Savon Royal

Titta vil­ken tju­sig tvål! Bar­nängen firar 140-årsjubileet av sin fasta tvål med en till­fäl­lig jubi­le­ums­de­sign. Van­ligt­vis är jag inte sär­skilt lätt­för­förd när det gäl­ler spe­ci­alut­gå­vor, design­sam­ar­be­ten och limi­ted edition-grejer (eller retro-design hel­ler, för den delen), men det här är ett jät­tetrev­ligt ini­ti­a­tiv. Och pris­värt – en tvål (125 gram, till skill­nad från den van­liga två­len på 85 gram) kos­tar 12 kro­nor. Jag blev helt till mig och län­sade hyl­lan när jag hit­tade dem på ICA i går. Det är bara den 11 janu­ari, men 2014 är verk­li­gen Två­lens år!

Upp­da­te­ring: Det är bara för­pack­ningen som är (till­fäl­ligt) ny. Själva två­len är alltså den gamla heder­liga Bar­näng­ens Barn­tvål, om än i ett lite större format.

barnängen 0


Comments { 2 }

Tags: , , ,


Tvålens år

Jag är så rast­lös i vän­tan på att det nya året ska komma igång — dessa dagar i bör­jan på janu­ari känns bara som ett slags limbo och jag läng­tar till på tis­dag när hel­gerna är slut och 2014 kom­mer att börja på riktigt.

En rolig grej med 2014 kom­mer att vara att jag ska för­djupa mig i det här med två­lar. Jag har i många år varit fru­stre­rad över det oer­hört dåliga utbu­det av fly­tande hand­tvål, men för bara någon månad sedan insåg jag att jag kanske helt enkelt bara ska ge upp det där med att den ska vara fly­tande. Som Kata­rina skri­ver: »Jag har för­stått att många upp­le­ver tvål som mindre hygi­e­nisk än dusch­kräm på flaska« — det har jag också förstått.

Men till skill­nad från de slib­biga Dove-tvålarna (de är verk­li­gen läs­kiga!) var min första kon­takt på många år med den hårda två­len en lyck­lig histo­ria. Det var extra­pris på några av de fina två­larna från ita­li­enska Nesti Dante på Åhléns, och jag slog till på en med den kna­siga dof­ten körs­bärs­blom och basi­lika, som dock var under­bar, och själva för­pack­ningen är fan­tas­tiskt och påmin­ner om ett Wil­liam Morris-mönster jag tyc­ker om.

tvål

Stil­le­ben med fin tvål, hya­cint och granatäpplen.

Nu vill jag prova mig ige­nom Nesti Dante-sortimentet, eftersom jag är myc­ket nöjd med min första tvål. Den har en jät­te­bra kons­tis­tens och har spri­dit en fan­tas­tisk doft i hela bad­rum­met. Här­näst tror jag att det blir per­sika och melon-varianten — en dag när jag kän­ner för att lyxa till det lite, för ordi­na­rie pris är unge­fär 70 kro­nor, och även om det inte är jät­te­myc­ket pengar så är det ändå rätt myc­ket för en tvål, och jag har också en bud­get att hålla.

Nesti_Dante-Il_Frutteto-Pesca_e_Melone

Jag blir lyck­lig bara av att titta på dessa fina tvålar.

Innan det blir fråga om sådan lyxtvål ska jag dock använda upp min nyin­köpta extra­pristvål: Damask rose & musk, från Palmo­live. Jag gis­sar att den här triv­samma var­dags­två­len ska utgå ur sor­ti­men­tet, för man fick tre för en tia på den roliga affä­ren Höga­lids­hal­len. Själva två­larna är vac­kert rosa och dof­tar myc­ket verk­lig­hets­tro­gen ros (mus­ken har jag ännu inte märkt något av) — som mina för­äld­rars rosen­bus­kar en varm sen­som­mar­dag. Ros i sol! Det är en av mina tryg­gaste, mysi­gaste dofter.

palmolive tvålBud­get­mys.


Comments { 7 }

Tags: , ,


Sparkrav

Eftersom det är nyårsaf­ton vore det kul att skriva en rik­tigt flärd­full bloggtext…men jag sit­ter hemma i sof­fan och job­bar. Även om jag har det ganska trev­ligt till­sam­mans med min kille – som också  job­bar – och ett glas vin, så är jag inte på ett sär­skilt flärd­fullt humör. Så här föl­jer ett redigt och näst intill hus­mo­der­ligt inlägg.

Jag bru­kar van­ligt­vis inte syssla med nyårs­löf­ten, men inför 2014 har jag bestämt att jag ska för­söka leva lite mer spar­samt. Det är väl inte direkt ett löfte, men i alla fall en mål­sätt­ning. När jag satte mig ner och tänkte ige­nom vad det är jag egent­li­gen gör med mina pengar så insåg jag snart (nåja, jag visste väl redan från bör­jan) att jag läg­ger väl­digt myc­ket pengar på hud– och hår­vårds­pro­duk­ter. I stäl­let för alla scham­pon, krä­mer och ren­gö­rings­pro­duk­ter jag van­ligt­vis använ­der, ska jag under året som föl­jer övergå till dessa rejäla folkhemsprodukter.

