Konstant koaffyr

Ett väl­digt van­ligt inslag i mode­tid­ningar är att olika snygga kvin­nor delar med sig av sina bästa skön­hetsknep. Tyvärr är kne­pen ofta extremt trå­kiga: drick minst två liter vat­ten per dag, sov minst åtta tim­mar per natt, tvätta all­tid bort smin­ket på kväl­len! Rediga tips för­visso, men knap­past mira­kel­me­to­der för den som inte är snygg redan från bör­jan. Men en gång för ganska länge sedan, i en tid­ning som jag inte minns vil­ken det var, läste jag en sådan där skön­hetsknep­sin­ter­vju med Clau­dia Schif­fer, och hen­nes bästa knep löd unge­fär så här: »Gör ald­rig något dras­tiskt med ditt hår.« I stäl­let för att hem­falla åt modets nyc­ker ska man, enligt Schif­fer, låta håret vara i unge­fär samma längd, färg och fri­syr. Genom att eta­blera en tyd­lig »look« och sedan hålla sig till den år efter år, är tan­ken att man ska före­falla tid­lös och – antar jag – ungdomlig.

claudia vogue13

Snyggt Vogue-omslag från 2011 med Clau­dia Schif­fer i unge­fär samma fri­syr som hon – med vari­e­rande sty­ling – har haft de senaste tju­go­fem åren.

Eftersom jag gärna före­fal­ler tid­lös och ung­dom­lig, och dess­utom gil­lar tan­ken på att män­ni­skor – om de får för sig att reflek­tera över mitt yttre – får käns­lan av att jag all­tid har sett lika­dan ut, så har jag tagit det här tip­set till mig. Jag är inte alls sär­skilt dog­ma­tisk, men jag vill gärna att det ska fin­nas en kon­ti­nu­i­tet i hur jag ser ut. Ett slags stil­mäs­sig essens, om man så vill. Dess­utom tyc­ker jag att det är väl­digt till­ta­lande med en inställ­ning till skön­het där för­änd­ring inte upp­höjs till ett värde i sig.


Comments { 3 }

Tags: , ,


Life imitates art

I decem­ber­num­ret av ame­ri­kanska Vogue finns det en fin bild­se­rie där skå­de­spe­lers­kan Jes­sica Chas­tain pose­rar som kvin­nor på en rad kända mål­ningar (av till exem­pel Klimt och Zorn). Det är Annie Lei­bo­vitz som tagit bil­derna, och min favo­rit är omsla­get:
jessica-chastain-vogue-cover

…för att det är en av mina favo­rit­mål­ningar som lig­ger till grund för det: »Fla­ming June«, av Lord Fre­de­rick Leighton.

Flaming_June,_by_Fredrick_Lord_Leighton_(1830-1896)

Där­för tyc­ker jag också att mål­ningen är myc­ket finare än Vogue-omslaget. En av de saker jag gil­lar bäst med den är det fan­tas­tiska, mas­siva låret på den ihop­krupna kvin­nan: det lik­som bara fort­sät­ter, som ett lårens möbi­us­band! Jag skulle vilja påstå att det är det bästa låret i hela konst­histo­rien. Dess­utom är posen myc­ket bättre på mål­ningen: att kvin­nan sover hänger lik­som ihop med hel­he­ten, stäm­ningen, tyng­den i krop­pen, sol­ned­gången… Men man bru­kar inte ha sovande kvin­nor på omsla­get till mode­ma­ga­sin, och Jes­sica Chas­tain är också fin, även om hon ser mer pigg och fräsch ut än lojt slum­rande och even­tu­ellt ero­tiskt utmat­tad.
 
Här kan man titta på alla bil­der från Vogue. Och gil­lar man kän­di­sar som pose­rar som mål­ningar rekom­men­de­rar jag Peter Lind­berghs foton av Juli­anne Moore.


Comments { 2 }

Tags: , ,


A Whole Lotta Woman

Redan när jag såg de här bil­derna första gången tänkte jag att jag skulle skriva något om dem, men sedan glömde jag helt bort det. Jag blev påmind om dem först när jag snubb­lade över dem på en blogg. Bil­derna är tagna av Ste­ven Mei­sel och pub­li­ce­ra­des i ita­li­enska Vogues juni­num­mer 2011. De fick stor upp­märk­sam­het eftersom model­lerna är betyd­ligt större än vad model­ler som före­kom­mer i mode­ma­ga­sin bru­kar vara. Man valde till och med att pla­cera en av bil­derna från repor­ta­get på omsla­get, vil­ket man får säga var ganska modigt gjort då bil­der på plus size model­ler säl­jer betyd­ligt sämre (Jag läste någon­stans att om man vill sälja många tid­ningar ska man pla­cera Reese Wit­herspoon på omsla­get. Her­rens vägar äro för­visso out­grund­liga, men jag kan för mitt liv inte för­stå hen­nes dragningskraft).

Jag gil­lar bil­derna av flera anled­ningar; dels är det kul att en annan kropps­typ än den vän­tade får synas i värl­dens största mode­ma­ga­sin. Men fram­för allt gil­lar jag dem för att jag per­son­li­gen tyc­ker att de här kvin­norna är så otro­ligt myc­ket tju­si­gare än de van­ligt­vis utmärg­lade (och unga!) model­lerna man är van vid att se. Dess­utom har jag all­tid haft en fäbless för stora hår och myc­ket smink så sty­lingen tyc­ker jag också om. Och Ste­ven Mei­sel är som all­tid feno­me­nal. Det är snygga bil­der på snygga kvin­nor i snygga fri­sy­rer, helt enkelt.

Men jag har lite svårt att låta pas­sera att nor­mal­vik­tiga kvin­nor är så pass säll­synta i mode­värl­den, att när de väl för­kom­mer kän­ner man sig tvungen att anspela på hart när allt en män­ni­ska kan begära – pengar, mat, alko­hol och sex. Som om deka­den­sen i de här bil­derna är det enda som kan mat­cha vad man ver­kar anse vara model­ler­nas uppen­bart otyg­lade hunger. Den här idén om att kur­viga kvin­nor all­tid är sex­u­ellt utle­vande och helt oför­mögna till själv­kon­troll är verk­li­gen sli­ten. Det är ett väl­kom­met steg i rätt rikt­ning att Vogue så sak­te­liga bör­jar möta en efter­frå­gan som jag är över­ty­gad finns hos deras läsare, men man får gärna passa på att se över sin otidsen­liga upp­fatt­ningen om olika kvin­no­ty­per, och för­hopp­nings­vis bredda sig även på den fronten.

belle-vere
Foto: Ste­ven Mei­sel för Vogue Italia


Comments { 0 }

Tags: , ,