Pop Up Shop — shoppingtips

Snabba er att gå in på Beauty Clubs Pop Up Store! Helt sjukt bil­lig hud­vård (nåja, för vad man får), make up och nagel­lack. Jag använ­der flera av varu­mär­kena regel­bun­det och det är i prin­cip omöj­ligt att få dem till så bra pris som här.

Mina tips:

Flaw­less Radi­ance.  Appli­cera en liten mängd på kind­ben, i ögonvrån eller under ögon­bry­net efter din founda­tion men innan eller efter puder bero­ende på hur stark effekt du vill ha. Jag appli­ce­rar på alla tre stäl­len ovan nämnda, och även litet grann ovan­för amor­bå­gen. Jag använ­der näs­tan bara Radi­ance när jag ska på fest, men det är ett enkelt knep för att se frä­schare ut utan att för den del bli översminkad.

Hud­krä­merna från Matis är på 70% rea, exem­pel­vis denna för torr hy, denna för trött och torr vin­terhy och så den som jag ome­del­bart slog till på som heter SOS Nut­ri­tion för käns­lig hy.

Sedan måste jag erkänna att jag är fas­ligt nyfi­ken på den här anti-age-kuren…

Berätta gärna om ni gör några fynd! Och snabba er på — jag har varit på deras utför­sälj­ningar när de varit i butik och det går snabbt åt.


Comments { 11 }

Tags: , ,


Att köpa eller inte köpa

Idag har jag köpt hår­pro­duk­ter för 621 kro­nor och det känns helt vär­de­löst. Först var jag glad, för jag behövde en inpack­ning eller ett extremt bra bal­sam, och på PUB:s bot­ten­vå­ning finns det en affär som bara säl­jer hår­pro­duk­ter och den är helt, helt under­bar, och jag gick omkring där all­de­les yr av lycka över alla otro­ligt vackra för­pack­ningar och tänkte mys, mys, nu ska jag unna mig något bra till mitt risiga vinterhår.

Sedan såg jag att det bal­sam – Paul Mit­chells The Detang­ler – som jag egent­li­gen var ute efter fanns i en pre­sentask som bli­vit över från jul­han­deln och som rea­des ut, så då köpte jag den. Det är första gången jag har köpt så dyrt schampo och bal­sam (att jag över huvud taget kän­ner till deras existens beror på att jag fick Paul Mitchell-grejer i pre­sent en gång, jag är myc­ket dåligt ori­en­te­rad bland bättre hår­vårds­pro­duk­ter annars). Nu blev det inte ens dyrare än Aussie-produkterna jag bru­kar köpa i van­liga fall.

hårgrejerBra dyrt balsam.

Fast sedan kom jag på att jag behövde Aussie-produkter också, för min vär­me­skydds­kräm och min anti-frisskräm (båda abso­lut nöd­vän­digt för mitt vild­sinta, torra loc­kiga hår) var slut, och sedan såg jag i en varu­hus­spe­gel hur oer­hört beho­vet av ny hår­färg var och sedan hade jag alltså köpt hår­vård för 621 kronor.

Ni kanske inte tyc­ker att det är myc­ket, kanske säger det mest att jag har rätt bil­liga vanor, och jag vill verk­li­gen inte mora­li­sera över någons hår­vårdsva­nor vare sig de är bil­liga eller dyra, och det kanske är inte 621 kro­nor så jät­te­myc­ket, om man ser till vad jag fick: hälf­ten är pro­duk­ter av salongs­kva­li­tet som jag vet är under­bara och res­ten är sådant jag ser som abso­luta nöd­vän­dig­he­ter, och att det kos­tade så pass myc­ket beror mest av allt på att ALLA mina hår­vårds­pro­duk­ter var slut på samma gång, och de där Paul Mitchell-grejerna kom­mer att räcka i typ ett år… men ändå.

Jag tänkte på tun­nel­ba­nan hem hur oer­hört kort ste­get är mel­lan eufori och äckel över kon­sum­tion. Vissa dagar känns det som typ det högsta livet har att bjuda, att stryka runt på ett varu­hus och prov­dofta på par­fy­mer och känna sig flärd­full, det är den bästa eska­pism jag vet. Andra dagar känns det som idag: Vad tusan hål­ler jag på med? Är jag verk­li­gen en sådan per­son som köper dyrt bal­sam? (Dess­utom pas­sade jag på att prov­lukta på Roses de Chloé, eftersom jag länge har velat ha en rospar­fym, och den var under­bar, och jag tänkte att det här borde kanske bli min vår­par­fym, men nu tän­ker jag: Ingen ny par­fym på myc­ket länge!!)