Bar­nängen barn­tvål: Det här var min go-to tvål under stu­di­e­ti­dens knapra år. För 25:- får man ett fem­pack prima tvål som fun­kar till både kropp och hän­der. Två­len är ovan­ligt fast och blir inte alls så där geg­gig som till exem­pel tvål från Dove blir. Den känns där­för väl­digt fräsch (jag har annars för­stått att många upp­le­ver tvål som mindre hygi­e­nisk än dusch­kräm på flaska) och räc­ker i en oänd­lig­het. Dof­ten är mild och behag­lig – ”klas­sisk tvål” – och får antas vara anpas­sad till små barn­stjär­tar. Hett tips för aller­gi­ker, alltså! Finns på närmsta ICA.

Barnangen

 

ACO:s bad– och dusch­olja: Tyvärr har jag satt i system att köpa dyra hud­krä­mer, använda unge­fär en tred­je­del av dem, för att sedan tröttna. Jag vill så gärna vara en sådan där kvinna som kli­ver upp ur ett ång­ande varmt bad och smör­jer in sig med en lyxig kräm, men jag är för rast­lös för att bada, och jag ogil­lar den klad­diga hinna som jag upp­le­ver att alla krä­mer läm­nar efter sig. ACO:s bad– och dusch­olja inhand­las för unge­fär en fem­ti­o­lapp på Apo­te­ket. Den är, för­u­tom pris­värd, oänd­ligt myc­ket mer effek­tiv än van­liga hud­krä­mer jag har tes­tat, och eftersom man använ­der den i duschen så slip­per man det sed­van­liga klad­det med att smörja in sig. Eller sna­rare: Eftersom man använ­der den i duschen så spe­lar det ingen roll att det blir lite klad­digt. Första gången jag köpte den här oljan var det för att testa ett bil­li­gare alter­na­tiv, men nu skulle jag ald­rig välja något annat även om jag hade en obe­grän­sad kräm­bud­get. Gud, jag blir helt till mig nu när jag skri­ver om den; ACO:s bad– och dusch­olja är verk­li­gen bra på alla sätt!

ACO

 

Fruc­tis schampo och bal­sam: Hm, okej, jag får väl medge att inget slår Kéras­ta­ses Nutritive-serie, men av alla bil­liga scham­pon och bal­sam jag tes­tat är Fruc­tis de jag tyc­ker bäst om. De är dryga och habila, och jag gil­lar verk­li­gen dof­ten. I jäm­fö­relse med exem­pel­vis veder­vär­diga Elvi­tal från L’Oréal är de när­mast att likna vid salongs­pro­duk­ter; krä­miga och rikt lödd­rande. När jag hade långt hår hade jag nog inte kom­pro­mis­sat på den här punk­ten, men min nuva­rande korta page har ännu ej revolterat.

Fructis

 

Man­del­olja: Jag har väl­digt käns­lig hy och har vant mig vid att behöva lägga myc­ket pengar på både ren­gö­rings­pro­duk­ter och en massa olika krä­mer till ansik­tet. De senaste tio åren har jag all­tid åter­kom­mit till Exu­vi­ance (även om jag har gjort rätt många avstic­kare och tes­tat annat). Exu­vi­ance är tyvärr ganska dyrt, men bil­li­gare hud­vårds­mär­ken är helt ute­slutna: Inom ett par dagar blir jag röd­flam­mig, torr och fet om vartan­nat. Helt ohåll­bart, alltså. Den senaste tiden har en hel del pris­värda franska mär­ken letat sig hit till våra apo­tek, men jag har var­ken hun­nit eller orkat bota­ni­sera ordent­ligt bland dem än. Men så slog det mig plöts­ligt: Man­del­olja – jag ska testa man­del­olja! Sagt och gjort. Den senaste vec­kan har jag ute­slu­tande använt mig av man­del­olja i ansik­tet. Jag bör­jar med att skölja av ansik­tet med ljum­met vat­ten, sedan smör­jer jag in mig med olja, för att avslut­nings­vis skölja ordent­ligt med ljum­met vat­ten igen. Klart! Ingen van­lig ren­gö­ring, inget ansikts­vat­ten, inget serum, ingen kräm. Det har som sagt bara gått en vecka sedan jag blev en Man­del­ol­jetjej, men hit­tills är resul­ta­tet över all för­vän­tan: Allt smink för­svin­ner i ett nafs, och huden känns len och åter­fuk­tad. Oljan jag använ­der mig av är en kall­pres­sad man­del­olja utan till­sat­ser från Apo­te­ket, och den kos­tar unge­fär fem­tio kronor.

mandelolja hårvård hudvård skönhet och hälsa


Comments { 12 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,