Min doftgarderob

Liksom både Kata­rina och The­rese tidi­gare gjort, tänkte jag berätta om min doftgarderob.

Jag äls­kar par­fy­mer! Från tidig tonår fram till, ja, myc­ket nyli­gen, var jag en sådan per­son som hade en doft och den skulle helt och hål­let repre­sen­tera någon slags essens av vem jag var. Jag var tyd­li­gen samma per­son dag som natt, som­mar som vin­ter, glad som led­sen, på job­bet som på fest. Som fjor­ton­å­rig var jag Cal­vin Klein Eter­nity (tror jag — det kan väl inte ha varit Obses­sion? Vilka andra finns det?), sedan gick jag snabbt över till Flo­wer by Kenzo och den var jag länge. Det är en popu­lär doft så ibland kän­ner jag pus­tar av den på stan och blir högst för­vir­rad och nostal­gisk. Ett kort tag var jag Guc­cis Envy Me och sedan följde en lång period som sträckte sig från det sista ton­å­ret till tju­go­fem då jag var Stella McCart­neys olika dof­ter. De sex åren var­vade jag Envy Me med McCart­neys Sheer och Rose Abso­lute.

Nu har jag en mer flyk­tig rela­tion till par­fym, men det finns några fasta tro­tjä­nare och det är dessa jag skulle vilja kalla för min nuva­rande doftgarderob:

doftgarderob3

 

1) Serge Lutens, Iris Sil­ver Mist. Jag har redan skri­vit om denna vin­terns doft.  En annan vin­ter­doft min doft­gar­de­rob för till­fäl­let sak­nar är La Pausa av Cha­nel Les Exclu­sifs. Det är något med iris och snö som går så otro­ligt bra ihop.

2) Les Exclu­sifs de Cha­nel, Sycomore. Det här är min abso­luta favo­rit, alla kate­go­rier. Jag har bit­vis använt den så som jag använde par­fy­mer förr — detta skulle kunna vara jag och det har den varit sam­man­häng­ande några måna­der eller tre då jag all­tid burit den. Den är träig, grä­sig, skarp och torr i topp­no­terna, men för­fö­riskt krä­migt rökig efter ett tag på huden. Jag tyc­ker att den dof­tar som björk­knop­par eller späda björkblad.

3) Byredo, Accord Oud. Det här är egent­li­gen min sam­bos par­fym… Han tyc­ker att det är obe­hag­ligt när vi dof­tar lika­dant, så där­för använ­der jag bara den när han är bort­rest, eller om jag ska ut en kväll utan honom.

4) Byredo, Oud Immor­tel. En helt ove­ten­skap­lig teori är att det fram­för allt är män som använ­der Byre­dos Oud-dofter, kanske oud över­hu­vud­ta­get. Det är något mas­kulint över dem, sam­ti­digt som de båda har söta mel­lan– och basno­ter som tit­tar fram mer på mig än på min sambo. Mus­ken i Accord Oud är tyd­lig på mig, lik­som det trä­igt rosiga i Oud Immor­tel, medan jag tyc­ker att min sambo dof­tar mer av sal­vian och patchou­lin när han bär Accord Oud. Ska jag jäm­föra de båda dof­terna tyc­ker jag att Oud Immor­tel fun­ge­rar bäst som dag­doft. Den tar jag ofta som ett säkert kort i pro­fes­sio­nella sam­man­hang. Båda är myc­ket lång­va­riga och dryga, så ett sprut räc­ker för en arbets­dag. Accord Oud får jag ju så säl­lan använda, men den tyc­ker jag på mig pas­sar bäst kvälls­tid. Jag tyc­ker att den är så himla sexig, säkert för att den påmin­ner mig om män i all­män­het och min sambo i synnerhet.

5) Agent Pro­voca­teur, Agent Pro­voca­teur for women. Den här dof­ten fick jag av min mamma, och hon träf­fade helt rätt! Det är myc­ket ros som jag äls­kar, med musk som basnot, vil­ket jag också äls­kar, samt saff­ran, mag­no­lia och jas­min, litet ceder­trä som hål­ler blom­morna i schack. Jag tror att det här är en par­fym många använ­der som kvälls­doft, men det här är en var­dags­doft för mig. Jag använ­der två sprut som räc­ker hela dagen.

