Il Giardino

Jag har varit i Rom, egentligen inte för att köpa parfym men nu blev det så ändå. Pojkfröken mer eller mindre tvingade mig att besöka Campomarzio70 på Via Vittoria och det var bara att lyda. Svag för det dramatiska, teatrala och eskapistiska har jag lyckats samla ihop diverse dofter som alla på sitt sätt är underbara men kanske inte så vardagliga. Den senaste tiden har jag saknat något litet lättare att bära dagar som bara är helt vanliga dagar. Jag är negativt inställd till att alla dagar inte är extraordinära men det verkar inte finnas så mycket att göra åt den saken så det är bara att foga sig in i ledet.

Givetvis vill jag inte ha någon helt vanlig parfym, men kanske något mer lågmält än vad som annars återfinns i badrumsskåpet. Jag trodde först att det var det blommiga jag skulle söka mig till, men alla utpräglade blomdofter har haft en tvålig ton som jag ogillar. Jag vill inte dofta tvål. Parfym ska inte lukta rent tycker jag. Faktum är att jag nog tycker tvärtom – det ska inte vara fräscht och kliniskt utan präglat. Kroppen är inte ett badkar, kakelplatta eller vask som ska skrubbas rent. Nu lever vi i så hygienska tider att parfym inte längre handlar om att dölja odörer utan snarare förstärka dofter och andra sinnliga sensationer förknippade med kroppen. Om stank och odörer förr i tiden har Peter Englund skrivit och jag kan varmt rekommendera hans text om det. Jag doftade litet på Santa Maria Novellas äldsta doft till exempel och det var alldeles för skarpt och fräscht för mig, till och med en spritig not som för att lösa upp någon fet kroppsodör. Det var trist eftersom jag tilltalades mycket av tanken på att bära samma doft som Katarina av Medici en gång gjort.

Nåväl, på Campomarzio70 talade jag om vad jag var ute efter och fick därefter prova ett antal föreslagna dofter. Jag bad specifikt om italienska märken vilket var ett sätt att rationalisera ett stundande dyrt inköp – att jag ju var tvungen att PASSA PÅ när jag var i Rom (man är inte direkt ovan vid shopping så att säga). Fastnade hur som helst för en underbar doft från märket Pantheon Roma, som har en begränsad och vad det verkar rätt så smal produktion. Deras koncept utgår ifrån konstnären Rafael och hans älskarinna och stora kärlek Margherita. Rafael är ju begraven i Pantheon så på så vis hänger företagsnamnet ihop med konceptet. Jag köpte Il Giardino, som är döpt efter trädgården i Trastevere där de älskande tu hade sina nattliga möten. Det är en oerhört grön doft. Pantheon själva beskriver den som ”Green, woody and slightly pungent 
yet at the same time harmonious. 
It expresses the profile of a person who is distinguished and delicate, 
sincere and spontaneous, but also deep and thoughtful…”. Det här är väl som med horoskop, men jag tycker att den passar mig. Jag älskar den i alla fall! Jag har aldrig haft en riktig grön doft tidigare för jag har, tja, tyckt att det känts alldeles för kommersiellt och vanligt och absolut inte så som jag vill dofta. Det här är min nya doftkärlek, den känns så elegant i all sin enkelhet. Den är precis så som jag ändå kan acceptera vad gäller vardagligheten: den är  då självklart mer än det andra i samma kategori. Den motsvaras av ett glas vin till lunchen en arbetsdag, ett rött läppstift på kontoret, klackar fastän man inte ska träffa någon speciell. Den är helt enkelt väldigt romersk.
giardino


Comments { 2 }

Tags: , , , ,


Min doftgarderob

Liksom både Katarina och Therese tidigare gjort, tänkte jag berätta om min doftgarderob.

Jag älskar parfymer! Från tidig tonår fram till, ja, mycket nyligen, var jag en sådan person som hade en doft och den skulle helt och hållet representera någon slags essens av vem jag var. Jag var tydligen samma person dag som natt, sommar som vinter, glad som ledsen, på jobbet som på fest. Som fjortonårig var jag Calvin Klein Eternity (tror jag – det kan väl inte ha varit Obsession? Vilka andra finns det?), sedan gick jag snabbt över till Flower by Kenzo och den var jag länge. Det är en populär doft så ibland känner jag pustar av den på stan och blir högst förvirrad och nostalgisk. Ett kort tag var jag Guccis Envy Me och sedan följde en lång period som sträckte sig från det sista tonåret till tjugofem då jag var Stella McCartneys olika dofter. De sex åren varvade jag Envy Me med McCartneys Sheer och Rose Absolute.

