Osammanhängande tankar om att köpa fuktkräm

Nästan alla mina skönhetsprodukter sjunger på sista versen. Till skillnad från Katarina så använder jag snabbt upp produkter, men har å andra sidan inte så jättemånga. Eller har jag det? Det är svårt att jämföra och veta vad som är nödvändig och vad som är onödig konsumtion när det kommer till skönhetsvård. Ska man använda Body Butter? Jag gör inte det, men får alltid ett i julklapp av min pappa och just sådana radas upp på hög, så okej, jag använder inte alla mina produkter. Body lotion köper jag aldrig, istället har jag mandelolja i badet och någon handkräm vid enstaka tillfällen som jag också tar på armar och ben om de ska blottas. Det är extremt sällan jag har någon produkt i håret – generellt ogillar jag att fixa med mitt hår och att ens borsta det är inte säkert att jag gör på över en vecka. Men att tvätta mitt ansikte, återfukta, lägga masker och att KEMPEELA, det älskar jag. Och att sminka mig. Och att parfymera mig, men det vet ni redan… 

Det tänkte jag på när jag läste Thereses inlägg; hur det för mig inte längre är förknippat som rolig lyxkonsumtion att köpa grunden i min hudvård utan att jag snarare ser att köpa fuktkräm som att köpa toalettpapper ungefär – som något som bara måste finnas hemma för att upprätthålla en minimistandard av civilisation.

Jag skulle paradoxalt nog  kalla mig själv för en konsumtionskritisk person. Utan att för den skull höja mig själv eller försöka skryta om min miljömedvetenhet så har jag varit en medveten konsument länge med tanke på min ålder. Mitt hem består av arvegods och min garderob av plagg som hängt där i flera år och jag har för vana att handla ekologiskt i den mån det går. Framför allt funderar jag mycket över mitt begär efter saker, och har någon slags grundinställning i stil med att man inte ska samla skatter på jorden. Bara för några veckor sedan hade jag och Sofie en lång diskussion om teserviser som är min senaste brinnande materiella längtan. Jag vill att den ska vara i porslin, ljus, ha höga koppar som bara får vara enkelt dekorerade och så ska den givetvis vara komplett med kanna, sockerskål och mjölksnipa. Denna servis ska jag främst bruka mig av i ensamhet när jag dricker mitt eftermiddagste, som jag i och för sig börjat med för att min son äter mellanmål och jag tror det pedagogiskt att också inmundiga något så att det blir en social aktivitet det här med maten, så visst, han skulle vara med, men ettåringar har i allmänhet inga eller låga krav på porslin – så det är mest för min egen skull. Men, denna servis ska också användas i sommar på min balkong och då är det kvällste det rör sig om. Jag föreställer mig en stilla julibris och en ljudfond av lekande barn som får ta tillvara på sommarens kvällssol men som nu är på väg hem, och därför kommer deras skratt snart att ersättas av semesterfirare på väg ut i natten, och det är med visst vemod som jag stänger dörren till julinatten när jag sedan går in. Ni förstår att jag tänkt mycket på denna servis, och det gav mig ångest och nästan skuldkänslor. En slags skam i att jag brydde mig så mycket om något så litet och onödigt. Jag har ju redan fungerande tekoppar hemma.

Det enda som ständigt tycks vara undantaget från min miljömedvetenhet och gudfruktighet är  just skönhetsvård men där använder jag å andra sidan det jag köper, förutom burkarna med body butter då. Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget. Det finns nog många sätt att rädda planeten men att jag fem gånger per år skulle avstå från en dyr kräm är nog inte ett av dem. Och vad gäller den andra biten så är vi alla syndare.

women having tea

Ps. Jag ska köpa en teservis ändå. Ds.


Comments { 2 }

Tags: , , ,