Dagens doft

Brigitte från Tocca, en parfym som givetvis är inspirerad av Brigitte Bardot. Den börjar med att dofta väldigt mycket nejlika, fortsätter kryddigt och lite fruktigt, innan den ganska snabbt klingar av och lämnar ett varmt, träigt spår på huden.

Jag, som knappt har sett någon film med Brigitte Bardot, hade föreställt mig en doft inspirerad av henne som sockersöt, liksom känslan av att cykla på den franska landsbygden med vinden i håret och skratta ett porlande skratt och ha på sig en mjuk tröja. Men nej, så doftar inte Toccas Brigitte. Det finns ett kärvt drag i doften, som verkar rimligt när jag bläddrar i Simone de Beauvoris ”Brigitte Bardot och Lolitasyndromet” från 1959. I en essä som försöker förstå det då samtida fenomenet Brigitte Bardot skriver de Beauvoir:

”Hennes eroticism är inte magisk, den är aggressiv. I kärlekens spel är hon jägaren lika mycket som bytet. Mannen är ett objekt för henne precis som hon är ett objekt för honom.”

Det är den Brigitte som finns i Toccas doft. Som alltså doftar nejlika, men även lite barrträd, jag tänker solvarma cypresser, pinjeträd vid Medelhavet, och något som jag inte vet hur jag ska beskriva på annat sätt än animaliskt, djuriskt. ”Kattpiss”, läser jag i en kommentar. Jag förstår hur man tänker då, även om jag inte håller med.

Brigitte är sexig på ett lite påstridigt sätt, en sensommardoft för den hungriga och grymma månaden augusti snarare än för den ljusa, lättsinniga försommaren. En doft för tiden då kvällarna börjat bli mörka nog för att man ska kunna göra saker i hemlighet igen.

Jag gillar egentligen inte doften särskilt mycket, men jag blir ändå fascinerad. Som en person man både stör sig på och lockas av.

.

Bild: Brigitte Bardot i Jean-Luc Godards Le Mépris, en film som jag kommer att återkomma till.


Comments { 0 }

Tags: , , , ,