Ja, jag vet inte vad jag vill säga med det här. Att det är trå­kigt att shoppa när man inte blir glad av det? Ja, det är det verk­li­gen. När man blir glad av det är det där­e­mot under­bart. Ja, jag tyc­ker verk­li­gen det. För­hopp­nings­vis kom­mer jag res­ten av denna kalla, fat­tiga, stres­siga och dead­li­ne­späc­kade janu­ari åtminstone vara fin i håret.


Comments { 12 }

Tags: , , , ,


Bänkpapper för vuxna

Nu är det som sagt höst, och som­liga av oss har bör­jat sko­lan. Givet­vis måste man även i vuxen ålder eki­pera sig inför skol­start. Jag har tyvärr hal­kat efter, men tur­ligt nog hål­ler en höst­gar­de­rob året om så jag anser inte att jag mis­sat shop­ping­tå­get utan kom­mer glatt hoppa på vid nästa CSN-utbetalning.

Föl­jande ska köpas:

- En svart, rak kjol som ska vara knå­läng men inte för snäv.

- En eller två blu­sar, gärna i pud­riga fär­ger eller smut­sig pastell.

- En kofta i kash­mir. Den lär bli svart, även om det vore roligt med någon annan färg. Men kof­tor ska kunna mat­chas lätt, tyc­ker jag. Sär­skilt om man läg­ger litet pengar på den.

- En var­dags­klän­ning. Jag tyc­ker att det är som mest bekvämt att ha klän­ning på mig. Jag tyc­ker också att det är roli­gast att köpa extra­or­di­nära klän­ningar av diverse slag. Detta blir ett pro­blem i min var­dag, som jag nu ska åtgärda.

Är det någon annan som ska upp­da­tera sin höstgarderob?


Comments { 0 }

Tags: ,


Lata dagar i Rom

Både jag och The­rese är något ita­lo­filt lagda. Ett åter­kom­mande sam­tal­sämne under de snart tre år vi varit nära vän­ner är den villa vi ska skaffa oss vid någon av Ita­li­ens kus­ter. Där ska The­rese skriva roma­ner, och jag ska forska. Det är för­stås all­tid som­mar när vi är där; vi åker där­i­från när kvälls­bri­sen bli­vit allt för kylig. Vi har en stor veranda där vi för­smäk­tar av värme under hög­sä­songen och där vi tän­der små lyk­tor kvälls­tid när vi lyss­nar på havet över allt för många glas rödvin.

Nåväl. I hös­tas stu­de­rade jag drygt två måna­der i Rom. Om hel­gerna var jag ledig, även om jag i lut­hersk anda (trots pro­me­na­dav­stånd till den heliga sto­len) bit­vis satt i bib­li­o­te­ket även då. Till­sam­mans med min kurs­kam­rat kom hel­gerna att följa en all­de­les under­bar mall, en rutin vi snabbt arbe­tade upp och kom att längta efter under veckorna.

Vi sov litet längre om morg­narna. Vi vak­nade inte av fågelsång — nej, i träd­går­den bodde ett gäng pape­go­jor som rymt från Villa Borg­he­ses zoo och dessa rebel­ler skrek dag som natt, men ändå kän­des det som om det var träd­går­den och natu­ren som väckt oss när vi åt fru­kost i strilt höst­ljus. Där­ef­ter tog vi på oss de finaste klä­derna ur pack­ningen och klac­karna som var helt omöj­liga till var­dags fick änt­li­gen komma fram. Vi pro­me­ne­rade den tjugo minu­ter långa pro­me­nad som tog oss ned till stan. Och där shop­pade vi. Eftersom jag var gra­vid i Rom beslu­tade jag mig för att inte spara på kost­na­derna vad gällde skön­hets­vård och shop­ping. Jag kunde ju inte njuta av under­bara viner och kall­sku­ret, så det var inte mer än rätt att mina sti­pen­die­pengar lades på en annan form av utle­velse. Någon gång i bör­jan av turen på stan* stan­nade vi till på något café och tog en cappuc­cino è cor­netto. Al banco såklart. Vi fort­satte någon timme eller två innan det var dags för sen lunch, ofta på en ute­ser­ve­ring och Maria smut­tade på ett glas rött vin. Säll­sam pro­me­nad hem, stanna till på Car­re­four för inköp av kvälls­mat (mat­af­fä­rer utom­lands är kanske det bästa med att vara utom­lands) och sedan lägga sig rak­lång på sängen, påsarna med dagens inköp utspridda över gol­vet och så efter­mid­dags­lur till de för­rymda pape­go­jor­nas eviga kraxande.