Nu har jag en mer flyktig relation till parfym, men det finns några fasta trotjänare och det är dessa jag skulle vilja kalla för min nuvarande doftgarderob:

doftgarderob3

 

1) Serge Lutens, Iris Silver Mist. Jag har redan skrivit om denna vinterns doft.  En annan vinterdoft min doftgarderob för tillfället saknar är La Pausa av Chanel Les Exclusifs. Det är något med iris och snö som går så otroligt bra ihop.

2) Les Exclusifs de Chanel, Sycomore. Det här är min absoluta favorit, alla kategorier. Jag har bitvis använt den så som jag använde parfymer förr – detta skulle kunna vara jag och det har den varit sammanhängande några månader eller tre då jag alltid burit den. Den är träig, gräsig, skarp och torr i toppnoterna, men förföriskt krämigt rökig efter ett tag på huden. Jag tycker att den doftar som björkknoppar eller späda björkblad.

3) Byredo, Accord Oud. Det här är egentligen min sambos parfym… Han tycker att det är obehagligt när vi doftar likadant, så därför använder jag bara den när han är bortrest, eller om jag ska ut en kväll utan honom.

4) Byredo, Oud Immortel. En helt ovetenskaplig teori är att det framför allt är män som använder Byredos Oud-dofter, kanske oud överhuvudtaget. Det är något maskulint över dem, samtidigt som de båda har söta mellan- och basnoter som tittar fram mer på mig än på min sambo. Musken i Accord Oud är tydlig på mig, liksom det träigt rosiga i Oud Immortel, medan jag tycker att min sambo doftar mer av salvian och patchoulin när han bär Accord Oud. Ska jag jämföra de båda dofterna tycker jag att Oud Immortel fungerar bäst som dagdoft. Den tar jag ofta som ett säkert kort i professionella sammanhang. Båda är mycket långvariga och dryga, så ett sprut räcker för en arbetsdag. Accord Oud får jag ju så sällan använda, men den tycker jag på mig passar bäst kvällstid. Jag tycker att den är så himla sexig, säkert för att den påminner mig om män i allmänhet och min sambo i synnerhet.

5) Agent Provocateur, Agent Provocateur for women. Den här doften fick jag av min mamma, och hon träffade helt rätt! Det är mycket ros som jag älskar, med musk som basnot, vilket jag också älskar, samt saffran, magnolia och jasmin, litet cederträ som håller blommorna i schack. Jag tror att det här är en parfym många använder som kvällsdoft, men det här är en vardagsdoft för mig. Jag använder två sprut som räcker hela dagen.

6) Santa Maria Novella, Angels of Florence. Den här doften flyttade in hos mig i förrgår! Jag gick till SMN i Rom fast besluten att köpa Ambra, men blev helt tagen av Angels of Florence. Jag har förstått att den inte gått hem i alla läger för att den är vad som anses vara kommersiell eller lättburen, till skillnad från SMNs andra litet mer nischade dofter. Kritiken antar jag ligger i att det är en typ av doft man skulle kunna hitta på flygplatsens taxfree snarare än i det lilla dominikanerapoteket. Mitt intryck av Angels of Florence är att den är ungdomlig, litet vulgär, otroligt feminin och framför allt urban. Så ja, jag förstår verkligen att man tycker att den är kommersiell, jag kan inte föreställa mig en enda ung och medveten kvinna som inte skulle älska den! För mig är det vårens doft. Tursamt nog för mig finns en ton av syren i den också. När syrenerna blommat ut, då är det sommar.

När jag nu sammanfattat och definierat min doftgarderob så märker jag att det saknas en utpräglad kvällsdoft. De flaskor som inte klarade uttagningen till bilden och texten ovan, är sådana som jag sällan använder, men alla är de dagdofter av olika slag. Istället har jag mina kvällsdofter i form av prover eller i 10 ml-flaskor som jag köpt, oftast på Riktig Parfym eller generöst nog fått av internetvänner med mer kunskaper vänliga nog att guida mig och dela med sig av sin expertis, till exempel Pojkfröken. Min favorit vad gäller kvällsdoft är Sarrasins, och jag funderar på att köpa en flaska en gång i månaden eller så. Jag kommer så långt som till betalningen men ångrar mig. Främst är det för att jag störs av det kliniska i att köpa något så sensuellt, drömskt och fantasieggande på internet. Jag vill stå i butiken, prova mot huden och liksom låta min kropp verifiera att det är ett bra köp. Parfym är en dyr hobby, och jag skulle nog rekommendera parfymintresserade läsare att botanisera bland prover eller dela parfymer sinsemellan snarare än att köpa hela, dyra flaskor. Fast sedan när man hittat sina favoriter kan man börja bygga en doftgarderob som förhoppningsvis varar i flera år framöver. Precis så resonerar jag med min klädgarderob, förresten. Jag köper sällan, men kvalitativt. Det är synd att det inte finns prover av kläder, slår det mig nu.