6) Santa Maria Novella, Ang­els of Flo­rence. Den här dof­ten flyt­tade in hos mig i förr­går! Jag gick till SMN i Rom fast beslu­ten att köpa Ambra, men blev helt tagen av Ang­els of Flo­rence. Jag har för­stått att den inte gått hem i alla läger för att den är vad som anses vara kom­mer­si­ell eller lätt­bu­ren, till skill­nad från SMNs andra litet mer nischade dof­ter. Kri­ti­ken antar jag lig­ger i att det är en typ av doft man skulle kunna hitta på flyg­plat­sens tax­free sna­rare än i det lilla domi­ni­ka­ne­ra­po­te­ket. Mitt intryck av Ang­els of Flo­rence är att den är ung­dom­lig, litet vul­gär, otro­ligt femi­nin och fram­för allt urban. Så ja, jag för­står verk­li­gen att man tyc­ker att den är kom­mer­si­ell, jag kan inte före­ställa mig en enda ung och med­ve­ten kvinna som inte skulle älska den! För mig är det vårens doft. Tur­samt nog för mig finns en ton av syren i den också. När syre­nerna blom­mat ut, då är det sommar.

När jag nu sam­man­fat­tat och defi­ni­e­rat min doft­gar­de­rob så mär­ker jag att det sak­nas en utpräg­lad kvälls­doft. De flas­kor som inte kla­rade uttag­ningen till bil­den och tex­ten ovan, är sådana som jag säl­lan använ­der, men alla är de dag­dof­ter av olika slag. Istäl­let har jag mina kvälls­dof­ter i form av pro­ver eller i 10 ml-flaskor som jag köpt, oftast på Rik­tig Par­fym eller gene­röst nog fått av inter­net­vän­ner med mer kun­ska­per vän­liga nog att guida mig och dela med sig av sin exper­tis, till exem­pel Pojk­frö­ken. Min favo­rit vad gäl­ler kvälls­doft är Sar­rasins, och jag fun­de­rar på att köpa en flaska en gång i måna­den eller så. Jag kom­mer så långt som till betal­ningen men ång­rar mig. Främst är det för att jag störs av det kli­niska i att köpa något så sen­su­ellt, drömskt och fan­ta­si­eg­gande på inter­net. Jag vill stå i buti­ken, prova mot huden och lik­som låta min kropp veri­fi­era att det är ett bra köp. Par­fym är en dyr hobby, och jag skulle nog rekom­men­dera par­fy­m­in­tres­se­rade läsare att bota­ni­sera bland pro­ver eller dela par­fy­mer sinse­mel­lan sna­rare än att köpa hela, dyra flas­kor. Fast sedan när man hit­tat sina favo­ri­ter kan man börja bygga en doft­gar­de­rob som för­hopp­nings­vis varar i flera år fram­ö­ver. Pre­cis så reso­ne­rar jag med min kläd­gar­de­rob, för­res­ten. Jag köper säl­lan, men kva­li­ta­tivt. Det är synd att det inte finns pro­ver av klä­der, slår det mig nu.

doftgarderob2

Några pro­ver och oljor. Oljorna köpte jag bil­ligt på en mark­nad i Doha, det är musk, vit musk och ros. Syren­ol­jan är köpt på Stock­holms eter– och essence­fa­brik. Den använ­der jag ytterst säl­lan men dof­tar ofta på med slutna ögon och minns skolav­slut­ningar och käns­lan av ett helt som­mar­lov fram­för sig. Under­bara min­nen, men kanske inte så som jag vill dofta.


Comments { 6 }

Tags: , , , ,


Vinterns doft

Pojk­frö­ken skri­ver om vam­py­rer och deras dof­ter. Jag är glad att min senaste par­fym­kär­lek är  samma par­fym som Louis kanske dof­tar: Iris Sil­ver Mist av Serge Lutens. Pojk­frö­ken skri­ver att det är den mest vam­py­riska av de alla, och det gör min kär­lek till den ännu dju­pare. Det var Pojk­frö­ken själv som skic­kade mig 10 ml i gåva för några måna­der sedan, efter att jag med många utrops­tec­ken uttryckt intresse för den i ett annat sam­man­hang där han beskrev den som något styv­mo­dern i Snö­vit skulle bära.

Brad Pitt som Louis i En vam­pyrs bekän­nelse. Jag tyc­ker att såväl Pitt som Tom Cru­ise är utmärkta val för rol­lerna som Louis och Lestat. Ärligt talat är det i mina ögon Cru­i­ses bästa pre­sta­tion, efter Mag­no­lia. Det val av skå­de­spe­lare jag som gam­malt Anne Rice-fan vän­der mig emot är Anto­nio Ban­de­ras som Armand. Det är helt fel. För­res­ten, vad skulle Armand bära? Jag tror en oud… Kanske Mona di Orios… 

Evig sti­li­kon och svårt miss­för­stådd kvinna. 


Comments { 4 }

Tags: , ,


Dagens doft

Sarrasins — Serge Lutens. Den dof­tar som Lana del Reys Natio­nal Ant­hem låter.


Comments { 1 }

Tags: , ,