Doftskola för den lata och sinnliga

Det här är en liten och högst subjektivt utformad doftskola för den lata och sinnliga: Det man gillar brukar man vilja veta mer om, och precis så tänkte jag för ett par år sedan angående parfymer. Jag tänkte att jag ville skaffa mig en begreppsapparat, att jag ville lära mig om tillverkningsprocesser och olika noter och kategoriseringar. Så jag började göra efterforskningar på nätet, läsa artiklar och låna böcker om parfymer. Och blev helt bedrövad. Herregud, så tråkigt jag tyckte att det var! I stället för att vara något helt igenom lustfyllt och sinnligt, hade jag förvandlat min passion för dofter till en steril verksamhet för intellektet. Jag insåg att mitt intresse för parfym inte var det minsta vetenskapligt – det enda jag var intresserad av var att med minsta möjliga ansträngning hitta mina dofter.

I Doftskola för den lata och sinnliga – bestående av sex enkla lektioner – delar jag med mig av min mycket begränsade, men fullt tillräckliga kunskap om hur man på bästa sätt går till väga för att hitta en doft man trivs med. De fem första lektionerna rör valet av parfym, medan den sista lektionen tar upp sådant som rör användning och förvaring.

doftskola

Mina dofter, översta raden från vänster: Dolce Vita från Dior, Shalimar från Guerlain, Vanilla från Jalaine, Ellenisia från Penhaligon’s, Escale à Portofino från Dior, Summer Clasique 2009 från Jean Paul Gaultier, Chanel N°5  från Chanel, Laura från Laura Biagiotti.

Lektion 1: Genrekunskap.
Nu är vi förvisso inne och nosar på det teoretiska, men härda ut – att kunna omsätta kunskap om doftgenrer i praktiken är mycket användbart. De allra flesta har åtminstone en doft de vet att de gillar. Genom att ta reda på vilken kategori den tillhör (vilket går att göra på till exempel Fragrantica) kan man också ta reda på vilka andra dofter som hör till samma kategori. Ända sedan tonåren har  jag – utan att ens vara medveten om det – haft en faiblesse för orientaliska dofter. När man ringat in den typen av basala fakta kan man utesluta enorma mängder parfymer som man sannolikt inte kommer att gilla, och i stället fokusera sitt sökande till ett mindre antal.

Lektion 2: Prova, prova, prova!
Det viktigaste att veta när man botaniserar bland parfymer är att hur de doftar på flaska eller på en sådan där povsticka i papper på sin höjd kan tjäna som vägledning. Köp aldrig en doft innan du har provat den. Men på samma sätt som man inte ska falla för frestelsen att göra förhastade inköp, ska man heller inte vara för snabb med att avfärda dofter. Shalimar, för att nämna en av mina absoluta favoriter, luktar rent vedervärdigt på flaska men förvandlas till en varm och förföriskt kryddig vanilj  efter en halvtimme på huden.

Lektion 3: Klassikerna.
Det finns ett antal dofter som kvinnor älskat generation efter generation, och man ska inte tveka att gå direkt på giganterna. Jag blev omedelbart förälskad i både Chanel N°5 och Shalimar, till exempel. Den första lanserades 1921, och den andra 1925. Andra älskade klassiker är Guerlains Jicky från 1889, Jean Patous Joy från 1930 och Miss Dior från Christian Dior (1947), men det finns många, många fler. Den som söker (på nätet) skall finna – till exempel den här förteckningen över kvinnliga filmstjärnor och deras favoritparfymer!

Lektion 4: Börja smått.
Innan jag köper en ny parfym vill jag prova ut den ordentligt. Det är otroligt irriterande – och oekonomiskt! – att lägga flera hundra kronor på en doft som man sedan tröttnar på en vecka senare. Därför ser jag till att först införskaffa ett doftprov. Tyvärr har utbudet av gratisprover i butikerna minskat dramatiskt de senaste åren – prover på lite mer exklusiva parfymer är särskilt svåra att få tag på – men det är så klart fortfarande värt att fråga. Däremot finns i princip allt att beställa via nätet. Både The Perfumed Court och Lucky Scent har prisvärda prover i olika storlekar.

Lektion 5: Eau de vadå?
Många dofter finns att köpa i olika koncentrationer. De vanligaste är: parfym, eau de parfum, eau de toilette och eau de cologne. (”Parfym” är alltså både namnet på blandningen med högst koncentration, och ett samlingsnamn för alla dofter oavsett koncentration.) Ju högre koncentration, desto dyrare är doften. Den främsta skillnaden mellan de olika koncentrationerna är intensiteten i doften och hur länge den stannar kvar på huden. Men även proportionerna mellan ingredienserna kan skilja sig åt, så hittar man en doft som är nästan rätt är det definitivt värt att testa en annan koncentration. 