doftgarderob2

Några prover och oljor. Oljorna köpte jag billigt på en marknad i Doha, det är musk, vit musk och ros. Syrenoljan är köpt på Stockholms eter- och essencefabrik. Den använder jag ytterst sällan men doftar ofta på med slutna ögon och minns skolavslutningar och känslan av ett helt sommarlov framför sig. Underbara minnen, men kanske inte så som jag vill dofta.


Comments { 6 }

Tags: , , , ,


Blå, blå är kärleken

bla

Jag ville mest visa en bild på mina tre senaste skönhetsköp, som alla råkar vara blå, och jag tycker om blå skönhetsprodukter… eftersom de känns rena och fräscha, tror jag. Så lättlurad är jag. Jag tycker till exempel illa om min knallgula Maybelline-mascara (ja, gul förpackning alltså, själva mascaran är svart) och jag ogillar att köpa tandkräm i annat än blå tuber eftersom någon dum del av min hjärna inte går med på att tandkräm i en röd förpackning kan göra tänderna lika rena som tandkräm i en blå. (Denna preferens har alltså estetiska, och inte politiska, grunder.) 

Jag försöker egentligen att ha shopstop eftersom stora utgifter ligger framför mig just nu, men NK började sin rea igår… så jag köpte en blå Shiseido-tub som typ ska skrubba bort mina porer, det blir kul! Jag återkommer med utvärdering. 155 kronor gav jag för den, vilket kändes rimligt. 

Till vänster står en kräm som ska göra mina läppar fylligare och se till att deras konturer förblir markerade, från italienska Collistar – ett märke jag aldrig testat tidigare, och som jag rafsade till mig på flygplatsen i Venedig för att jag kände för att köpa något. Jag är mycket intresserad av läppkrämer, trots att jag undantagslöst blir besviken. Clarins har en fet och mysig kräm i en glasburk som ska ha samma funktion som den här, den gillade jag eftersom den doftade så gott och hade samma konsistens som smörkräm, men den var verkligen skitdyr, och jag vet inte om den hade någon effekt heller. Efter två veckor med Collistar-krämen märker jag alltså inget resultat alls, den har en trist body lotion-aktig konsistens och är allmänt oimponerande. 

I mitten står min enda riktiga Venedig-shopping: handkräm från Santa Maria Novella. Jag brukar avsky citrusdofter, eftersom jag alltid tycker att de är stickande och jobbiga, men den här krämen doftar som något underbart citrongodis och är förpackad i en fantastisk porslinsburk och allt med den känns bara fint och mysigt. 


Comments { 8 }

Tags: , ,


Lata dagar i Rom

Både jag och Therese är något italofilt lagda. Ett återkommande samtalsämne under de snart tre år vi varit nära vänner är den villa vi ska skaffa oss vid någon av Italiens kuster. Där ska Therese skriva romaner, och jag ska forska. Det är förstås alltid sommar när vi är där; vi åker därifrån när kvällsbrisen blivit allt för kylig. Vi har en stor veranda där vi försmäktar av värme under högsäsongen och där vi tänder små lyktor kvällstid när vi lyssnar på havet över allt för många glas rödvin.

Nåväl. I höstas studerade jag drygt två månader i Rom. Om helgerna var jag ledig, även om jag i luthersk anda (trots promenadavstånd till den heliga stolen) bitvis satt i biblioteket även då. Tillsammans med min kurskamrat kom helgerna att följa en alldeles underbar mall, en rutin vi snabbt arbetade upp och kom att längta efter under veckorna.

