan jag blev gra­vid så tyckte jag ändå att det var kul med den där lite beda­gade loo­ken. Ni vet – myc­ket svart smink kring ögo­nen, stort hår, leo­pard­mönst­rade klä­der. Okej, jag kanske inte hade den loo­ken på rik­tigt – äger jag ens något i leo­pard? – sna­rare var det något slags abstrakt mål­bild. Hur som helst bru­kade jag fnysa lite åt sti­li­de­a­let »ung och fräsch«, men – inser jag nu – det kan man ju unna sig när man fak­tiskt är ung och fräsch, när det beda­gade är något man lite kokett iklär sig. Jag fny­ser inte längre, kan jag meddela.

bloggbild

Bron­zer Skinny Dip från bare­Mi­ne­rals, rouge Joues Con­t­raste i fär­gen Rose Ecrin från Cha­nel och läpp­stif­tet Sand­wash Pink från Bobbi Brown som inte alls är så här mörkt i verkligheten.

Så jag har lagt om mina sminkru­ti­ner för att för­söka hitta till­baka till något slags ung­dom­lig frä­schör. Entré – bron­zern! Jag har inte varit i när­he­ten av en bron­zer sedan det kal­la­des »sol­pu­der«, så här chan­sade jag bara på att jag skulle bli nöjd med en från bare­Mi­ne­rals eftersom deras founda­tion är den enda som gör att jag ser åter­fuk­tad och dewy ut. Bron­zern finns i två nyan­ser, jag valde den lju­sare av dem – Skinny Dip. Jag har för­visso ingen annan att jäm­föra med, men wow! På en intel­lek­tu­ell nivå har jag varit med­ve­ten om att en sol­kysst hy är fool proof när man vill se frisk, fräsch och ung­dom­lig ut, men tyd­li­gen var jag tvungen att appli­cera en fakebränna i mitt eget plyte för att inse hur stor skill­nad det fak­tiskt gör. Jag trodde att den kanske skulle vara svår att få jämn, men det var inga pro­blem alls. Att jag är blek, blek, blek var inte hel­ler något som ställde till det.

Jag har dra­git ner på mäng­den smink runt ögo­nen också, och foku­se­rar mer på att få min hud att se jämn och åter­fuk­tad ut. Av någon anled­ning bru­kar benäm­ningen »natur­lig smink­ning« pro­vo­cera, men det är i alla fall det jag efter­strä­var. Allt jag begär är att bli avkrävd legi­ti­ma­tion på Syste­met. Mitt rouge är i samma färg som jag all­tid ( = 15 år) använt – en nyans som mar­ke­rar över­gången mel­lan rosa och per­sika. Hål­ler man upp det bred­vid ett rosa rouge ser det per­si­ko­fär­gat ut, hål­ler man upp det bred­vid ett per­si­ko­fär­gat ser det rosa ut. De senaste åren har jag använt lite olika fär­ger från Cha­nel – just nu Rose Ecrin.

Och jag har köpt ett läpp­stift! Allt­för ljusa fär­ger på läp­parna ser syre­fat­tigt och sjuk­ligt ut, och mör­kare fär­ger har jag all­tid tyckt ser för skarpa ut mot min hud, vil­ket bara har bli­vit mer påtag­ligt med åren. Mål­sätt­ningen var där­för att hitta en vuxen färg: inte för ung­dom­ligt poc­kande, men inte hel­ler för tan­tig. Jag hann bara bota­ni­sera på Åhléns en liten stund innan jag hit­tade Sand­wash Pink från Bobbi Brown. Det är ett halv­matt ganska täc­kande läpp­stift med natur­lig finish som inte gör så myc­ket mer än att för­stärka läp­par­nas egen färg. Om man gil­lar kul smink ska man passa sig – man ser lik­som bara välsmin­kad ut, eller som jag läste i en recen­sion: »If you are fair and have a hard time fin­ding a nude lip­stick that doesn’t make you look like a corpse, give this lip­stick a try.« Tyd­li­gen är det ett av Kate Midd­le­tons favo­rit­läpp­stift som hon bland annat hade när hon gifte sig. Jag blev oer­hört för­tjust när jag snubb­lade över den infor­ma­tio­nen. Kanske är jag ingen ung­dom längre, men min smak är i alla fall kunglig!