Lektion 6: Bära och förvara.
Nu har vi kommit fram till den sista lektionen, vars innehåll blir aktuellt först när man har en doft i sin ägo…vilket ni nu har, för ni har väl varit flitiga elever, non? Parfym kommer till sin rätt där huden är tunn och varm: handleder, armveck, hals, bröst, insidan på låren. Applicera gör man enklast genom att spreja på handleden och sedan dutta parfymen där man vill ha den. Gnugga inte – då förstörs doftmolekylerna (säger auktoriteterna barskt, så det är lika bra att lyda, även om det låter som hokus pokus)! Parfymer ska helst förvaras både mörkt och svalt, och så länge man undviker sol och värme kan en parfym hålla i många år. Jag förvarar mina flaskor i en garderob i sovrummet, vilket är idealiskt om man föredrar att sova svalt.


Comments { 10 }

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Min doftgarderob

Till för inte så länge sedan var jag inte alls intresserad av parfym. Nu i efterhand tänker jag att det kanske berodde på att jag är så himla kräsen (när det gäller allt! Men särskilt subtiliteter som dofter och nyanser) att parfymavdelningen på ett mindre Åhléns helt enkelt inte hade något som fångade mitt intresse. Sedan hängde jag runt lite på NK när jag bodde i Göteborg och råkade provlukta på Laura Merciers godisparfym Crème Brûlée och höll på att dö för att den doftade så fantastiskt: kola, vanilj, musk, sött, sexigt… Min första tid med den – en vinter – gick jag omkring som i ett rus, i något som påminner om sexuell upphetsning, över mig själv.

Nu inser jag att Crème Brûlée kanske inte är så sofistikerad, och senast jag provade att bära den fick jag huvudvärk direkt. Men den fick mig att inse att jag gillar så kallade gourmandparfymer: parfymer som doftar som något man äter. Det här tycker jag egentligen inte heller känns särskilt sofistikerat – jag tänker att jag hellre vill vara en sval, elegant kvinna som doftar stora, daggiga vita blommor än någon som doftar godis och efterrätt, men nu är det väl bara att acceptera att det är sådan jag är.

Jag är mycket känslig för årstidernas växlingar, så det är absolut nödvändigt för mig med en sommar- och en vinterparfym. Helst också en tidig vår-parfym, och en tidig höst-parfym, och för all del parfymer för olika väderlek, klockslag, sinnesstämningar, omständigheter och sällskap. Så här ser dock min bas-doftgarderob ut:

doftgarderob

Balmains Ambre Gris är min vinterparfym. Jag blev nyfiken på den för att flaskan är så fantastiskt fin (den påminner om Wienersecessionens byggnad med den stora guldbollen på taket). Och för att namnet – Ambre Gris – är så vackert, och färgen på glaset så perfekt rökigt grå, och etiketten så snygg (herregud, jag älskar till och med allt med etiketten: typsnitten, guldramen, papperskvalitén…). Och doften: aldrig har jag känt mig så elegant kvinnlig som när jag bär Ambre Gris. Den går från varm kanel och peppar till mjuk musk, och är på något vis kryddig och gräddig på samma gång. Jag känner mig så sofistikerad med den! Jag vill bara svepa in mig i kashmir och bära höga klackar och underkläder med spetsar och skaffa en rik älskare som ger mig äkta pärlor.

Annick Goutals Petite Chérie är min sommarparfym. I mycket är den raka motsatsen till Ambre Gris: flickig, fräsch, lite krispig och söt på samma gång. Det är också en gourmanddoft, men en grönare, fruktigare: den börjar att dofta päron, lite persika, och landar i något slags vanilj. Första gången jag hade varit och provat den på NK fick jag en komplimang av en man på bussen hem: han tyckte att jag doftade fantastiskt, och det såg jag som beviset för att jag måste köpa den. Det är liksom en ofarlig doft, den doftar sommarlov och bekymmerslöshet, och är lite som dofternas motsvarighet till comfort food: jag blir trygg av den. Jag älskar att känna mig trygg.

Varje höst får jag lust att dofta musk, som är en doft jag har älskat sedan högstadiets White Musk-parfymolja från Body Shop (som jag fortfarande tycker om). Kiehl’s Original Musk är en vuxnare muskdoft, på samma gång liksom fräsch och… eh, kroppslig. Eller, jag skippar omskrivningarna: musk luktar sex.

Jalaines Vanilla har Katarina redan skrivit om, och jag älskar den av precis samma anledningar: det är den perfekta vaniljen! Jag använder den både för sig själv, och tillsammans med andra parfymer för att skapa en vaniljig bas i dem (den gifter sig till exempel väldigt fint med Petite Chérie, om man vill göra den lite tyngre när sommaren börjar lida mot sitt slut och kvällarna blir mörka). Jag tycker att den funkar året runt, även om jag inte använder den under den allra ljusaste sommaren, och vintertid är den fantastisk: så varm, så len. Även jag måste nog skaffa en hel – dyr! – flaska av den här underbara doften.