Vi sov litet längre om morgnarna. Vi vaknade inte av fågelsång – nej, i trädgården bodde ett gäng papegojor som rymt från Villa Borgheses zoo och dessa rebeller skrek dag som natt, men ändå kändes det som om det var trädgården och naturen som väckt oss när vi åt frukost i strilt höstljus. Därefter tog vi på oss de finaste kläderna ur packningen och klackarna som var helt omöjliga till vardags fick äntligen komma fram. Vi promenerade den tjugo minuter långa promenad som tog oss ned till stan. Och där shoppade vi. Eftersom jag var gravid i Rom beslutade jag mig för att inte spara på kostnaderna vad gällde skönhetsvård och shopping. Jag kunde ju inte njuta av underbara viner och kallskuret, så det var inte mer än rätt att mina stipendiepengar lades på en annan form av utlevelse. Någon gång i början av turen på stan* stannade vi till på något café och tog en cappuccino è cornetto. Al banco såklart. Vi fortsatte någon timme eller två innan det var dags för sen lunch, ofta på en uteservering och Maria smuttade på ett glas rött vin. Sällsam promenad hem, stanna till på Carrefour för inköp av kvällsmat (mataffärer utomlands är kanske det bästa med att vara utomlands) och sedan lägga sig raklång på sängen, påsarna med dagens inköp utspridda över golvet och så eftermiddagslur till de förrymda papegojornas eviga kraxande.

Lata dagar i Rom. Här kommer mina bästa tips*:

Profumeria Santa Maria Novellas filial. Här kan man handla underbara parfymer, doftljus och en himmelsk mandelolja. Moderskeppet ligger i Florens och det är väl värt att ta sig till Florens enbart för att besöka detta gamla dominikanerapotek. Filialen i Rom må vara liten, men låt inte storleken lura dig! Personalen är otroligt hjälpsam och dessutom ligger den lilla parfymerian ett stenkast bort från mitt (och alla andras) favoritkaffeställe Sant’Eustachio.

Kiko Cosmetics. Kiko finns litet här och var, till exempel på Roms motsvarighet till Drottninggatan, Via Corso. Kiko är ett italienskt sminkmärke i budgetklassen. Jag ska ärligt säga, och förlåt nu min snobbism, att jag väldigt sällan köper smink i budgetklassen. Jag är generellt mer kvalitets- än kvantitetsinriktad när det gäller smink. Men Kiko har så mycket roligt! Och det är så billigt. Men det känns inte billigt! Min aversion mot t.ex. H&Ms ögonskuggor för 19:90 kr, eller vad de nu kostar, är att H&M i första hand är ett klädmärke. Kiko däremot är ett kosmetikföretag som enbart sysslar med smink. Av någon anledning känns det fräschare då. Jag köpte ett läppglans för kanske… ja, det var under 10 € i alla fall, och trots att det misslyckas å det grövsta med sitt löfte om att vara lip plumping så är det mitt favoritglans, eftersom det har den perfekta persikotonen åt det mer orange hållet.

Handskar vid Spanska trappan. Vid Spanska trappan ligger de bästa handskaffärerna och det är hit man ska gå för tunna handskar i det mjukaste av skinn. Det finns så många olika varianter; riktigt tunna ofodrade, som man kanske tar i en litet klarare och pigg färg för sensommaren eller tidiga våren, och så kashmirfodrade som man nog hellre tar i någon brun eller burgundy-nyans för hösten.  När man ändå är vid Spanska trappan kan man unna sig en cappuccino för en mindre förmögenhet på Antico Caffè Greco, som har anor tillbaka till 1760-talet. Ja, det är turistigt, men det är också det cafè som haft Goethe, Lord Byron och Baudelaire som stammisar så att…

Via Cola di Rienzo. Jag kände mig som inhemsk romare vid två tillfällen. Det ena var när min man var på besök och jag tidigt på morgonen lämnade honom sovandes på sitt hotell och vinkade in en taxi från gatan för att ta mig till den dagens undervisning. Det andra tillfället var de gånger jag strosade på Via Cola di Rienzo. Mindre butiker, något trevligt varuhus och underbara Bar Castroni för kaffe, där man också kan helghandla sin mat.

* = ”på stan” – vi låter som lantisar nu, men om vi hade levt på 1600-talet, vilket inte är en helt dum tanke eftersom jag sysslar med 1600-talet och under tiden i Rom framför allt fördjupade mig i Rom under 1600-talet, så hade utkanten av Villa Borghese där vi bodde räknats som landet. Så ja, vi var lantisar med 1600-tals romerska mått mätta.

* = ur skönhets- och shoppingmått mätta. Vill man ha andra tips, t.ex. konst- och matrelaterade, kan man fråga i kommentarsfältet nedan.

Bild: Anita Ekberg badar i Fontana di Trevi i La Dolce Vita.


Comments { 2 }

Tags: , , ,