Comments { 0 }

Tags: , , , , , , , , ,


Budgetsmink för minskad sminkbudget

En gång när jag var på Åhléns smin­kav­del­ning för att köpa mustasch­blek­ning – den här, den är jät­te­bra! – ham­nade jag bred­vid en pappa och hans dot­ter som stod och bota­ni­se­rade bland det lite bil­li­gare smin­ket, typ Isa­Dora och Max Factor etc. Dot­tern var kanske 11, 12, 13 år (jag har så svårt att avgöra åldern på barn), och hon och hen­nes pappa var där för att köpa hen­nes första smink, för­stod jag när jag hade stått och tjuv­lyss­nat en stund. Det hela var väl­digt rörande, dels för att pap­pan – som så många andra män – var full­stän­digt hand­fal­len inför åsy­nen av alla pro­duk­ter, sam­ti­digt som han ver­kade väl­digt mån om att han och dot­tern skulle få en mysig shop­pingupp­le­velse ihop, dels för att jag på en gång fan­ti­se­rade ihop någon oer­hört tra­gisk och sen­ti­men­tal bak­grunds­hi­sto­ria om att flic­kans mamma dött i, I don’t know, barn­säng eller något i den sti­len, och nu hade pap­pan och flic­kan bara varandra och, ja, ni fat­tar … (Den Moderne Man­nen är mig tyd­li­gen full­stän­digt främmande.)

… i alla fall. H&M:s nya sminkse­rie (som The­rese har skri­vit om här) känns pre­cis så där lust­fylld som smink gjorde när man egent­li­gen var lite för liten för att sminka sig; när man kanske lite tre­vande och med myc­ket tvek­samt resul­tat hade tes­tat mascara men på det stora hela inte hade någon koll alls.
– Jaha, men var­för är det här smin­ket från H&M så kul, då?
– Jo, för att det finns en mil­jard fär­ger av allt och en ögon­skugga kos­tar 59:50 och en founda­tion 99 kro­nor! För ärligt talat, även om jag hyser en ald­rig fal­nande kär­lek till Cha­nels Per­fec­tion Lumière så kän­ner jag mer och mer att det inte är värt ång­es­ten att lägga 600 pix på en foundation.

FullSizeRender

H&M:s All-Day Liquid Founda­tion – som är en av de tre pro­duk­terna jag köpte – är lagom täc­kande, lät­tap­pli­ce­rad och håll­bar. Den sägs passa alla hud­ty­per, men jag vill nog gärna ha något lite flot­ti­gare nu när det bör­jar bli kallt ute. Men för den med nor­mal hy som blir blank framåt efter­mid­da­gen är den nog rik­tigt bra. Jag bru­kar ha svårt att hitta fär­ger som är till­räck­ligt ljusa utan att bli för rosa, men nyan­sen Cool Beige är helt per­fekt på mig – jag hade kun­nat appli­cera den i halva ansik­tet utan att det hade sett kons­tigt ut! Smink har en ten­dens att halka runt i ansik­tet på mig, men den här satt på plats hela dagen.

Jag köpte ett rouge också. Pure Radi­ance Pow­der Blush i Apri­cot. Det här var lik­som också en rejäl och bra pro­dukt – lät­tap­pli­ce­rad, lite skim­mer men inget glit­ter, håll­bar. Och titta vil­ken gul­lig för­pack­ning! Så mysigt att den är lite guldig och lik­som glam­mig på ett oiro­niskt sätt.

IMG_3654

Pap­per­sas­ken är också fin. Jag gil­lar den raf­figa kvin­nan! Hon ser för­fö­risk ut på ett sätt som jag före­ställde mig att en viss sorts kvin­nor – kanske franska? – var när jag var liten.

ask

Jag kände mig så himla upp­lyft efter att ha gått runt på H&M och petat i bur­kar, tes­tat fär­ger på ovan­si­dan av hän­derna och pro­vat minst fyra–fem olika nagel­lack! Det här är pre­cis vad jag har sak­nat: ett habilt och pris­värt smink­märke med en massa olika fär­ger. Jag tyc­ker verk­li­gen inte att det är för myc­ket begärt att kunna slinka in och spon­tan­köpa en ögon­skugga utan att bli ruinerad.