Comments { 6 }

Tags: , , , , , , , , ,


Min doftgarderob

Den senaste tiden har jag läst lite här och var att man bör ha en doftgarderob, det vill säga ett antal dofter som tillsammans tillfredsställer alla doftrelaterade behov man kan tänkas ha. En vardagsparfym, en festparfym, en semesterparfym och så vidare. Jag har verkligen inte varit särskilt strukturerad när det gäller mina parfyminköp, och snarare  än att försöka hitta olika parfymer för olika tillfällen har jag letat efter universalparfymen som passar alla tillfällen. Men jag inser att det är att hoppas på lite för mycket. Jag har dock lyckats begränsa mig till fem olika dofter:

1) Laura från Laura Biagiotti. Av parfymerna i min doftgarderob är det här den jag har haft längst. Min lillasyster fick den i present när vi fortfarande bodde hemma, och om jag inte minns fel brukade vi använda den båda två. Den är anspråkslös, men inte tråkig. Blommig, men inte för söt. Frisk, men inte CK One-tramsig. Den är inte sexig, men däremot väldigt trevlig. Länge var det här min vardagsparfym, men efter att jag velat förnya mig lite, och av en slump upptäckt att den luktar extra gott när man svettas, har Laura blivit min träningsparfym (jag inser att det kan verka konstigt, onödigt eller fåfängt att ha en träningsparfym, men jag förstår inte varför man skulle vilja avstå från att lukta gott bara för att man är på gymmet.)

2) Summer Classique 2009 från Jean Paul Gaultier. Det här är en sommarparfym, och det är bara på sommaren jag använder den. Den doftar sol och bad, cykelturer genom folktomma städer och Henkel Trocken-berusning. Den försvinner ganska snabbt från huden, vilket jag antar beror på att den inte innehåller någon alkohol, men det gör samtidigt att den känns väldigt lätt och just sommaranpassad. Summer Classique kommer i en ny version varje sommar. Det är lite tråkigt att det inte går att fortsätta köpa sin favorit, men samtidigt gillar jag tanken på att man kan låta varje sommar få sin speciella doft.

3) Escale á Portofino från Dior. Just nu är det här den parfymen jag använder oftast. Kanske beror det på de associationer man får av namnet, men jag tycker verkligen att den doftar medelhavssemester! Lata dagar på en stor altan med utsikt över havet, mörka solglasögon och solhattar med breda brätten – sådant får Escale á Portofino mig att tänka på. Den har tydliga inslag av citrus vilket jag inte alltid gillar, men den doftar ungefär som en iskall gin och tonic och inte alls så där intensivt och huvudvärksframkallande apelsinblommigt.

4) Ellenisia från Penhaligon’s. Det här är min mest sofistikerade parfym. Den doftar så som jag föreställde mig att franska kvinnor doftade när jag var liten, det vill säga kvinnligt, förföriskt och respektingivande. När jag bär den är det också lite så jag känner mig. Eller i ärlighetens namn känner jag nog att det är egenskaper jag bör leva upp till, snarare än egenskaper jag plötsligt får. På så sätt är  Ellenisia en ganska krävande parfym.

5) Vanilla från Jalaine. Den här parfymen – som är en olja – blev jag tipsad om av Therese. Jag har alltid gillat tanken på att dofta vanilj, men har aldrig hittat en vaniljparfym som jag tycker om i praktiken. Oftast är de för söta och kväljande, och inte sällan upplever jag dem som alldeles för syntetiska. Men Vanilla är allt jag drömt om! Inledningsvis doftar den förvånansvärt kärvt (på samma sätt som jag föreställer mig att en vilt växande vaniljorkidé doftar om man bryter stjälken på den), och det kärva fortsätter hela tiden att lura under den smöriga vaniljen. Vanilla har en väldigt mättad doft, vilket jag verkligen tycker om. Den lämnar inget utrymme för tolkning. Och den är sexig utan att vara inställsam. Än så länge hushåller jag med de få dropparna som finns kvar av mitt prov, men jag hoppas snart ha övertalat mig själv om att 975 kr är ett skäligt pris för 5 ml vaniljdoftande olja.

bild-1-1

 

Bild: Laura från Laura Biagiotti, Classique Summer 2009 från Jean Paul Gaultier, Escale à Portofino från Dior, Ellenisia från Penhaligon’s och Vanilla från Jalaine.


Comments { 2 }

Tags: , , , , , , , , , ,


Dagens doft

Vanilla från Jalaine. Som att ha svettigt sex med någon i Marie Antoinettes kök.


Comments { 0 }

Tags: , ,