Lata dagar i Rom. Här kom­mer mina bästa tips*:

Pro­fu­me­ria Santa Maria Novel­las filial. Här kan man handla under­bara par­fy­mer, doft­ljus och en him­melsk man­del­olja. Moder­skep­pet lig­ger i Flo­rens och det är väl värt att ta sig till Flo­rens enbart för att besöka detta gamla domi­ni­ka­ne­ra­po­tek. Fili­a­len i Rom må vara liten, men låt inte stor­le­ken lura dig! Per­so­na­len är otro­ligt hjälp­sam och dess­utom lig­ger den lilla par­fy­me­rian ett sten­kast bort från mitt (och alla and­ras) favo­rit­kaf­fe­ställe Sant’Eustachio.

Kiko Cos­me­tics. Kiko finns litet här och var, till exem­pel på Roms mot­sva­rig­het till Drott­ning­ga­tan, Via Corso. Kiko är ett ita­li­enskt smink­märke i bud­get­klas­sen. Jag ska ärligt säga, och för­låt nu min snob­bism, att jag väl­digt säl­lan köper smink i bud­get­klas­sen. Jag är gene­rellt mer kva­li­tets– än kvan­ti­tets­in­rik­tad när det gäl­ler smink. Men Kiko har så myc­ket roligt! Och det är så bil­ligt. Men det känns inte bil­ligt! Min aver­sion mot t.ex. H&Ms ögon­skug­gor för 19:90 kr, eller vad de nu kos­tar, är att H&M i första hand är ett kläd­märke. Kiko där­e­mot är ett kos­me­tik­fö­re­tag som enbart syss­lar med smink. Av någon anled­ning känns det frä­schare då. Jag köpte ett läpp­glans för kanske… ja, det var under 10 € i alla fall, och trots att det miss­lyc­kas å det grövsta med sitt löfte om att vara lip plum­ping så är det mitt favo­rit­glans, eftersom det har den per­fekta per­si­ko­to­nen åt det mer orange hållet.

Hands­kar vid Spanska trap­pan. Vid Spanska trap­pan lig­ger de bästa handsk­af­fä­rerna och det är hit man ska gå för tunna hands­kar i det mju­kaste av skinn. Det finns så många olika vari­an­ter; rik­tigt tunna ofod­rade, som man kanske tar i en litet kla­rare och pigg färg för sen­som­ma­ren eller tidiga våren, och så kash­mir­fod­rade som man nog hellre tar i någon brun eller burgundy-nyans för hös­ten.  När man ändå är vid Spanska trap­pan kan man unna sig en cappuc­cino för en mindre för­mö­gen­het på Antico Caffè Greco, som har anor till­baka till 1760-talet. Ja, det är turis­tigt, men det är också det cafè som haft Goethe, Lord Byron och Bau­de­laire som stam­mi­sar så att…

Via Cola di Rienzo. Jag kände mig som inhemsk romare vid två till­fäl­len. Det ena var när min man var på besök och jag tidigt på mor­go­nen läm­nade honom sovan­des på sitt hotell och vin­kade in en taxi från gatan för att ta mig till den dagens under­vis­ning. Det andra till­fäl­let var de gånger jag stro­sade på Via Cola di Rienzo. Mindre buti­ker, något trev­ligt varu­hus och under­bara Bar Castroni för kaffe, där man också kan helg­handla sin mat.

* = »på stan« — vi låter som lan­ti­sar nu, men om vi hade levt på 1600-talet, vil­ket inte är en helt dum tanke eftersom jag syss­lar med 1600-talet och under tiden i Rom fram­för allt för­dju­pade mig i Rom under 1600-talet, så hade utkan­ten av Villa Borg­hese där vi bodde räk­nats som lan­det. Så ja, vi var lan­ti­sar med 1600-tals romerska mått mätta.

* = ur skön­hets– och shop­ping­mått mätta. Vill man ha andra tips, t.ex. konst– och mat­re­la­te­rade, kan man fråga i kom­men­tarsfäl­tet nedan.

Bild: Anita Ekberg badar i Fon­tana di Trevi i La Dolce Vita.


Comments { 2 }

Tags: , , ,