Men vänta nu, founda­tion, rouge … den tredje pro­duk­ten, då? Hm, jo, jag köpte en ögon­skugga också, men jag har på något vis lyc­kats tappa bort den i mitt eget hem. Jag åter­kom­mer med ett omdöme om den när jag har lyc­kats loka­li­sera den.


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Skönhetsminnen, del 1: Dålig parfym och rosigt rouge

Den första rik­tiga smink­pro­dukt jag köpte för egna pengar, utö­ver kanske någon mascara från H&M och någon för­vir­rad knall­blå ögon­skugga, var ett rouge från Bour­jois. Det var på samma Dan­marks­färja där jag köpte min första par­fym, den knall­gula Samba Nova, som jag tyckte dof­tade fan­tas­tiskt: spän­nande, färgspra­kande! Lite som en Bennetton-reklam.

bennetton

(När jag nu läser recen­sio­ner av Samba Nova på Fragran­tica fin­ner jag till exem­pel utlå­tan­det »Quite pos­sibly one of the worst fragran­ces I have ever smel­led. The scent of a tour bus fil­led with ladies in poly­es­ter lei­sure suits, en route to a factory out­let.« Kanske lig­ger det något i detta. Det hind­rade dock inte att jag kände mig på samma gång sofisti­ke­rad och spän­nande i den.)

När det gällde rou­get visade jag prov på säk­rare omdöme. Man kunde inte köpa Bour­jois pro­duk­ter i Sve­rige då, så bara det gjorde att det kän­des spän­nande. Jag drogs dess­utom till den fina for­men på för­pack­ningen — rund, mysig att hålla i han­den — och for­men på själva rou­get, pres­sat till en rosa liten kulle som jag i efter­hand tän­ker kan föra tan­karna till såväl prin­sess­ba­kel­ser som kvin­no­bröst. Jag valde den kal­laste, kris­pi­gaste rosa nyans som fanns, exakt samma typ av rouge som jag fort­fa­rande föredrar.

blush-open-34_1Jag använde upp varenda smula av det där rou­get. Fort­fa­rande är rouge abso­lut livsnöd­vän­digt för mig, jag kan inte gå ut utan det. Antag­li­gen använ­der jag all­de­les för myc­ket, men det strun­tar jag full­stän­digt i. Jag äls­kar rouge. Under en kort period för några år sedan (eller ganska många? Tio? Jag hål­ler på att för­lora tids­upp­fatt­ningen) kunde man köpa Bour­jois på Åhléns, då köpte jag ett rouge som ändå inte var rik­tigt det­samma. För mörkt, för guld­igt. Som på bil­den här ovan­för, som ändå är det när­maste jag kan komma mitt idévärl­dens rouge i dagens Bourjois-utbud.

Samma erfa­ren­het gjorde jag under den tid då jag bodde i Paris, och bru­kade gå till ett när­be­lä­get Mono­prix för att köpa mina skön­hets­pro­duk­ter: jag köpte säkert tre olika, rosa Bourjois-rouge, och blev besvi­ken på samt­liga. De glitt­rade, de inne­höll någon dålig guld­ny­ans. Mitt första rouge var kallt och matt, som en vat­ten­färgs­puck med kyligt pastell­rosa puder. Idag går det att hitta pre­cis sådana rouge på till exem­pel Make Up Store, där jag köper mitt rouge idag. Men jag tän­ker ändå ofta på det där första från Bour­jois. Jag vet att om det fanns att köpa i Sve­rige så skulle jag står där vid rou­ge­hyl­lan och pilla på de runda burkarna.

Det går så klart lätt att beställa Bour­jois på nätet idag, om jag verk­li­gen skulle vilja, men jag vet inte. Det är något med min­net av det där rou­get som är så myc­ket bättre än vad verk­lig­he­ten någon­sin kan bli.


Comments { 0 }

Tags: , , , , ,