Allt som glimmar

Senast jag fyllde år fick jag ett presentkort på Svenskt Tenn av mina föräldrar. Eftersom en av mina orkidéer verkar ha kommit in i puberteten och växer ur kruka efter kruka, slog jag till på en rejäl Hortuskruka i mässing som den förhoppningsvis får plats i under många år framöver. Nu står Hortuskrukan på byrån i mitt vardagsrum och glänser så fint…

…och som vore jag en skata har nu ett begär väckts inom mig efter fler guldglänsande föremål. Till exempel vill jag hemskt gärna lägga vantarna på de här solglasögonen från Dolce & Gabbana. Jag tycker att de är så otroligt mäktiga! Måhända är de inte särskilt tidlösa, och man skulle säkert fastna med håret i dem hela tiden, men det vore så trevligt om nästa sommar kunde bli Sommaren med guldglasögonen. De finns att beställa här, men än så länge är mitt överjag förvånansvärt starkt.

dg gold

En annan glänsande grej jag vill ha är ett nyckelhänge från Tiffany’s. Tänk vad snyggt att ha ett sådant i en lite längre kedja, hängande i brösthöjd ovanpå något svart, kyskt och höghalsat plagg. Jag hade faktiskt tänkt att köpa det här när jag var på semester i Paris för ett par år sedan, men Galeries Lafayette – där den närmsta Tiffany-butiken låg – visade sig ha söndagsstängt. Det var vår sista dag i stan, så det bidde inget hänge. Merde!

tiffany-key-pendant-necklaces

Tiffany’s levererar inte till Sverige – att beställa via nätet är alltså inget alternativ. Fast jag vet inte hur kul jag skulle tycka att det var att köpa ett efterlängtat smycke liksom på postorder. I det här fallet är jag nog en konservativ konsument och avvaktar till nästa Parisresa.


Comments { 0 }

Tags: , , , , , ,


Nyårsbling

Det här med högtider, det gillar jag. Jag uppskattar förberedelserna: att pynta hemmet, att laga maten och förstås att göra sig själv fin för tillfället. Tråkigt nog har jag den senaste tiden haft en generellt låg standard vad gäller mitt utseende. Jag har för mig själv rationaliserat detta till att jag är ful till vardags för att vara extra fin till fest, ungefär som hur man med mat kanske håller igen i veckodagarna för att unna sig något alldeles extra till helgen.

Men, jag har alltid varit noggrann med såväl kläder som smink veckans alla dagar förut. För några år sedan sa en äldre kollega till mig att ”Anna, du ser ju jämt ut som om du ska ut på cocktailbar!” vilket jag misstänker var en pik om att jag var för uppklädd för kontoret. Jag tog det som en komplimang – att vara redo för att hoppa upp på en barstol med drink i hand och ignorera trånande blickar ser jag som en slags minimistandard om jag ska vara ärlig, allt nedanför det hör hemma i stallet, i soffan eller på gymmet.

Smycken förvandlar en enkel klänning från att vara vardaglig till att bli festlig, och för egen del är det just smyckena som ger mig den uppklädda känslan (kanske just på grund av att jag så ofta är vad andra anser vara ”uppklädd” till vardags). Jag valde mellan uppsättningarna nedan, och det blev till slut endast halsbandet ur garnityret som jag bar till en svart, snäv långklänning.

bild-7

Det här garnityret kommer från min mammas farmor. Det är oäkta stenar och svårt för mig att datera. Jag skulle gissa någonstans mellan 1930-1950-tal, även om designen inte är tidstypisk för perioden utan alluderar sekelskiftet-1910-tal. Jag tror att garnityret i sin tid var ”retro” och eftersom det är en form av bijouteri verkar det rimligt. Vad tror ni?

bild-5

Armbandet i guld (längst ned till vänster, i den hjärtformade asken) fick min farmor i 40-årspresent av sin man, min farfar. Det var 1965. Jag fick det i konfirmationsgåva. Kamébroschen, som också kan användas som hängsmycke, fick jag i 25-årspresent av min faster. Den är svårdaterad, jag ska fråga henne men gissar själv på 1900-tal snarare än 1800-tal i alla fall. Ringen är också från min mammas farmor, och jag är mycket osäker på stenen som min mamma hävdat är en bergskristall. Örhängena har jag hör och häpna köpt! Jag tror att det är agater och från 1960-talet. Broschen med blommorna fick jag i 25-årspresent av mina två bästa vänner. Den är så sagolikt vacker att den nog ska få ett eget inlägg någon dag. Den är från sekelskiftet 1900.

Gott Nytt År till er alla! Jag lovar att skriva i bloggen oftare.


Comments { 5 }

Tags: